”Tankar från en kristen muslim”
Jag sitter i samma båt som Muharrem ”Murre” Demirok. Jag är uppvuxen muslim men medlem i Svenska kyrkan och något sånär regelbunden besökare i kyrkan på söndagarna. Jag är också centerpartist bör kanske tilläggas.
När kritiken började strömma in över att ”Murre” upplevde jag att kritiken även spillde över på mig. Att folk såg ner på mina privata val rörande mina religionsyttringar.
Det är inte lätt för ett litet barn som kommer till Sverige och växer upp i ett sekulärt samhälle med tydliga kristna inslag samtidigt som föräldrarna hemma är muslimer och har en tro de bär nära sitt hjärta.
Att gå i kyrkan på skolavslutningen och vid jul var förvirrande för mig. Jag beundrade rymden inne i kyrkan och sjöng med i de vackra psalmerna men samtidigt kände jag mig väldigt vilsen. Svek jag mina föräldrar och mina föräldrars Gud och skulle jag bli straffad för det?
De positiva känslorna jag fick i kyrkan tog senare överhanden och jag har fortsatt att gå även som vuxen men jag väljer också att ha kvar den identitet som mina föräldrar gav mig, de lärde mig att vara givmild och öppensinnad och ha båda fötterna på jorden. Det finns mycket vackert att lära av islam och det är svårt att lämna. Och varför skulle man behöva göra det egentligen? Det är samma Gud när allt kommer omkring.
”Murres” kritiker är till stor del samma personer som brukar peka på vikten av att muslimer ska integreras och anpassa sig till det svenska samhället. Borde de inte lyfta fram honom som ett föredöme i stället då?
Abetare Gashi (C)
