"Linnéuniversitetet kör över lärarna”
Upphovsrättspolicyn innebär att lärarna inte längre har makten över sitt undervisningsmaterial - det ska både få användas och redigeras av andra utan lärarens godkännande. På sikt hotas både undervisningskvaliteten och universitets rykte. Företrädare för SULF och Saco-S kräver därför att policyn läggs där den hör hemma, i papperskorgen!
Varför ska läraren ha makten över sitt undervisningsmaterial? På många andra arbetsplatser har arbetsgivaren, inom vissa ramar, rätt att använda det som skapas av anställda. På universitet och högskolor råder särskilda förhållanden och då gäller det som kallas för lärarundantaget: läraren har själv har rätt att utforma sin undervisning och sitt utbildningsmaterial. Det bottnar i principen om akademisk frihet och har funnits som oskriven rättsregel i upphovsrätten sedan mycket lång tid tillbaka. Lärarundantaget är en garant för att läraren själv ansvarar för sitt material och dess kvalitet och att materialet fortfarande är korrekt och aktuellt. Samtidigt är det lärarens som genom sitt namn utåt är kvalitetsgranskaren. Men det har alltså Linnéuniversitet för avsikt att ändra.
”Genom att kringgå lärarundantaget tappar lärosäten den ständigt pågående kvalitetsgranskning som universitetslärarna gör. I förlängningen riskerar lärosätet dåligt rykte och tappar i attraktionskraft. Studenterna söker sig till mer kvalitetsorienterade universitet och högskolor.”Sanna Wolk, förbundsordförande SULF
Att urholka lärarens bestämmanderätt över undervisningsmaterialet får allvarliga konsekvenser för samhället, studenterna, lärarna och för lärosätet. Det kan resultera i att studenterna får undervisning med bristande kvalitet, som inaktuell eller felaktig kunskap då forskningen kan ha gått framåt sedan den ansvarige läraren producerade undervisningsmaterialet. Ett lärosäte har som uppgift att bedriva utbildning som vilar på vetenskaplig eller konstnärlig grund och på beprövad erfarenhet. Genom att kringgå lärarundantaget tappar lärosäten den ständigt pågående kvalitetsgranskning som universitetslärarna gör. I förlängningen riskerar lärosätet dåligt rykte och tappar i attraktionskraft. Studenterna söker sig till mer kvalitetsorienterade universitet och högskolor.
Konsekvensen av den föreslagna policyn för den enskilda universitetsläraren är tappad kontroll över materialet som kan fortsätta att användas många år efter att bäst-före-datumet gått ut. Exempel: Av en slump så ser du att ett kompendium som du satte ihop för många år sedan fortfarande används i undervisningen vid ett lärosäte trots att innehållet är inaktuellt. Dessutom används din gamla powerpoint med ditt namn på i någons annans undervisning, samtidigt som din lärobok används på kursen, med ett helt annat budskap och ett uppdaterat innehåll.
Självklart förstår vi universitetets motiv för att försöka få bort lärarundantaget. Det är ju kostnadseffektivt eftersom det är billigare att återvinna undervisningsmaterial samtidigt som inspelade föreläsningar kan återanvändas oändligt antal gånger. Men undervisning på universitetsnivå ska vara av hög kvalitet och vila på vetenskaplig grund utifrån den senaste forskningen. Då måste kvalitetskontrollen av innehållet utföras av personer som själva skapat undervisningsmaterialet och som också kan garantera innehåll och kvalitet. Återvinning är bra men inte när det gäller undervisningsmaterial inom högre utbildning!
Många lärare vid Linnéuniversitet är idag mycket oroliga över det som händer. De är också bekymrade över både sin egen framtid och profession.
SULF och Saco-S kräver att Linnéuniversitetets ledning omgående kastar den föreslagna policyn i papperskorgen. Mycket står på spel när lärarundantaget står under hot. Om inget görs riskerar Linnéuniversitetet både sitt rykte och sin attraktionskraft, både för universitetslärare och studenter.
Sanna Wolk, förbundsordförande SULF
Jan Andersson, ordförande Saco-S vid Linnéuniversitet
