”Förstatligande av personlig assistans – ett nödvändigt steg”
Staten har resurserna och kapaciteten att erbjuda en mer standardiserad och rättssäker bedömning jämfört med kommunerna. Men övergången är långt ifrån enkel och måste hanteras med största omsorg för att undvika att den enskilde kommer i kläm.
Enligt huvudmannaskapsutredningen, som föreslår att all personlig assistans ska överföras från kommunerna till staten, finns det betydande fördelar med ett sådant systemskifte. Försäkringskassan har dock påpekat att processen är mer komplicerad än väntat och kräver minst 24 månader av förberedelser, vilket skjuter fram genomförandet till tidigast 2027. Socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall har bekräftat detta och betonat behovet av noggranna förberedelser.
”Istället för en direkt övergång, bör förstatligandet genomföras stegvis genom pilotprojekt i utvalda regioner. Detta möjliggör testning och justering av systemet innan det rullas ut nationellt, vilket minskar risken för systemfel och förbättrar implementeringen baserat på lärdomar från dessa pilotprojekt.”Daniel Lindkvist, styrelseordförande, Inkludera Assistans
Det finns flera risker med att förstatligandet sker utan tillräcklig planering och resurser. En av de största farhågorna är att behovsbedömningarna och omprövningarna inte utförs korrekt, vilket kan leda till att individer får mindre assistans än de faktiskt behöver. Försäkringskassan har tidigare fått kritik för sina bedömningar och det är avgörande att vidta de åtgärder som krävs detta inte blir ett större problem under den nya strukturen. Exempel på sådana kan vara följande:
Involvera assistansanvändare och organisationer i planeringen:
En systematisk inkludering av brukare, anhöriga och relevanta intresseorganisationer i hela planeringsprocessen kan säkerställa att användarnas behov och perspektiv tas i beaktning.
Pilotprojekt och stegvis implementering:
Istället för en direkt övergång, bör förstatligandet genomföras stegvis genom pilotprojekt i utvalda regioner. Detta möjliggör testning och justering av systemet innan det rullas ut nationellt, vilket minskar risken för systemfel och förbättrar implementeringen baserat på lärdomar från dessa pilotprojekt.
Säkerställ behovsbedömningsprocessen:
En ny behovsbedömningsprocess bör tas fram som fokuserar på en helhetssyn istället för att bryta ner behoven i detaljer. Detta innebär att förstå och värdera hur olika behov samverkar för att individen ska kunna leva ett självständigt liv.
Kvalitetskontroll och revisionsmekanismer:
Inför strikta kvalitetskontroll- och revisionsmekanismer för att övervaka bedömningar och beslut som fattas under det nya systemet. Oberoende revisioner och kvalitetsgranskningar kan säkerställa att alla beslut är i största möjliga utsträckning korrekta och rättvisa.
Stärk samverkan mellan aktörer:
Förbättra samarbetet mellan myndigheter, privata anordnare och intresseorganisationer som är involverade i personlig assistans. Detta kan ske genom gemensamma utbildningsprogram, forum för informationsdelning och dialog, vilket säkerställer en mer samordnad och enhetlig bedömning och utförande.
Utökade resurser för övergången:
Säkra tillräckliga resurser för att hantera övergången effektivt. Detta inkluderar finansiering för att täcka administrativa kostnader, utbildning av personal, och tekniska system som behövs för att stödja det nya statliga systemet.
Förstatligandet av personlig assistans har potentialen att förbättra livskvaliteten för många, men det kräver en noggrant genomförd process. Det är avgörande att vi lär av tidigare misstag och att vi sätter de assistansberättigade individernas behov i centrum för hela processen. Endast då kan vi uppnå målet om en rättvis och effektiv personlig assistans och bevara rätten att leva som andra.
Daniel Lindkvist, styrelseordförande, Inkludera Assistans
