Johanna Mo sätter punkt för Ölandsbrotten – och avslöjar ny serie

Det är nästan på dagen ett år sedan jag mötte upp Johanna Mo på Larmtorget i Kalmar för att prata om den fjärde delen i hennes succéserie ”Ölandsbrotten”. Nu träffas vi på samma plats men vädret är kyligare, himlen lite gråare och Johanna Mos hår har vuxit ända ner till axlarna. I övrigt är det mesta sig likt med den Kalmarbördiga författaren. Åtminstone på ytan. Att hon just satt punkt för en av de senaste årens mest framgångsrika deckarserier inom svensk litteratur syns nämligen inte utanpå.

– Det känns sorgligare än jag trodde, faktiskt. Jag hade nyligen ett release-evenemang på Dillbergs bokhandel och det kom så många människor som dels såg fram emot att läsa slutet, dels sa ”du får inte sluta!”. Folk har lärt känna karaktärerna och det har jag också. Det har varit tryggt att skriva om dem, på något sätt.

Huvudkaraktären i ”Ölandsbrotten” är polisen Hanna Duncker. Varje bok har handlat om ett nytt fall, men hela tiden har en mörk skugga från hennes barndom löpt som en röd tråd i bakgrunden. I den förra boken, ”Darrgräset”, fick läsarna äntligen svar på vad det var som egentligen hände. Nu, i den femte och sista boken ”Brottsjön”, knyts säcken ihop.

– För mig är den verkligen ett avslut. Jag har ansträngt mig mycket för att inte lämna några lösa trådar kvar. Men det är klart att jag även gjort det så spännande som möjligt.

”Brottsjön” beskrivs som ”sträckläsning” och tar avstamp i ett brutalt mot vid vattenbrynet i Össby på sydöstra Öland. Den här gången är det inte vem som helst som dör – utan någon som trogna läsare känner ganska väl. Mer än så vill Johanna Mo inte avslöja, utöver att dödsfallet skakar om poliskåren rejält...

– Jag är lite nervös över det här, men ville verkligen ha med den karaktärens perspektiv och kände att jag var tvungen att ha ihjäl den, säger hon kryptiskt. Det är ju så böckerna är uppbyggda, att man får följa flera personers perspektiv, bland annat brottsoffrets.

Hanna Duncker blir tvungen att avbryta sin föräldraledighet och sedan är berättelsen igång. Men hur känns det egentligen att skiljas från karaktärer som man levt med i nästan fem år?

– I flera länder har alla böcker inte kommit ut än, så det känns inte helt avslutat ändå. Sedan har jag ju fortsatt skriva på mina barnböcker, och så har jag börjat med en ny serie. Den var kanske det främsta skälet till att jag kände mig färdig med ”Ölandsbrotten”, jag vill ju hinna skriva på det här nya.

Vad den nya serien heter kan hon inte avslöja än – men det finns både likheter och skillnader jämfört med de böcker hon släppt hittills.

– Jag skulle beskriva det som psykologisk spänning. Jag var lite trött på att skildra poliser och deras arbete så den här gången skippar jag det. Mina huvudpersoner är några helt andra.

Och alla Ölandsbor kan skatta sig lyckliga – även den nya serien utspelar sig på den avlånga ön i öster.

– Jag må känna mig färdig med poliserna, men inte med Öland! Jag gillar att skriva avskalat och kunna fokusera på karaktärerna. På Öland är det mindre folk så det är enklare att fokusera på människor och deras relationer. Sedan bottnar jag ju själv i den här miljön. Det var ju häromkring jag växte upp.

Men läsarna får ge sig till tåls – första delen i serien är ingen sommarbok och kommer därför inte att släppas förrän hösten 2025.

– Det är en tydlig julbok, så det hade känts lite konstigt att släppa den mitt i sommaren, haha.

Johanna Mo har varit verksam som författare länge, men det var ”Ölandsbrotten” som blev hennes stora genombrott.

– Serien har betytt jättemycket för mig, det är den som gjort att jag kan skriva på heltid. Förut bollade jag skrivandet med frilansuppdrag och jobbade väldigt mycket. Nu kan jag verkligen fokusera på det jag vill göra, vilket gör att det blir bättre.

När hon blickar tillbaka på serien, som lanserades 2020, ser hon en tydlig utveckling i sitt eget författarskap.

– Ja, jag har definitivt utvecklats. Idag har jag lättare att hitta fram till den där bilden jag målar upp i huvudet. Jag känner mig glad över att serien faktiskt blev som jag tänkte mig den från början. Nu ser jag fram emot att bygga upp en ny struktur och använda mig av det jag lärt mig i en ny serie.

Och visst finns det en viss nervositet inför att introducera en helt ny berättelse med nya karaktärer för läsarna.

– Det känns både kul och läskigt. Tänk om det inte funkar? Tänk om folk känner ”äh, jag vill läsa om Hanna istället”. Att det var mycket bättre. Det som är tryggt med att skriva en serie är ju att man kan vara hyfsat säker på att de som gillat de tidigare delarna kommer att gilla de nya också. Nu börjar man om på nytt och har ingen aning.

I slutet av intervjun gör jag det förbjudna – jag ber Johanna Mo välja en favorit bland böckerna i ”Ölandsbrotten”. Många tycker att det känns som att rangordna sina egna barn, men Johanna Mo har inga problem med att välja:

– Den första, ”Nattsångaren”. Det var den som startade allting och väldigt mycket hände i mitt liv i samband med den. Jag har så många positiva minnen.