Annons

”Vad mer krävs för detta straff utan att det blir mord?”

En man i Västervik tvingar in en laddad pistol i munnen på “sin kvinna”. Det var slutet (hoppas jag), på en lång rad av övergrepp. Straffet blev 2 ½ års fängelse för grov kvinnofridskränkning. Maxstraffet är sex år. Vad mer krävs för detta straff utan att det blir mord? Om 20 månader är han ute igen, och vad händer då?
Debatt • Publicerad 17 juli 2024
Detta är en opinionstext i Barometern Oskarshamns-Tidningen. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Jag har under de sista 5,5 åren träffat eller hört talas om ett stort antal kvinnor som råkat illa ut.”
”Jag har under de sista 5,5 åren träffat eller hört talas om ett stort antal kvinnor som råkat illa ut.”Foto: Fredrik Sandberg/TT

Kanske ska presentera mig lite? Jag är alltså “aktivist” för Kvinnojouren i Kalmar och har som fritidssysselsättning att samla pant för dem (och Stadsmissionen), med ett fantastiskt stöd från en mängd sponsorer.

Tre saker i er artikel stör mig. Att försöka få det till att det är sossarnas fel att det ser ut så här är nummer ett. De presenterade ett 40-punktsprogram för att motverka det L tydligen har lösningen på. Det var faktiskt i mina ögon lika matt som det som här presenteras!

Annons

Jag har under de sista 5,5 åren träffat eller hört talas om ett stort antal kvinnor som råkat illa ut. Tvivla inte! Ert försök att styra upp skyddade boenden har blivit en katastrof på en del håll. I norra Norrland har nio av elva kvinnojourer stängt sin verksamhet, för de klarar inte de nya kraven. Bland annat för att IVO kräver utbildad socionom tillgänglig 24/7. Vad är det ni inte förstår? De allra flesta av deras volontärer är kvinnor, som ofta har egna erfarenheter och de jobbar ideellt! Ingen av dessa jourer, vare sig i Roks eller Unizons, har fasta inkomster att betala löneanställda socionomer med.

“Regeringen stärker bland annat det hyresrättsliga skyddet för våldsutsatta från och med 1 juli”.

Vad betyder det? Att hon får stanna och han ska ut. Vart ska han? Jag har ännu inte sett en enda kvinna som flytt ett våldsamt förhållande som fått med sig mer än möjligen kläder, leksaker, telefonen och naturligtvis barnen. Så länge han inte förpassas på mer än armlängds avstånd spelar boendeformen ingen som helst roll. Har ingen aning om hur många kvinnor vi (jag och mina sponsorer) hjälpt med möbler, kläder, flyttstädningar, flyttkostnader, köksutrustning och vad ni vill. De får aldrig något med sig. De flyr! Undan en man som lever kvar, går till jobbet, umgås med vänner och planerar …… ibland!

Innan den dag ni kommer med skarpa förslag om påtvingad fotboja, kommunförbud för vistelse och straff i proportion med utövat våld (se början på detta svar) kommer inte ett skvatt att göra skillnad. Börja med mannen! Läs gärna som semesterlitteratur “I händelse av min död” av Wiegl/Edström. Den handlar om 299 kvinnor som bad samhället om hjälp, men mördades.

Kåre Eriksson (V)

Annons
Annons
Annons
Annons