Men när Filip Jägerbrink såg sitt Oskarshamns AIK lida under försäsongen i vintras, kunde han inte motstå att sträcka ut en hjälpande hand.

Vad det hela slutade i?

25 av 30 spelade ettanmatcher för OAIK, förgrundsfigur i det räddade kontraktet – och utnämnd till årets stjärnlirare.

– Det är alltid roligt att få en utmärkelse. Första gångerna man fick den var det lite mer ärofyllt, vilket det är fortfarande, säger Filip Jägerbrink och ler mot tavlan med löpsedeln på honom själv.

Har du koll på vilken tur i ordningen det är du vinner?

– Nej, faktiskt inte. Jag vet ju hur många säsonger jag spelat (tio), sedan har jag ju inte vunnit alla. Men några stycken har det ju blivit.

Men det är inte främst den nya förstaplatsen i stjärnligan den här intervjun kommer handla om.

Utan ett definitivt besked som innebär slutet av en era i Oskarshamns AIK.

Säsongen 2022 menar Jägerbrink, tydligt och bestämt, var hans sista i spelarkarriären.

– Ja, det var det. Jag har lämnat in en avskedsansökan och den är avbockad och klar. Jag har haft samtal både med ledarstaben och klubben, så det är klart nu, säger Jägerbrink och fortsätter:

– Någonstans tog jag det beslutet redan förra året om jag ska vara ärlig. Men sedan blev det som det blev att de behövde hjälp. Jag skulle till en början gå in och supporta och stödja laget. Sedan insåg jag ju snabbt att jag behövdes mer än så. Då blev det en hel säsong till.

Men nu är det helt stopp, menar Filip Jägerbrink.

– Jag har spelat tio år i OAIK, tolv eller elva säsonger i division 1. Du lägger samma tid, energi och arbete som du gör på professionell nivå. Men du gör det ihop med ett heltidsarbete och kanske som i mitt fall har familj och andra sociala åtaganden.

– Det är oerhört tufft. Nu när man tänker tillbaka, att vi med fru och hela familjen orkat i tio år, är det kanske några säsonger för mycket egentligen. Samtidigt har det funkat. Amanda har ställt upp hundra procent och jag har kunnat hitta driv.

Rent fotbollsmässigt hade du kunnat fortsätta?

–Ja, ja. Jag hade kunnat spela fem år till och leverera på den här nivån. Men någonstans har det inte riktigt varit intressant att göra det längre.

Vid ett scenario där Oskarshamns AIK mår sportsligt dåligt även 2023, kommer du klara av att inte gå in och hjälpa till på planen en enstaka match?

– Man har sett de där skräckexemplen. Jag tror att i det långa loppet är det inte bra, utan det är en ”quick-fix” där och då. Sedan hamnar man ändå där i slutändan. Jag behöver inte ”namedroppa” klubbar, men Åtvidaberg med flera. I min värld är det inte aktuellt.

Så, vad händer nu?

– Jag vill inte lämna helt. Jag ser var behoven finns och vad som behövs i klubben. Jag har ändå varit här i tio år och sett hela resan som klubben gjort. Jag kommer hjälpa till, sedan är jag rätt prestigelös. Jag har sagt vilka dagar och vilka tider jag kan hjälpa till. Klubben har sagt att jag är välkommen, men vad det landar i vet jag inte. Det blir i alla fall sporten jag fokuserar mot.

Oskarshamns AIK:s ordförande Ted Svensson har flaggat för att Filip Jägerbrink troligtvis kommer ingå i en sportgrupp, tillsammans med Svensson och Stefan Johansson.

En roll som Jägerbrink kan tänka sig – i kombination med fler uppgifter.

– Sedan kommer jag inte flänga runt på seriematcher och sitta på bänken. Men stötta Ted och Stefan i sportgruppen och stötta ledarstaben i träning två gånger i veckan ser jag framför mig.

– Jag brinner för ungdomarna och det har jag alltid gjort. Jag ser vikten av att om man ska vara på en division 1-nivå och kunna klättra, då är ungdomarna jätteviktiga. Du måste få upp två–tre till A-laget varje år, där kanske en av dem tar klivet in i startelvan. Att vara en länk mellan akademi och A-lag, spelarutvecklare, hade kanske också varit något. Men vi har inte landat i något.

Filip Jägerbrink är ledamot i Oskarshamns AIK:s styrelse. Med en direkt inblick i föreningen är 33-åringen mer än medveten vad som väntar för utmaningar.

– Det blir en nystart, så är det. Samtidigt tog man fram målsättningen till 2022 (att gå upp i superettan), och det finns enligt mig ingen anledning att revidera den. Vi lyckades inte, men vi får väl fortsätta den målbilden tänker jag. Superettan är målsättningen och det vill jag hjälpa till med. På mina premisser och min tid.

Superettan var det tydliga målet för Oskarshamns AIK 2022. Det storsatsades med värvningar av internationell touch.

Men länge såg det ut att sluta i platt fall, där OAIK i princip hela säsongen kämpade med att ligga på säker mark.

I Jägerbrinks fall har han aldrig tidigare känt att han behövt ta ett sådant ansvar som under den avgörande sista halvan av säsongen.

– Ja, under hösten kände jag det. Att fan, ska det bli något så måste jag vara en av de som kliver fram. Vi hade problem med poängen, så där har jag också känt ett ansvar att göra poäng och mål.

– Som tur var fick vi in Jobe (Bubacarr), vilket gav oss en liten boost och han gjorde rätt mycket mål (sex) ändå. Jag gjorde fyra mål under hösten med lika många assist. Och det var ju välbehövligt får man vara ärlig att erkänna.

Skulle du säga detta varit den tuffaste säsongen du varit med om under din tid i OAIK?

– Jag tycker det varit den mest frustrerande säsongen. Första åren i division 1 kände vi någonstans att det kommer vara precis på poängen att vi klarar oss kvar. Då handlade det om att vi måste ge allt hela tiden. Sedan växte vi in i kostymen och gjorde någon bra säsong.

– Men sedan kom dippen efter kvalet mot Varberg. 2019 var det total kollaps. Den var tung också, absolut. Så ihop med 2019 har det här varit den jobbigaste säsongen. Utifrån att vi siktat högt och det istället blivit platt fall.

Någon specifik match där du kände säsongstrenden vände för er, som i förlängningen renderade i att ni kravlade er kvar?

– Lindome borta är en skitmatch, men vi lyckas ändå ta med oss en poäng. Så det är faktiskt en nyckelmatch. Sedan måste jag faktiskt lyfta fram Elfsborgsmatchen, där vi till slut får allt att falla på plats. Visst, bollinnehavsmässigt är Elfsborg det bättre laget. Men heta målchanser är det jämnt.

– Vi vinner kanske inte rättvist, men vi vinner ändå. Det var ingen direkt vändning och heller ingen seriematch. Men där visade vi att vi kan spela 5–4–1-uppställning, göra mål och samtidigt hålla tätt bakåt.

Men kontraktet i hamn knyter Filip Jägerbrink nu ihop karriärssäcken.

En fråga som 33-åringen kanske fått allra flest gånger genom sin karriär lyder: ”Hade du kunnat nå högre i seriesystemen?”

En sista gång ger han sitt svar.

– Jag vet att jag hade kunnat spela högre upp. Men det har aldrig varit rätt klubbar som hört av sig, så det har aldrig varit en fråga för mig. Samtidigt, har Kalmar FF haft bättre trupp än vad man hade guldåret 2008 när jag var en del av träningsgruppen där? Det är en ynnest att få ha varit en del av den gruppen.

– Det är många som säger: ”fan, du borde ha spelat där och där...” Jo, men nu har det inte blivit så. På ett ödmjukt sätt nu: hade jag fått ett treårskontrakt med Kalmar FF är det klart jag vet att jag hade varit en allsvensk fotbollsspelare då. Samtidigt har den möjligheten aldrig getts.

– Jag har heller aldrig varit beredd på att flytta för att gå till en superettanklubb. För jag har känt att OAIK har drivet att bli en superettanklubb. Och den strävan finns kvar.