”Vi har aldrig haft så lite biologiskt värdefull skog som nu”
Det är helt riktigt. EU räknar faktiskt med att 30 procent av skogsarealen skulle behöva skyddas. Men frågan är om man kan hitta så mycket skog som är värd att skydda i Sverige idag? Den produktiva skogsmarken i dag består till allra största delen av planterad skog, kalhyggen och ungskog, där inga tretåiga hackspettar, tjädrar eller knärötter trivs.
Dessa arter hittas främst i skogar som aldrig varit kalavverkade, och dessa blir alltmer sällsynta i vårt land. Enligt Riksskogstaxeringens kriterier kan bara 0,19 miljoner hektar av landets 22,1 miljoner hektar produktiv skogsmark utanför formellt skyddade områden (enligt 2019 års gränser), det vill säga mindre än 1 procent, klassificeras som skog med naturskogskaraktär! Och den andelen minskar snabbt. Sanningen är att vi aldrig haft så lite biologiskt värdefull skog som nu.
Nej, skogsägare ska inte missgynnas ekonomiskt av att ha fridlysta arter på sin mark, det håller vi med om. Men en generell övergång till hyggesfritt skogsbruk med förbud mot avverkning i naturskog, skulle gynna både sällsynta arter som den biologiska mångfalden i stort, med bibehållen lönsamhet för skogsägarna.
Flera studier visar nämligen att hyggesfritt kan vara minst lika lönsamt som kalhyggesbruk. Idag skövlas istället våra sista oskyddade naturskogar, och då utgör EU:s Art- och habitatdirektiv det berömda halmstrået att gripa tag i för att stoppa den totala utarmningen av den svenska skogen. Och då har vi inte ens pratat om klimatet.
Att låta skogen växa istället för att hugga ner den skulle vara det mest naturliga och effektiva sättet att binda koldioxid för generationer framåt. Det skulle dessutom gynna ekoturismen, friluftslivet, svamp- och bärplockarna och det allmänna mänskliga välmåendet.
Gunnar Westling
Lars Engström
Oskar Ossi
