"Systemfel att inte tillåta assistans på daglig verksamhet”
Daglig verksamhet är också tänkt som ett sätt att vara delaktig i samhället för oss som har intellektuella funktionsnedsättningar. Men eftersom de flesta av oss inte kan få båda insatserna, utan måste välja, uppnås inte LSS målsättning. Förbudet mot personlig assistans i daglig verksamhet är ett systemfel, som måste ändras!
Daglig verksamhet har enligt Socialstyrelsen till syfte att ”…bidra till personlig utveckling och främja delaktighet i samhället med det övergripande målet att utveckla den enskildes möjlighet till arbete”. Det låter fint men tyvärr ser inte alltid verkligheten ut så eftersom personlig assistans på daglig verksamhet är förbjudet enligt socialförsäkringsbalken.
Så där faller det. Vi får inte ha med oss vårt hjälpmedel och stöd på jobbet vilket gör att vi blir fast i verksamhetens lokaler där resurserna sällan räcker till för att ge var och en av oss det personliga och kontinuerliga stöd som krävs för att vi ska kunna ta oss ut, ta plats i samhället, vara delaktiga och utvecklas.
Förbudet mot att ha vår assistent på daglig verksamhet innebär också att vi är många som går till ”jobbet” med minimala förutsättningar att påverka vad vi vill göra för att utvecklas och ännu mindre ges möjlighet att ens välja arbetsplats.
Och vad händer när vi blir sjuka, behöver gå till tandläkaren mitt på dagen eller har en klipptid? Sådant som är svårt att göra efter kontorstid. Eftersom vi inte tillåts ha assistans på jobbet har vi ingen personal schemalagd dagtid. Så om vi måste vara hemma en dag står vi utan assistans.
Det är inte många av oss som klarar oss ensamma någon längre stund. Det kan bli livshotande till och med. Om ingen personlig assistent med kort varsel kan rycka in så är det många gånger våra gamla föräldrar eller andra anhöriga som får släppa allt de har för händerna och hjälpa oss. Ingen hållbar lösning i längden för någon.
Om vi gör en jämförelse med en assistansberättigad person med endast en fysisk funktionsnedsättning som förvärvsarbetar, så får hen ha sin assistent, sitt personliga hjälpmedel, på arbetet. Men inte vi. En ren och skär IQ-diskriminering.
Ta bort förbudet mot personlig assistans i daglig verksamhet. Vi är några som får ha vår assistans där, för att vi ansetts ha särskilda skäl, men vi vill att alla som behöver assistans ska få använda den på sitt arbete.
Alla människor har samma rätt till och behov av att utvecklas och ingå i ett meningsfullt sammanhang. Det är ingen skillnad för oss med intellektuell funktionsnedsättning. Vi både vill och kan vara delaktiga och bidra på arbetsmarknaden.
Vi vill ha frihet att kunna välja praktikplats själva och jobba inkluderat på vanliga arbetsplatser med personlig assistans.
Magnus Andén, ordförande i Riksföreningen JAG, med stöd av god man Cecilia Blanck
Niklas Larsson, ordförande i Föreningen JAG Sydost, med stöd av god man Maria Petersson
