Robert Fux om succén med nya föreställningen på Nationalmuseum

Robert Fux arbetsplats Kulturhuset Stadsteatern är stängd på grund av ett stambyte och hans nya tillfälliga scen är Nationalmuseum. Där är han är aktuell med den guidade konstvisningen Transformationer. Tillsammans med skådespelarkollegorna Ann Petrén och Odile Nunes, museiintendenten Margareta Gynning och pedagogen Alexander Kateb väcker han liv i konsthistorien.

Transformationer hade premiär den 23 april och pågår till och med den 18 maj. När biljetterna till föreställningarna släpptes sålde de slut på några timmar.

– Transformationer är verkligen ett hisnande äventyr både för mig och publiken. Jag kastar mig ut i en helt ny roll där jag kombinerar rollarbete och gestaltning med historiska fakta. Reaktionerna har varit översvallande. Vi är så lyckliga över responsen. Många vill stanna efteråt och prata mer, det märks att ett museum är en fantastisk plats för diskussion och möten. Vi hoppas att folk vill dyka vidare i samlingarna på Nationalmuseum men också ta med sig frågeställningarna hem, säger Robert Fux.

Han beskriver arbetet med konstvisningen som ”svårt, utmanande och oerhört utvecklande”.

– Vanligtvis kan jag på Stadsteatern skapa fritt och luta mig mot ett stort konstnärligt team. Nu är hela teatern utflyttad i ett och ett halvt år på grund av ett jättelikt stambyte och Nationalmuseum blev mitt nya bo som flyttfågel. Det är som att komma till en helt annan värld. Här är tusentals konstverk som jag bara sett på bild innan, säger han.

Robert Fux har tillsammans med de övriga i ensemblen skapat Transformationer från grunden.

– Vi har låst in oss i en av salarna på museet och skrivit, ålat runt i kostymer och läst massor av böcker. Vi har bland annat diskuterat frågor som varför bara vissa objekt visas upp på ett museum, vems historia som berättas och vad som händer om vi skrapar lite på ytan av samlingarna.

Museibesökarna får möta Robert Fux iklädd klänning med dalahästmönster. Han diskuterar nationalism och nationalromantik som karaktären Frök-hen Sverige.

– Ganska tidigt började vi dela upp ämnesområden och jag högg nationalromantiken och sekelskiftets vurm för det blågula direkt.

Varför?

– Dels dansade jag folkdans i Kalmarsundsdansarna när jag var liten och hade min folkdräkt från Södra Möre i garderoben. Jag är verkligen urnördig och tycker dräkthistoria är oerhört spännande. Dels arbetade jag som guide på Kalmar slott och gillade känslan att segla fram genom salarna och väcka historien till liv. Dansen och slottet har jag verkligen fått användning för i Transformationer, jag lär ut schottis i salarna och leder stora grupper genom århundradena.

Tillsammans med museibesökarna undersöker Robert Fux konstverk av bland andra Carl Larsson, Anders Zorn och Döderhultarn samt Karl XII:s likfärd av Gustaf Cederström.

– Vi pratar om hur nationalismen växte fram i slutet på 1800-talet. Hur skapades egentligen "det svenska" och bilden av Sverige? Vilka krafter vinner på att kapa folkmusiken eller vitsippsbacken för att i förlängningen kunna hetsa och hata? Det är viktiga och brännande ämnen som vi inte får väja för, säger Robert Fux.

Hur har du jobbat fram din figur Frök-hen Sverige?

– Det är en karaktär som växte fram och kombinerar alla mina inre årsringar. Jag har alltid intresserat mig för maktstrukturer, normsystem och möjligheten att se saker på ett nytt sätt.

Skådespelaren Ann Petrén har ansvar för kriget och den militäriska kroppens historia, museiintendenten Margareta Gynning diskuterar porträttposer och 1700-talets ideal och väcker ihop med pedagogen Alexander Kateb frågor om femininitet och maskulinitet genom tiderna.

– Vi belyser också blicken på flickan och kvinnokroppen i det tidiga 1900-talets skulpturtradition, avkodar konstverk och låter publiken delta i att prova poser och interagera. Transformationer är en unik mix av se och göra, delta och uppleva. En stadsteater krockar med ett Nationalmuseum och i gnistregnet uppstår helt nya färger och former, säger Robert Fux.

Vad hoppas du att museibesökarna tar med sig?

– Jag vill få människor att inte bara beundra bladguldet utan också ställa frågor om sin egen plats i historien. Alla har ett ansvar att lyfta blicken från sin navel, säger Robert Fux.