”Sveriges grundlag måste väga tyngre än praxis”
Och värre riskerar det att bli om inte politiker sätter ner foten och om Sveriges myndigheter inte slutar övertolka EU:s lagar och direktiv. Tjäderspel, hackspettar, grodor, kopparödlor, knärot och lavskrikor får ständigt företräde och enskildas mark har förvandlats till en lekstuga för olika intresseföreningar att inventera och registrera olika arter på i statens Artdataportal – för att vid åtgärder innebära förbud.
För inte så länge sedan såg vi på bästa sändningstid i SVT en aktivist plädera för att var och en av Sveriges växter har rätt att växa, precis som människan har att leva. Samma aktivist pekade ut över skogarna i området och talade om dem som virkesåkrar, inte skogar. Budskapet var tydligt: allt behöver skyddas, tillika tvångssocialiseras.
”Om praxis står i vägen för att en av våra grundläggande rättigheter upprätthålls – ja, då måste praxis överges. Många var vi som röstade fram en borgerlig regering med syfte att säkerställa äganderätten, frihet under ansvar, näringsfriheten och förvaltarskapsprincipen.”Carl-Wiktor Svensson (KD), ledamot i Sveriges Miljömålsberedning.
Det är nu denna grupp av människor som bestämmer i den svenska skogen. Just nu arbetar den parlamentariskt sammansatta grundlagskommittén med att se över flera grundlagsfrågor, bland annat med uppdraget att se över hur egendomsskyddet kan stärkas. Bakgrunden är ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om att en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över och stärka det grundlagsreglerade egendomsskyddet bör tillsättas.
Ett tillkännagivande som M, KD, L, SD och C – alltså en stor majoritet i riksdagen – har ställt sig bakom. Kristdemokraterna har, tillsammans med en majoritet i grundlagskommittén, lyft och understrukit behovet av att förtydliga grundlagen i en riktning där den enskilde garanteras ersättning, precis som direktiven uppmanar kommittén att göra.
Trots detta ser nu alltihopa ut att falla – på grund av den frivilliga praxis som säger att grundlagskommittén enbart ska gå fram med förslag som har en kvalificerad majoritet bakom sig.
Höga trösklar för grundlagsförändringar motiveras med att knappa majoriteter underblåsta av hastigt förändrade opinionsyttringar inte ska kunna förändra grundlag, exempelvis i syfte att stärka sin egen maktposition på de andras bekostnad. Det resonemanget är inte tillämpbart här. Resultatet av att tillämpa praxis om kvalificerad majoritet i denna fråga blir motsatsen till det avsedda.
Nu tillerkänns nämligen en minoritet i riksdagen ett större inflytande än majoriteten i en fråga som handlar om upprätthållandet av en grundläggande rättighet i regeringsformen och de principer som vårt samhälle är byggt på. Äganderätten är dessutom en rättighet som har stöd både i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.
Om praxis står i vägen för att en av våra grundläggande rättigheter upprätthålls – ja, då måste praxis överges. Många var vi som röstade fram en borgerlig regering med syfte att säkerställa äganderätten, frihet under ansvar, näringsfriheten och förvaltarskapsprincipen.
Vår förväntan kvarstår: Grundlagen om envars egendomsskydd behöver förtydligas och stärkas. Detta blir inte mindre aktuellt med tanke på den naturrestaureringslag som kuppades igenom ministerrådet, den LULUCF-förordning som drevs igenom trots svenskt motstånd eller de skogs- och biodiversitetsstrategier som EU har beslutat om.
Utan ett förtydligande av egendomsskyddet i grundlagen är risken överhängande att Sveriges skogsägare blir de som får ta notan när EU genom klimat- och naturvårdspolitik har tagit bakvägen in i den svenska skogspolitiken.
Skillnaden på vad som är Mitt, Ditt och Vårt har tjänat Sverige väl. Låt oss slå vakt om och uppmuntra den enskildes - liksom de hundratusentals - av Sveriges markägares långsiktiga engagemang för såväl produktion-, klimat- som miljövärden. Inte (S)traffa dem på grund av en frivillig praxis.
Carl-Wiktor Svensson (KD), ledamot i Sveriges Miljömålsberedning