”Klimatrealism trumfar klimataktivism”
Hans domedagsosande replik är ett våldsamt angrepp utan några som helst konkreta förslag på lösningar eller svar på min ursprungliga fråga om vem som ska finansiera Miljöpartiets förslag om tvångssocialisering.
Att inte leverera konsekvensanalyserade lösningar är uppenbart en lyx man kan unna sig som klimataktivist. Som förtroendevald politiker har jag en annan realitet att hantera. De förslag man som politiker lägger fram behöver vara realistiska och genomförbara.
Det finns många parametrar och intressen som behöver avvägas för att bättre reformera skogsbruket. En inte oviktig parameter är finansieringen samt förståelsen för skillnaden på ”mitt och ditt”. Vill man ”på riktigt” värna klimatet - utan att exportera utsläppen - kan jag upplysa Klimataktion Kalmar län om att det finns en enorm potential inom Sverige.
Ett aktivt skogsbruk bidrar nämligen till att minska utsläpp genom substitution och säkerställer ett EU som är självförsörjande på fiber. Skogen fungerar som kolsänka när den växer snabbare än avverkningen och ett modernt ståndortsanpassat skogsbruk främjar både tillväxt och dess motståndskraft.
Begränsad fibertillgång, till exempel på grund av politiska beslut, äventyrar klimatfördelarna och leder till ökad användning av fossila material. Det är ett exempel på hur aktivt skogsbruk kan bidra till klimatomställningen, utan kostnader på hundratals miljarder kronor, som Miljöpartiet förslag innebär.
I föreningen Klimataktions plattform står det att ”dagens politisk-ekonomiska ordning måste ifrågasättas som oförenlig med hållbarhet och rättvisa”och att ”individuella konsumtionsval eller rena marknadslösningar kommer inte att vara tillräckligt för att lösa klimatkrisen”. Man undrar vilken annan ”politisk ordning”med färre ”individuella konsumtionsval eller rena marknadslösningar” som Klimataktion och Gunnar Westling strävar efter?
Slutligen. Statligt kommandoskogsbruk trumfar inte lokal förvaltning. Kemisk lövbekämpning, tvångsavverkning och statliga granplantager är några exempel som vittnar om konsekvenserna av politisk kortsiktighet. Skogen behöver hanteras långsiktigare än enstaka mandatperioder och politiken behöver backa i EU för att värna den enskildes frihet under ansvar. Kristdemokraterna tar strid för både äganderätt, klimat och biologisk mångfald.
Carl-Wiktor Svensson (KD), ledamot i Sveriges Miljömålsberedning och EP-kandidat
