Kenneth Ottosson: Sista stugan i Skälbyviken
De välbeställda började se sig om efter platser där de kunde bygga sommarhus. Skälbyviken i norra delen av Tallhagen lockade mest även om vägen dit ut var skraltig. Vi må betänka att vid denna tid fanns varken Ängöleden, Gröndalsvägen, Ölandsleden eller Ölandsbron.
Det blev något lättare att ta sig dit efter ett par årtionden då en liten passagerarbåt sommartid gick reguljärt från Södra Kanalgatan ungefär vid Fredriksskansbrons fäste till Skälbyviken. Av de knapphändiga och dessutom lite osäkra uppgifter som finns så var länsveterinär Arvid Bergvall först med sommarstuga längst in i viken. När det var är okänt men den nämns på 1890-talet. Troligtvis är det också den som 1909 omtalas i ett annat sammanhang, kanske ombyggd och i annans ägo. Men det kan också vara en ny på samma plats.
Hur som helst så tvångsinlöste staden för något år sedan sista stugan längst in i viken. Den håller på att rivas. Efter Bergvall var det flera som byggde runt den historiska viken där svenskar och danskar 1611-1613 hade skjutit på varandra i det så kallade Kalmarkriget. Ännu 1941 fanns många stugor kvar, främst på norra sidan men också på Tallhagens festplats med dansbana, numera krocketplan. En karta från den tiden visar också platsen för Svensknabbetorpet lite nordväst om Skälbyviken. Torpet nämns första gången 1717 och senast 1933. Men hur länge det bodde folk kvar efter det är okänt.
När Kvarnholmenbor började sommarbo vid Skälbyviken tillhörde södra delen Skälby Kungsgård medan norra delen ägdes av storbonden Lorenz Jonsson och hans hustru Augusta i Berga by på den gård som senare skulle benämnas Bergagården. Han kallades allmänt för Farfar medan sonen Georg hade benämningen Gobban. Familjen sålde i omgångar stor del av marken på Svensknabben till två generationer Jeansson för sammanlagt 20 000 kronor. Det var mycket pengar runt sekelskiftet 1800-1900. Här uppfördes det som i dag kallas Solbacka. Ett krav från nya ägarna var att Jonsson flyttade bort sin fiskestuga från udden vintern 1915. Fyra hästar drog den över isen till Bergaudd där stugan fortfarande hel eller delvis lär finnas kvar.
Flera Kvarnholmenbor hade på somrarna tillgång till små inhägnade bersåer på insidan av muren mot Södra Vallgatan. De fanns från Kavaljeren i öster till Larmgatan i väster och var kvar ännu in mot slutet av 1800-talet. Andra stadsbor som var väl stadda i kassa hade sommarhus bara några hundra meter utanför Kvarnholmen, exempelvis grosshandlaren och skeppsredaren Johan Peter Meurling. Från i mitten av 1800-talet vistades han sommartid vid Västerlånggatan 4 i Gamla stan där han byggt villa och en paviljong för dans.
Fabrikör Carl Elversson var nästan snäppet värre med sin stuga i stor trädgård strax bortom Tullslätten. Den byggnaden ingår sedan 1906 i biografen Saga. Med tiden byggdes sommarhus på platser i bland annat områden som Stensberg, Falkenberg, Stensö och nedåt Hossmo. För vanligt folk gavs möjligheten till egen täppa först 1912 då Norra koloniträdgården öppnades öster om Galggatan, numera Gröndalsvägen, ned mot fjärden. Fem år senare stod det stora Södra koloniområdet vid sjukhuset klart liksom Jordgubben väster om Galggatan i Getingen. Sedan 1947 finns också Berga koloniträdgård norr om Trollbackevägen. Numera har många tillgång till sommarvistelser och Kalmarbor har dragit till stugor på båda sidor om sundet eller kanske in i Smålandsskogarna.