Ett hot mot Ölands natur

Jag skrev under ett upprop häromdagen. Det gör jag inte ofta eftersom jag i?stället försöker driva de frågor jag brinner för politiskt. Men här behövs faktiskt både och. Det gäller NEJ till fossilgas­utvinning på Öland. Trots att Ölandskommunerna, markägarna och länsstyrelsen har sagt nej har Bergsstaten, ett beslutsorgan instiftat 163, givit Gripen Gas AB tillstånd för att undersöka möjligheten att utvinna naturgas på Öland.

Förutom en myndighet från 1637, då exploatering var ett överordnat nationellt intresse som inte fick störas av andra värden, finns ytterligare problem, konflikten mellan mineral­lagen och miljöbalken. Miljöbalken med dess försiktighetsprincip ska ta hänsyn till medborgares och kommuners intressen och skydda miljön men den tillåts inte göra det. I?stället sätter minerallagen alltid prospektering och exploatering främst.

Att gasutvinning på Öland, med sin unika och känsliga natur, speciella berggrund och vattenproblematik, ens övervägs är skrämmande. Även om skiffergasen inte skulle utvinnas med den mest miljöstörande metoden ”fracking”, vilket vi ännu inte kan vara säkra på, blir konsekvenserna tillräckligt allvarliga för de känsliga kalkbergrunderna, grundvattentäkterna och kulturvärdena i det Öländska landskapet.

Skulle skiffergasen utvinnas genom fracking spräcks berggrunden sönder för att kunna utvinna gasen. Stora mängder vatten pumpas ner i djupa borrhål, blandat med sand och kemikalier under högt tryck.

Grundvatten riskerar att förstöras genom den stora kemikalieanvändningen och ur skifferlagren riskerar metangas och cancerogent bensen, uran, radon och hälsovådliga tung­metaller att frigöras och stiga till grundvattennivån. Man destabiliserar och spräcker alltså själva berggrunden.

Vad jag förstått är nu minerallagstiftningen på bordet för en översyn men frågan är om den blir tillräcklig? Kan framtida hot som det som just nu hotar Öland undvikas? De signaler som jag hittills fått har inte övertygat mig om det men för mig är det en självklarhet att det behövs en grundlig översyn och förändring av både minerallag och miljöbalken i syfte att förstärka miljöhänsyn och lokalt inflytande.

I dag kan i princip vilken exploatör som helst beviljas tillstånd att undersöka eller bryta en mineralfyndighet inom ett område oavsett vem som äger marken. Hårdare krav borde ställas på tillståndsmyndigheten att utreda prospektörens lämplighet.

Informationsansvaret för en planerad prospektering och dess möjliga miljökonsekvenser överlåts i?dag till prospektören som ju enbart företräder sina egna intressen.

I?stället borde informationen om detta kunna ges av någon annan neutral part. Det kan inte längre heller vara godtagbart att en statlig myndighet kan tillåta prospektering eller utvinning utan att markägare, grannar, kommunen eller regionen kan hindra det. I vårt fall fossilgas i en region som har antagit målsättningen att vara en fossilbränslefri region 2030!

Visar sig en översyn och förändringar i minerallagstiftningen och miljö­balken svår att genomföra är kanske lösningen att helt enkelt lägga minerallagen i miljöbalken så den underställs miljöbalkens generella miljöhänsyn. Tills det är gjort gäller det att bilda opinion i partier och i samhällsdebatten, och skriva under upprop.

Sverker Thorén, ledamot Folkpartiet Liberalernas partistyrelse