Mäktig jubileumsfest med Mönsterås stora stolthet The Quill
The Quill – 30 år
Var: Bluespalatset (multihallen i Mönsterås)
När: Torsdagen den 26 maj.
Övrigt: Under kvällen spelade även evelyne och Downhill Fools.
Att se The Quill göra sitt på en helt vanlig spelning är bara det en ren och skär ynnest. Men det här är ingen vanlig spelning. 30 år har gått sedan bandet lämnade åren av ungdomsgårdsrep bakom sig och drog igång med det seriösa lirandet. Det ska minsann uppmärksammas, med en egen, välförtjänt, inledande kväll på årets bluesfestival.
Med sig har de några gästartister från det förflutna, bland annat den förträfflige Conny Bloom från Electric Boys. Samtliga före detta medlemmar är också här och bidrar i någon kapacitet, inklusive originalbasisten Peter Holm som knappt hållit i ett instrument sedan sin tid med bandet för närmare 30 år sedan. På scen ser han fullkomligt euforiskt ut; leende från ena örat till det andra, från sekunden han går på till sekunden han går av. Det är omöjligt att inte bli glädjesmittad.
Ska vi snacka The Quill så är sången såklart den givna startpunkten, men vad finns att säga om Magnus Ekwall som inte redan sagts? Har inte alla adjektiv förbrukats? Han är inte oäven på det han gör, om vi ska försöka dra till med något nytt. Redan i första låten sjunger han ihjäl sin mikrofon. Bokstavligen talat. Två minuter av att kanalisera en av svensk hårdrocks största röster är tydligen för mycket för viss elektronik. Till andra låten har någon lyckligtvis hittat en ersättare som pallar det oerhörda trycket.
Men det slutar inte vid Magnus Ekwall – bredvid och bakom frontmannen finns tre andra som navigerar sina respektive instrument på orimligt hög nivå. Rockpiraten Christian Carlsson glänser med sina bländande solon och blytunga Tony Iommi-riff. Jolle Atlagic på trummor och Roger Nilsson på bas är inte det minsta sämre. Båda har spelat med självaste Bill Steer (Carcass, Napalm Death) i Firebird. Där hamnar man inte om man inte vet vad man gör. Här står alltså fyra stonerrockare på högsta tänkbara nationella nivå, på en gedigen internationell nivå, inför hemmapubliken i lilla Mönsterås. Inte konstigt att kommunen börjat skölja uppmärksamhet och utmärkelser över dem, om än lite senare än förtjänt.
Än en gång visar The Quill att de är en regional kulturskatt som inte tappat det minsta av sitt krut. Gubbarna börjar närma sig 60-årsstrecket utan att visa tecken på degradering. Kanske står de här igen i tid till 50-årsjubiléet, skrumpna och dubbelt så silvergrå, och skänker oss ännu en mäktig musikupplevelse. Man kan bara hoppas.
