Kvalitet måste få kosta

Att kacka i eget bo är inte alltid så framgångsrikt. Men vilka fler bryr sig om Sveriges Radio? Massor skulle man kunna tro sett till förtroendet och de höga lyssnarsiffrorna. Men i debatten om Sveriges Radio behövs fler än 40- och 50-talister. Är ni där?

I förra veckan var det fullt med folk i radiohuset. Studiebesöken avlöste varandra. Mest gamla och unga. För så är det. En vardag är det äldre som har tid och de unga trillar in genom skolans försorg.

Våra äldre besökare har hjärnkoll på vad vi gör, har mycket åsikter och vill att den lokala radion ska vara precis så som ”just jag” vill ha det. Hela tiden.

Magstarkt kan tyckas, men mest är det fantastiskt! Lek med tanken, vilka andra medier har en sådan förväntansfull publik?

Ungdomarna däremot ser allt som oftast ut som fågelholkar när vi berättar om Sveriges Radio.

Inte så konstigt! Uppvuxna med ett brett utbud av tv- och radiokanaler, ett outtömligt internet och egen musik via Spotify.

Vem orkar bry sig om gamla statsradion när man kan snacka om fejan, nya Youtubeklipp och Sex and the city dagarna i ända.

Men jag är inte så säker på att ointresset håller i sig. Det kommer en dag med jobb, familj, ett eget hem och då om inte förr undrar man- ”hur funkar egentligen det här samhället? Vilken är min roll och vad kan livet innehålla?”

Ett oberoende Sveriges Radio är en del av den processen. Lätt att nå när man vill, i radioapparaten, datorn och mobilen och befriande fritt från reklam i utbudet av musik, nyheter, kultur och underhållning. Just bredden och kvaliteten är det som berättigar Sveriges Radio.

Men frågan är hur länge till? Hur många fler generationer ska få chansen att upptäcka och över­raskas av Sveriges Radio?

Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth säger sig gilla public service men vill ändå in och pilla i upp­draget och dra nya gränser. Public servicebolagen ska ”göra bra program som inte andra kan göra eller gör”.

Vad betyder det? Att allt man kan tjäna pengar på ska vara förbehållet reklamradion?

Bevare mig så tråkig radio det skulle bli utan de fantastiska sport­referaten, musiken och de underhållande programmen.

Program som bygger på kreativitet, förnyelse, kunskap och inte på vad som drar in mest pengar till programföretaget. För övrigt är det inte så synd om de kommersiella bolagen så att kulturministern behöver rycka in. Vinsterna är betydande!

Bättre vore att sluta sätta Sveriges Radio på svältkost och satsa i stället. Då skulle fler under 50 år också bry sig. Och P4 Kalmar och alla andra lokala kanaler skulle kunna ge sina länsbor den kvalificerade journalistik och underhållning de har rätt att få varje dag. Pengarna finns redan, inbetalda av lyssnarna via egna plånboken, det vill säga licensavgiften.

Men vad händer med det om till exempel På spåret, Radiosporten, Mammas nya kille och Melodi­krysset försvinner? Hur många har lust att betala då?Anja Thorkelsson-Lindahl

Kanalchef P4 Kalmar