Tystnaden spred sig efter morden: ”Är det vi eller gangstrarna som har makten?”

Det är tidigt på våren 2022. Idrottsledaren tvekar när Barometern ringer upp.

– Jag blir lite kluven faktiskt. Det är lite känsligt just nu…

Han är en respekterad person bland Kalmars ungdomar, och har arbetat ideellt i många år för att försöka ge barn och unga en meningsfull fritid. Men just nu är situationen för komplicerad, förklarar han och avböjer vänligt att prata med Barometern.

Mannens besked är talande. Nästan ingen av de som Barometern pratar med om gängkriminaliteten, under våren 2022, vill ha sitt namn i tidningen. Några går med på att berätta anonymt – andra vill inte prata alls. Skjutningarna har skapat rädsla, både bland de kriminella själva och i deras omgivning.

– Det är lite känsligt. Alla i gänget är på helspänn och går med skottsäkra västar, säger en kommunanställd som har jobbat med flera av ungdomarna.

Men hotbilden mot personer som arbetar i Norrliden har funnits åtminstone sedan sommaren 2021. Då kastade unga i området sten mot kommunens ordningsvakter och saboterade polisens övervakningskameror. En kommunanställd utsattes för dödshot efter att ha uttalat sig i medier. Och i november 2021 rapporterade P4 Kalmar att en av deras reportrar blivit hotad när hon var i Norrliden för att nätverka. "Två maskerade män kom fram och en av dem sa att P4 Kalmar skulle sprängas”, skrev radiokanalen på sin webbsida.

Barometern har talat med ett tiotal personer som på olika sätt varit engagerade för att hjälpa unga i Kalmar. Några av dem kände Norrlidengängets medlemmar som unga, andra har stött på gänget i andra sammanhang. Ingen har velat träda fram med namn.

För någon handlar det om säkerheten för de egna barnen. För någon annan är det viktigt att inte bränna broar, och ha kvar förtroendet bland unga med kopplingar till gängen.

Men den sammantagna bilden är tydlig. Ingen vågar prata öppet om gängkriminaliteten.

– En tyst demokrati är en svag demokrati, säger Per Bauhn, professor emeritus i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet.

Han forskar om demokratifrågor och mänskliga rättigheter – och menar att öppenhet är en förutsättning för en fungerande demokrati. Om politiker ska kunna göra något åt samhällsproblemen måste människor först våga prata om dem.

– Det är en förlust av demokratiskt territorium, om ett gäng i någon mening kan diktera vad som kan och inte kan sägas.

Få av de som Barometern talat med uppger att han eller hon själv har blivit hotad. I stället handlar det om en känsla av osäkerhet kring vad som skulle kunna hända – med tanke på tillgången till vapen och narkotika, och att flera av de gängkriminella är väldigt unga. En beväpnad 16-åring med outvecklat konsekvenstänkande kan vara farligare än en vuxen kriminell, menar någon.

– De fall som du beskriver är svåra. Om det inte ens har framförts något hot utan det är personernas egen rädsla som så att säga begränsar deras handlande, säger Per Bauhn.

I det läget går det inte att få hjälp av polisen, eftersom inget brott ännu har begåtts, förklarar han.

– Anledningen till att en människa vacklar innan den blivit hotad är ju att de har en sorts känsla – som kan vara nog så välgrundad – att om det verkligen händer någonting så får de ingen hjälp. De lämnas ganska ensamma. Och då vill man inte ta den risken att föra en kamp för demokratins skull, som enbart innebär att man själv och ens familj råkar illa ut.

De vet ju att andra har blivit hotade…?

– Det är egentligen så all typ av terrorism fungerar. Principen är: Döda en och skräm 1 000. Terror lever väldigt mycket på rykten. Framkallande av fruktan är liksom poängen, säger Per Bauhn och tillägger:

– Det är hela affärsidén, med alla typer av terrorism. Vare sig det är den storskaliga politiska terrorismen eller den här småskaliga som handlar om mer traditionell kriminalitet.

För att komma till rätta med rädslan måste samhällets institutioner stärkas, menar filosofen. Kanske måste vi vara beredda att acceptera mer kontroll – till exempel ökade befogenheter för polis och rättsväsende eller mer kameraövervakning.

– Det viktiga är att visa att rättsapparaten är så stark att den kan komma åt de här människorna.

Haken är att vi också vill leva i ett rättssamhälle. Vi kan inte införa så stränga kontrollåtgärder att oskyldiga människor känner sig ofria. Då riskerar den demokrati som skulle försvaras att gå förlorad, förklarar Per Bauhn.

Han jämför med hur Mussolini och fascisterna med brutala metoder knäckte den syditalienska maffian på 1920- och 30-talet.

– Det är nog ingen som vill återskapa ett samhälle som liknar det som Mussolini stod för.

– Det finns exempel på där man har kunnat fläta upp organiserad kriminalitet. Men då ofta till priset att man kompromissar med vissa rättsstatsprinciper. Och då är ju frågan: När blir botemedlet ett värre problem än sjukdomen?

Men kanske måste Kalmar och Sverige bli tuffare, just för att slå vakt om det öppna samhället.

Per Bauhn nämner till exempel att man skulle kunna öka möjligheterna för myndigheter att samköra register för att stoppa kriminalitet – och se över hur domstolarna värderar bevis.

– Grunden för människors rädsla är att de upplever att de kriminella är starkare än rättsapparaten. Man måste vända på detta så att människor får känslan av att rättsstaten är starkare än de kriminella.

Nyckeln till att lyckas är att se till att de som begår brott också blir dömda.

– Det är i grunden en demokratifråga: Vem är det som har makten? Är det vi som medborgare eller är det gangstrarna?