Bråk om vilka som fick sparka i Kalmar FF
Därefter har det många gånger varit upprörda känslor kring frågor om bland annat dålig ekonomi, styrelseavhopp, tränare som brutit kontrakt eller som sparkats och två brakförluster på plan. Men varje gång har det trätt fram räddare som två bankdirektörer, en mångmiljonär, en slakteridirektör och givmilda supportrar. Men viktigast av dem alla var en man med dubbelrött hjärta i landstingshuset. Och var så säker, det ordnar sig den här gången också. För inte kan Kalmarborna överge sitt bästa varumärke vid sidan av Slottet och Ölandsbron.
För 20-talet år sedan träffade jag den då 96-årige KFF-veteranen Georg Thorell som berättade om enda fotbollen i läder med snörning och inlagd luftblåsa. Denna dyrgrip förvarades i ett träskjul på gamla idrottsplatsen där det numera är parkering mellan Södra Kanalgatan och Fiskaregatan. I boden fanns också ett spjut, en kula, en diskus, ett måttband och ett par häckar. Obehöriga hade börjat använda bollen lite när som helst och det gick ju inte an! På extramöte beslutades att den fick tas fram endast om minst fem medlemmar önskade träna.
50 år senare, den 6 oktober 1963, inträffade en händelse då både spelare och styrelse starkt ifrågasattes. På Fredriksskans förlorade KFF med 0–7 mot ärkefienden Öster. Förnedringen förde med sig att lagets tidigare snabbfotade vänsterytter Yngve Svalling blev ny ordförande. Han ersatte en mäktig byggdirektör.
Ännu värre var det 13 år senare då Sundsvall slog FF med 9–2. Då mullrade det verkligen i leden och fotbollstokiga tyckte sig blicka ner i avgrunden. Tränaren Kay Wiestål fick sparken på direkten. Fem andra tränare har fått möta medlemmars och publikens missnöje av olika skäl. Nanne Bergstrand och Karl-Gunnar Björklund för att de under 1990-talet svek KFF och gick till Helsingborg respektive Örgryte samt Simon Hunt, Hans Eklund och Peter Swärdh för att de inte höll måttet som tränare. De fick känna på den onådiga FF-klacken som skanderade sin besvikelse.
Det verkar som om Kalmar FF alltid haft dålig ekonomi. Men i de värsta lägena har räddare stigit fram. Bankdirektör Folke Ellborg som var ordförande två gånger gick, som han uttryckte det, ”gatlopp” till fordringsägare för att förmå dem att ändra återbetalningstid eller rent av skriva av skulderna. En annan bankchef, Gunnar Karle, ledde en mycket aktiv supporterklubb som samlade in en hel del pengar. Tillsammans med slakteridirektör Sune Sigvardsson fick han också 30-talet företag att satsa ännu större belopp.
Tänk om dagens supportrar och några tiotal företag kunde få ihop några miljoner så att FF kunde få tag på ett par riktigt skarpa målgörare. Mångmiljonären och fotbollsfantasten Ronny Nilsson, ordförande i många år, har också i hög grad bidragit till att skapa ekonomi och planera framtiden. Men den synligt resultatmässigt viktigaste var landstingsrådet och vänsterpolitikern Johnny Petersson som 2008 fick ta över klubban efter styrelsestrul liknande det i dag. Han var kan man säga född in i FF och hade blivit medlem som sexåring. Först ledde han föreningen till SM-guld och några år senare stod nya arenan färdig.
Låt mig avsluta med att hylla de bästa spelarna under senare halvan av 1900-talet. De ingår i föreningens drömelva från 2001. Jag hade glädjen att ta ut den tillsammans med väletablerade sportjournalisterna Göte Fridner, Lars Johansson och Bengt-Göran Roos samt Mats Lindqvist som är en supportrarnas supporter. Som målvakt valde vi Tony Ström, i försvaret Stig Andreasson, Gunnar Svensson, Bo Nilmert och Dennis Nilsson, mittfältare Kenneth Bojstedt, Benno Magnusson, Kjell Nyberg och Sten-Åke Johansson samt längst fram Jan-Åke Lundberg och Johny Erlandsson. Av dagens spelare skulle jag tro att bröderna Viktor och Rasmus Elm går i elvan. Och kanske att Romario petar bort någon. Och varför inte favoritkämpen Emin Nouri?
Om alla i 2019 års upplaga spelar lika engagerat och jädrans anamma som han gör när han är som bäst så går Kalmar FF upp i Allsvenskans toppskickt. Var så säker.