Byteaterns grisigaste föreställning är teatermagi för barn
Det är en gris på föris
Manus: Björn Johansson Boklund, efter boken ”Det är en gris på dagis” av Johanna Thydell.
Regi: Daniel Nyström.
Med: Björn Johansson Boklund, Agnes Hargne Wallander och Hanna Nygårds.
Var: Byteatern Kalmar läns teater, Kalmar.
Spelas: 21 februari och två gånger den 5 april på Byteatern. Turnerar i sydöstra Sverige och spelas för barn på förskolor och i förskoleklass.
Lagom till sportlovet var det premiär för Byteaterns föreställning ”Det är en gris på föris”, som främst riktar sig till barn i förskoleålder. Och det är ett stort gäng barn som på tisdagsförmiddagen stojar godmodigt innan det är dags att ta stegen in i det smala, avlånga, rosa scenrummet. Vi får veta att en gris sover där inne och när vi närmar oss hörs tydliga snarkningar. Redan då är barnen indragna i berättelsen och alla myror i brallorna har lagt sig för att vila.
Vi får sitta nära grisen som ligger på sin hög och sover, och så snart alla har satt sig vaknar den. En sällskaplig gris ska det visa sig. Och en rolig gris. För det dröjer inte länge innan skratten trillar i rummet. Både från stora och små.
Grisen bor nära en förskola och är minst sagt nyfiken på ljuden därifrån, och en dag händer det äntligen. De två förskolebarnen Greta och Dagny upptäcker grisen, och de börjar leka tillsammans. En lek som tar helt nya nivåer när flickorna smugglar in sin nya vän på förskolan.
Björn Johansson Boklund, som har skrivit föreställningens manus, är lysande som grisen. Han lyckas förmedla alla möjliga känslor med sitt kroppsspråk. Grisens lycka när ensamheten bryts är rörande. Lika bra är Agnes Hargne Wallander och Hanna Nygårds som med lätthet växlar mellan rollerna som förskolebarnen och förskolans pedagoger. Och pedagogernas ”glasögonögon” – de är riktigt kul.
Vi bjuds på mycket humor, men också ett litet bråk och fin försoning. Igenkänningen är stor för publiken som har förskola som sin vardag. Men framför allt bjuds vi på lek. Det finaste partiet är när barnen och grisen leker för fullt på förskolan. Det enda som behövs är varsin ”piprensare” i storformat. De blir till hjärtan, cykelstyren, pilbågar och mycket annat. Fantasin vet inga gränser. Jag tror inte att jag är ensam om att vilja ha några sådana.
”Det är en gris på föris” är en riktigt lyckad bearbetning av Johanna Thydells bok ”Det är en gris på dagis”, som kom 2012. Varje gång jag kikar på barnen i publiken ser jag koncentrerade, roade små ansikten. Ibland ropar en liten röst ett råd till grisen. Ibland sträcks barnhänder ut för att vidröra ett spännande tyg. De är med i grisens, Gretas och Dagnys värld. Vad är det om inte teatermagi?
