Humanister på marsch

Lena Johnsén skriver då och då på denna tidnings insändarsida, nu senast 25 mars. Hon har rejäla, enkla lösningar på de svåraste frågor. Av hennes senaste inlägg får vi bland annat veta att kyrkomötets valda delegater är ”weekendteologer”.

Jag är inte medlem i något kristet samfund men jag kan försäkra att jag funderat över och diskuterat dessa ting mer än kanske de flesta. Det jag tycker allra sämst om hos dig och dina trosfränder är att tron har förvandlats till kunskap och visshet. Det skapar en säregen förnumstighet och beskäftighet som du ger utryck för när du skriver att om man inte lever med bibeln som rättesnöre så blir, och nu citerar jag dig ordagrant, ”både man själv och människorna omkring en olyckliga”.

Kd-ledaren i vårt län, Anders Andersson, uttryckte sig ungefär på samma sätt i denna tidning för en tid sedan. Vad får ni den typen av kunskap ifrån? Vad är det som tillåter er att dra sådana slutsatser? Har du aldrig hört talas om humanismen? Hr Andersson bad offentligen en vecka senare om ursäkt på denna sida. Det tycker jag att du också skall göra.

Du får gärna gräla med dina kamrater i kyrkan om homofobi och kvinnliga präster. Vi är faktiskt ganska många som finner nöje i att sitta på åskådarplats och lyssna på er till exempel när homofobi skall förenas med människokärlek. Däremot är det stor ynkedom att vara så självgod och uppblåst som du framstår i citatet ovan. Och du är alltså inte ensam. Välkommen Lena Johnsén att lära känna din omvärld. Välkommen att vidga dina vyer!

Lars Wingerup

Kristdala, medlem av Humanisterna