”Vi har en extrem våldskultur”
Det skjuts i köpcenter vid tidpunkter då det är mycket folk i rörelse, i nära anslutning till skolor, förskolor, på restauranger, pubar, utanför en T banestation mitt i rusningstrafik. Människor får sina hem söndersprängda, oskyldiga skjuts till döds av barn.
Stora och omfattande polisutredningar pågår som oftast inte leder någonstans. Skulle någon mot förmodan gripas så ersätts denne omedelbart av någon ny. I den gripnes krets är en fängelsevistelse inget straff utan mer en merit. 9 av tio gängkriminella återfaller i brott efter avtjänat straff. Av de som grips är många oftast heller inte ens straffmyndiga. För föräldrarna till dessa, trots att de har ansvar för sina barn, händer ingenting.
Incitamentet för att föräldrarna tar sitt föräldraansvar måste skärpas. Här måste det få helt andra konsekvenser för föräldrarna än samtal med någon socialsekreterare eller få en broschyr från socialdemokraterna hur man talar med sitt barn om gängvåldet. Att prata förstånd med dessa barn vars livsdröm är att söka sig till dessa kriminella gäng, är lönlöst. De flesta har heller inte fungerande föräldrar, där fadern oftast är någon annan stans.
Den nuvarande politiska styrningen med enbart satsningar på bättre skola, socialtjänst, och fritidsgårdar har uppenbarligen inte räckt till. Tyvärr hör man sällan i debatten, föräldrarnas ansvar för sina barn.
Svensk polis är heller inte dimensionerad till att klara av hela uppdraget som det ser ut idag eftersom gängbrottsligheten är så komplex och tar så mycket resurser i anspråk på bekostnad av att lösa vardagsbrottsligheten.
Konsekvenserna för föräldrarna, om barnet ägnar sig åt kriminalitet, rånar, spränger, skjuter och mördar borde vara höga böter som dras på bidragen för familjen. Hjälper inte detta så skall hela familjen, om de inte är etablerade med jobb, kunna tas bort från området. Även utvisning.
Det håller inte att en 14 åring som begått sitt 7;e förnedringsrån och enda insatsen idag blir en coach att träffa en gång i månaden, vilket framkom i Agenda för något år sedan.
Jag tror inte det skulle vara så roligt för ett kriminellt barn att konfronteras med föräldrarna när dessa har fått sänkta bidrag eller hela familjen riskerar utvisning p.g.a. barnets kriminalitet.
Det är många år sedan jag såg en intervju i tv av en kriminell ungdom. Han var inte det minsta rädd för något som skulle stoppa hans kriminella framfart, Utom en sak ”Utvisning ” !
Det heter i debatten att kollektiv bestraffning skall vi inte ha, men det fungerar ju i andra sammanhang. Trimmar en 15 åring mopeden och åker fast, ja då åker föräldrarna på böter.
Så varför händer inget för föräldrarna när deras 14 åring skjuter spränger eller mördar ?
Per-Arne Erlandsson, Oskarshamn
