Ansiktslyftningen av Kavaljersporten klar i vår

Fuktskador, sprickor och vatten som rinner rakt genom murverket istället för ut genom vattenrännor. Våren 2017 stod det klart att stadsmuren var i så risigt skick att något måste göras. Då hade Kalmar läns museum redan fått uppdraget att göra en vård- och underhållsplan där skadeläget också ingick. Västerport var först ut med att renoveras och sedan blev det Kavaljersportens tur. Det har hänt en hel del där sedan porten paketerades in och Barometern får kika in bakom kulisserna.

– Det stora problemet har varit bjälklaget och terrassen. Golvet har släppt igenom vatten som istället för att rinna ut i rännorna har gått genom golvet ner i murarna, säger Johan Berglund, NCC.

Projektledare på kommunen är Mats Borg och till sin hjälp har han Jan Westergren, bebyggelseantikvarie från Kalmar läns museum. Jan Westergren har tagit fram ett digert material kring portens tillkomst och historia, och följer renoveringen på nära håll.

Kavaljersportens historia började på 1690-talet Den satte punkt för uppförandet av Kalmars stadsmursbygge som inleddes med Västerport runt 1650. Hela Kvarnholmen kantades av murar och bastioner, allt för att hålla fienden på avstånd. På 1820-talet dömdes befästningen ut, murarna förföll, och vad som skulle göras med resterna diskuterades flitigt ända fram till 1860-talet då en klassisk kompromiss gjordes - hälften av stadsmuren revs, och hälften fick vara kvar.

– Då anlade man ett promenadstråk på vallen bakom muren och så småningom även en park utanför Kavaljersporten. Räcket som finns på porten är från 1735 och vi har planer på att göra det mer barnsäkert. Om vi får ett bra pris blir det glasskivor monterade på räcket, säger Jan Westergren.

Om räckena hållit stilen sedan de sattes på plats första gången så har de olika renoveringarna av muren genom åren ofta fått motsatt effekt. De senaste arbetena utfördes 1982 och 1992, men trots höga ambitioner gick det snett. Betongplattan som gjöts under terrasstenarna höll inte tätt, och de nya golvbrunnarna fungerade inte. Nu tas brunnarna bort och istället ska originalspygatterna, utkasten, användas fast förlängda med plåt så vattnet åker längre ut från murverket. Ny betong ligger ovanpå den gamla och har täckts med en särskild asfaltsmatta där mattkanterna vikts upp för att det ska vara säkert att inget vatten hittar ner igen.

– Vi har varit väldigt noga med att vattenavrinningen går åt rätt håll. Det är tydlig lutning mot spygatterna, säger Jan Westergren.

Någon gång på 30-talet byttes det gamla kalkbruket i fogarna mellan stenarna ut mot cement - ett dåligt val då det stänger in fukt i väggarna.

– Man hade pippi på cement då. Man tänkte väl att nu lagar vi för sista gången. Kalksten och kalkbruk lever tillsammans och bruket andas, säger Johan Berglund.

Kalkbruket kommer från Öland och har sannolikt mycket stora likheter med kalkbruket som användes när muren byggdes upp. Hela insidan av portalen har nya guldaktiga fogar och högre upp jobbas det för fullt. Mellan 7 och 8 byggjobbare är på plats och renoveringsarbetena har nått vändpunkten där saker och ting börjar bli klara. Men inte ett renoveringsprojekt utan överraskningar. Så även i Kavaljersporten. Ovanför portalen i söder finns ett utskjutande tak fastsatt i muren med långa järnstag. När svallet på taket lyftes bort såg allt okej ut. Men när stenarna i muren lyftes av stod det klart att skicket på stagen i den änden lämnade en hel del övrigt att önska.

– Stagen hade rostat och lyft hela konstruktionen med över två centimeter. Hälften av fästena var avrostade, säger Johan Berglund.

Nu är 130 infästningar bytta och de nya stagen är rostfria. Men så mycket som möjligt av den gamla träkonstruktionen är bevarad.

– Det är ett skolexempel på vad som kan uppdagas när man håller på. Vi hade ingen aning om det här innan vi tog bort svallet. Det såg relativt fint ut, utanför muren.

När porten är färdigrenoverad kommer den att vara försedd med en nyhet - elektricitet. Den ska belysas både uppe på terrasserna, och få fasadbelysning. Eventuellt kan det också komma att planeras blommor också.

– Men det får inte blir några som har djupa rötter, säger Jan Westergren.

Kommunens projektledare Mats Borg är väldigt nöjd med hur projektet artat sig.

– Det är ett trevligt och spännande projekt och roligt att kunna bevara det här för framtiden, säger han.