Oskarshamns sjukhus med i tiden
Under den senaste veckan har debatten om intensivvårdsavdelningen (IVA) vid Oskarshamns sjukhus blossat upp med anledning av förslaget att dra ner på verksamheten. Detta tas upp för beslut i regionens fullmäktige vid månadens slut. Kostnaden för inhyrd personal och för få patienter som vårdas på IVA anges som motiv. Förslaget har fått stöd från samtliga verksamhetschefer vid sjukhuset. Ändå anser vissa lokalpolitiker att det kommer att bli den definitiva dödsstöten för akutsjukhuset. Liknande synpunkter har framförts av personalen och facket. Är detta verkligen ”slutet” för sjukhuset?
Frågan bör ses i ett bredare sjukvårdsperspektiv. Det verkar som man helt har glömt hur den svenska sjukvården har förändrats och förbättrats under de senaste 50 åren. Under mitt snart halva sekel som läkare, till största delen vid Oskarshamns sjukhus som klinikchef och senare även chefläkare, har jag fått vara med om att bevittna en imponerande utveckling i folkhälsan. Bara sedan 1980 har den förväntade livslängden i Sverige ökat från 75,7 till 82,3 år. En frisk 65-åring kan räkna med i genomsnitt ytterligare 20 levnadsår, varav de allra flesta åren i god hälsa. Aldrig förr har det funnits så många friska äldre i vårt samhälle. Minskad rökning, större intresse i hälsosam kost och motion har säkerligen bidragit till denna utveckling. Likaledes har faktorer såsom större trafiksäkerhet (säkrare vägar och säkrare bilar, bilbälten, cykelhjälmar med mera) och satsningar på säkrare arbetsplatser bidragit. Givetvis påverkar detta kraven på akut intensivvård.
””Förslaget om en mindre IVA-verksamhet (medium-care) är en logisk anpassning till utvecklingen inom sjukvården och bestämt inget ”dödshot” mot sjukhuset.””
”Joep Perk, seniorprofessor hälsovetenskap, läkare.”
Landvinningarna inom sjukvården har varit många. Låt mig nämna några av de viktigaste: tack vare effektiva mediciner har akutoperationer för blödande magsår nästan helt försvunnit, gallblåseoperationer görs med mera skonsam teknik, ingrepp med hjälp av video- eller fiberendoskopisk teknik har fått en allt större plats. Den ”gamla” kirurgen som kunde operera vad som helst när som helst är ett minne blott. Numera blir kirurger organspecialister. Den specialiserade kirurgin har centraliserats i vårt län, liksom i riket i övrigt. Liknande utveckling ses inom ortopedin där titthålskirurgi och bättre proteser har inneburit en lindrigare och effektivare vård för många.
Inom mitt eget område invärtesmedicin har det hänt så mycket att jag är övertygad om att en medicinare från 80-talet inte skulle tro sina ögon vid en konfrontation med dagens sjukvård: dödligheten i akut hjärtinfarkt har mer än halverats, patienter med svåra astmaanfall är tack vara nya effektiva mediciner numera sällsynta gäster på IVA. Vården för patienter med diabetes har avsevärt bättre läkemedel och en imponerande rad nya hjälpmedel. Cancer ses i många fall mer som en kronisk åkomma än en dödlig sjukdom. För högt blodtryck och hjärtsvikt finns utmärkta mediciner. Listan kan göras mycket längre.
All denna utveckling har direkt betydelse för ett ändrat behov av intensivvård i Sverige. Låt oss se vad det betyder för IVA i Oskarshamn: på 80-talet hade vi allt som oftast 6-8 patienter inlagda på IVA, hälften kirurgiska patienter efter olycksfall eller större operationer. Numera tas gruppen kirurgiska patienter om hand i Kalmar eller Västervik. Operationsavdelningen i Oskarshamn har dessutom egen enhet för uppvakning efter ingreppet, sällan hamnar dessa patienter på IVA.
Den andra hälften utgjordes då till största delen av patienter som vistades 2-4 dagar på IVA efter en hjärtinfarkt. Patienter med akut hjärtinfarkt transporteras idag snarast möjligt för ett akut och livräddande kranskärlsingrepp i Kalmar och vid återkomsten till Oskarshamn finns ett antal platser för hjärtintensivvård på medicinkliniken.
Inga trafikolyckor, inga större operationer, inga akuta hjärt-, diabetes- eller astmapatienter, kvar blir endast ett fåtal som behöver IVA vård: under perioden 2016-2018 fanns det endast en enda eller inga patienter alls på IVA under 60 % av den totala tiden! Man kan med fog undra hur attraktiv denna arbetsplats är för en högspecialiserad IVA-sjuksköterska. Är de medel som nu brukas för att hålla verksamheten igång hälsoekonomiskt försvarbara? Skulle dessa inte kunna användas för mera angelägna investeringar för att säkerställa en fortsatt hög vårdkvalitet?
Förslaget om en mindre IVA-verksamhet (medium-care) är en logisk anpassning till utvecklingen inom sjukvården och bestämt inget ”dödshot” mot sjukhuset. Visst kan det vara smärtsamt för personalen när ens arbetsplats förändras, men anpassningen är ofrånkomlig, tiden får inte springa förbi vårt sjukhus.
Oskarshamns sjukhus har vid flera tillfällen rankats högt i redovisningen av svenska mindre sjukhus som årligen genomförs av tidningen Dagens Medicin. Med min kunskap om sjukhusets nuvarande kompetens och personalens engagemang är jag övertygad om att man även i framtiden kommer att se fortsatt höga placeringar och jag behåller mitt fulla förtroende för vårt sjukhus!
Joep Perk, seniorprofessor hälsovetenskap, läkare.
