”Dags att tänka om kring koranbränningarna”
Att provocera genom att bränna viktiga symboler för vad människor i de stora världsreligionerna håller som heligt har väldigt lite - om ens något - med just yttrandefrihet att göra. Yttrandefriheten handlar om så mycket mera. Den handlar främst om att med ord ge uttryck för värderingar och åsikter - inte att med gärningar kränka det som andra håller för djupt heligt. Detta vare sig det handlar om Koranen, Bibeln eller Toran.
I debatten låter det ibland som om yttrandefriheten i Sverige är oinskränkt. Så är icke fallet. Den tillhör de så kallade relativa friheterna i grundlagen (främst 2 kap. 1 § regeringsformen). Det innebär att den får inskränkas genom vanlig lag för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle (2 kap. 21 § regeringsformen).
”I Finland är brott mot trosfrid fortfarande straffbelagt. Råder det således inte yttrandefrihet i Finland? Det verkar som om sekulariseringen i Sverige har gjort att vi tappat bort förståelsen för religionens betydelse för många människor och att människor kan ta mycket illa vid sig av offentliga kränkningar av sådant som man håller djupt heligt.”Peter Skoglund, jurist och universitetslärare.
Det finns i svensk rätt ett antal exempel på sådana inskränkningar, till exempel genom att yttranden som innefattar följande brott straffbelagts i brottsbalken:
# Hets mot folkgrupp
# Förolämpning
# Förtal
# Olaga hot
# Brott mot tystnadsplikt
Om man ser uppeldning av en helig skrift mer som en gärning än som ett yttrande skulle man också kunna tänka sig att en sådan gärning skulle kunna utgöra brottet ”förargelseväckande beteende” och därmed vara straffbart och något som polisen knappast kan ge tillstånd till.
Det är för övrigt beklagligt att Polismyndigheten nyligen avstod från att föra upp något av målen om tillstånd till koranbränning till Högsta förvaltningsdomstolen.
I Sverige fanns före 1970 ett tydligt skydd mot religionskränkning i lagen om trosfrid. När lagen togs bort menade man att det ovannämnda straffstadgandet om hets mot folkgrupp skulle ge ett tillfredsställande skydd mot att religiösa värden skulle kränkas. Det har ju emellertid visat sig - inte minst på senare tid - att så inte blivit fallet.
I Finland är brott mot trosfrid fortfarande straffbelagt. Råder det således inte yttrandefrihet i Finland? Det verkar som om sekulariseringen i Sverige har gjort att vi tappat bort förståelsen för religionens betydelse för många människor och att människor kan ta mycket illa vid sig av offentliga kränkningar av sådant som man håller djupt heligt.
Men i en tid av globalisering borde vi istället öka vår respekt och förståelse för detta. Och en sådan respekt kräver också att man i lagstiftningen skyddar de heligaste skrifterna och symbolerna i de stora världsreligionerna.
Därför måste regeringen nu ta fram lagförslag som ger just ett sådant skydd. Detta antingen genom att straffbelägga kränkningar av trosfriden och/eller genom att ändra ordningslagen så att polisen inte är tvungen att ge tillstånd till exempelvis koranbränningar.
Att många inom media och vissa experter reflexmässigt gör motstånd mot vad man felaktigt uppfattar som ett hot mot hela yttrandefriheten, får inte hindra att saken snabbutreds och leder till lagändringar. Och huvudskälet till behovet av sådana lagändringar är inte de internationella komplikationer och våldshandlingar som ägt rum på senare tid utan just behovet av trosfrid och det faktum att ett lagstadgat skydd för trosfriden inte i behöver ses som någon substantiell inskränkning av yttrandefriheten - i vart fall inte i högre utsträckning än de inskränkningar som redan finns.
Peter Skoglund, jurist och universitetslärare.
