Kim Ustamujic Johansen: ”Hennes sociala ångest kryper in under skinnet”
Andreas Tyrone Dregen, 51 år
Rockaren från Nässjö är gitarrist i framgångsrika banden The Hellacopters och Backyard Babies med vilka han har turnerat över hela världen. Det sistnämnda hade sin första spelning 1987, när Dregen var 14 år. The Hellacopters bildades 1998. En gång i tiden provspelade han för Guns N' Roses. För cirka tio år sedan drabbades han av alopeci, fläckvis hårbortfall. Dregen, som också är sångare, är en av säsongens värdar vilket innebär att han är med i alla avsnitt.
Intryck i första avsnittet: Hårdrocken till trots, Dregen framstår som en lugn och sävlig farbror samtidigt som han älskar att spela Pokémon Go och entusiastiskt lufsar runt i naturen. En trygg punkt vid middagsbordet.
Louise Lennartsson, 31 år
Artist och låtskrivare som har skrivit musik till bland andra Molly Sandén och Darin. Slog igenom som frontfigur i bandet Estraden 2018, och gör även musik under namnet Lou Elliotte. Även hon är en av säsongens värdar.
Intryck i första avsnittet: En lite försiktig glädjespridare som vill att alla ska ha det bra.
Simon Superti, 36 år
Musikproducent och artist, har bland annat producerat musik åt Dani M, Z.E och Adel. 2018 kom hans första skiva och förra året släppte han sin andra.
Intryck i första avsnittet: Galet peppad. Rullar nästan på golvet i sin glädje över att vara på Grå gåsen. Verkar vara nära gråten under varenda tolkning. Hur han ska orka hålla uppe detta är frågan. Utgör tillsammans med Dregen och Louise Lennartsson värdtrion och är med i alla avsnitt.
Arja Saijonmaa, 79 år
För många är den finländska artisten mest förknippad med låten ”Högt över havet” som hon tävlade med i den svenska Melodifestivalen 1987 (hon kom tvåa efter Lotta Engbergs ”Fyra bugg & en Coca cola”). Men Arja har gjort SÅ mycket mer. Förutom att spela in en massa musik, på en massa språk, har hon engagerat sig politiskt och är FN-ambassadör sedan många år.
Intryck i första avsnittet: Hur kan hon vara 79 år?
Sophie Zelmani, 52 år
Singer-songwriter som slog igenom med sitt första, självbetitlade, album 1995. Har släppt en rad skivor men aldrig varit förtjust i rampljuset. Har en stor publik i Kina.
Intryck i första avsnittet: Oro, oro, oro. Sophie Zelmani kämpar och hennes sociala ångest kryper in under huden. Här finns ingen fasad, hon har nerverna utanpå och man vill bara ge henne en kram.
Seinabo Sey, 33 år
Denna fantastiska röst lyfte från bakgrunden med besked för cirka tio år sedan. Med låtar som ”Younger” och ”Hard times” blev hon en starkt lysande stjärna i Musik-Sverige.
Intryck i första avsnittet: Lugnet själv. Kan förhoppningsvis överföra en del av det sköna lugnet till Sophie Zelmani på den gemensamma balkongen.
Peo Thyrén, 61 år
Basist och grundare av punkrockbandet Noice som under 80-talet var ett av Sveriges bäst säljande band. Peo var tolv år när Noice bildades.
Intryck i första avsnittet: Gör ingen tolkning men är ändå programmets höjdpunkt, för den fascinerande berättelsen om Noice hade kunnat vara ännu längre.
I kommande avsnitt gör följande artister entré – Alba August, Per Persson (Perssons Pack), Kerstin Ljungström och Andreas Lundstedt (Alcazar). Så mycket mer stjärnglans blir det alltså inte, men förhoppningsvis någon som kan bjuda på mer glödande tolkningar. Det behövs.
Så bra var kvällens tolkningar
Dregen – En sång om frihet
Det är ändå kittlande att en hårdrockare ska tolka Arja Saijonmaa. Och han gör det snyggt genom att bjuda in en lokal kör. Det är gåshud när kören stämmer in till hans elgitarr men man väntar på ett lyft som inte kommer.
Hitpotential: Mycket låg.
Louise Lennartsson – Världen är inte vacker (men det är vi)
Det är intressant att höra Louise Lennartsson sjunga det här i jämförelse med hennes fabricerade Estraden- eller Lou Elliotte-röst. Hon tar Sophie Zelmanis fina ”The World ain't pretty” och gör den till en poplåt som låter som all annan strömlinjeformad, nutida pop som pumpas ut i kommersiell radio, och P3 också för den delen. Godkänt men saknar helt nerv.
Hitpotential: Medel.
Sophie Zelmani – Wasted years
Sophie Zelmani kan skapa magi i sin stillsamma singer-songwriter-anda. Lyssna till exempel på ”Going home” och ”If I could”. Hennes tolkning av Backyard Babies ”Wasted years” börjar fint, och jag tycker om hennes viskande sång. Men sedan händer ju INGENTING. Nej, bättre kan hon.
Hitpotential: Noll.
Seinabo Sey – Inatt é hela staden vår
Wow, vad skönt efter de ljumma insatserna tänkte jag när gängets starkaste röst skulle tolka en riktig allsångspärla av Noice och såg framför mig något pulserande och tungt. Men nej. Istället för Seinabo Sey-power fick vi en riktigt långsam soulballad. FÖR TRÅKIGT.
Hitpotential: Noll.
Simon Superti – Svårt att förlåta
Simon tog Seinabo Seys mäktiga ”Hard times”, gjorde sin version på svenska och samplade Sey i refrängen. Det var snyggt och vi fick äntligen en text med tyngd när han sjöng om sin bakgrund. Tack för det.
Hitpotential: Störst av kvällens tolkningar.
Arja Saijonmaa – Vi börjar om igen
Arja lyckas genom att sjunga Simon Supertis fina vänskapshyllning ”Joel Hjälte” rakt av göra kvällens innerligaste tolkning. Ibland är det verkligen det bästa valet, att låta en bra låt vara en bra låt.
Hitpotential: Kan kanske höras i radio framöver.
