Så ”smugglade” Kalmar HC ryska stjärnan till Iffehallen

Det är februari efter millennieskiftet och Kalmar HC ska gå in i kvalet mot division 1. Föreningens dåvarande ordförande, Inge Josefsson, som ett par år tidigare gjort en häftig resa tillsammans med IK Oskarshamn som just ordförande, tycker att laget ser lite tunt ut.

Han är på jakt efter ett spetsigt nyförvärv till sluttampen av säsongen.

Djurgårdsikonerna Jan Viktorsson och Jens Öhling är på tapeten. Bägge har något år tidigare avslutat sina karriärer och Öhling jobbar numera på Djurgårdens kansli. Josefsson tycker det är intressant, men det blir inget. Öhling kan inte få ledigt från sitt jobb.

När Josefsson sedan är i Stockholm för att se Sweden Hockey Games får han ett tips.

Alexei Salomatin – med spel i storklubbarna CSKA Moskva, Spartak Moskva, ryska landslaget, sex säsonger i dåvarande elitserien tillsammans med Västerås och HV71 – kan det vara något för Kalmar HC?

20 år senare minns Josefsson tillbaka. Han skrockar lite grann innan han börjar berätta.

– Vad jag minns? Jo, jag kände en kille på hockeyförbundet som berättade att Salomatin var klubblös. Han var intresserad och vi skrev ett kontrakt över fem matcher eller vad det var. Det var helt otroligt, säger Josefsson.

Succén lät inte vänta på sig. Salomatin pangade in två mål i sin debutmatch för KHC. Enligt statistiksajten Eliteprospects blev det endast tre matcher och sju poäng.

Men de mest inbitna hockeysupportrarna minns Salomatin fortfarande.

– Han var ju skitbra! När han väl ville tog han pucken och gjorde precis som han ville. Men han fick problem med något, rygg eller knä. Då ville han inte spela mer. Jag tror han spelade fem matcher till slut, minns Josefsson tillbaka.

Vad kostade han?

– Det var inte så stora pengar som man kan tro. Jag har för mig att de var 10 000 kronor för de matcherna han skulle spela. Det var ju så klart pengar på den tiden. Sedan hittade vi ett boende åt honom på hotellet vid gamla teleskolan i Kalmar.

Darren Treloar, som tränade Kalmar HC 2000, är numera sportchef i norska Stjernen. Efter lite efterforskning når vi kanadensaren via Facebook.

Salomatin är en spelare han minns med stor värme.

– När Inge berättade att han var tillgänglig trodde jag inte på honom. Men sedan pratade jag med honom i telefon. Innan Salomatin hann ändra sig åkte jag och Inge upp till Stockholm och hämtade honom. Vi körde mitt i natten och det kändes som att vi smugglade honom från Ryssland, säger Treloar till Barometern.

Hur var han?

– Han var en enorm talang. Han hade några av de bästa händerna jag någonsin sett och var alldeles för bra för att spela i division 2. Men han var inte bara en bra spelare, utan en fantastisk person också. Han log alltid och skämtade runt. Tyvärr gjorde han bara ett par matcher med oss.

Även Andre Smulter, som då gjorde stor succé tillsammans med tre andra landsmän den säsongen, minns honom väl.

– Han kom alltid på morgonen och sa: ”God morgon, kamrater!”. Han var rutinerad och hade en otrolig näsa för att göra mål. ”Salle” missade inte ett läge på varken träning eller match och det syntes att han spelat på högsta nivå. Men framför allt minns jag hur glad, trevlig och ödmjuk han var, säger Smulter, som numera är tränare för division 2-laget Boro/Vetlanda.

Det blev aldrig något division 1 för Kalmar HC då.

Föreningen hade stora ekonomiska problem och den 14 september 2000 valde de själva att ta klivet ned i division 2.

– Att ställa upp i ettan och åka på stryk mot Nybro med 19–2 skulle bara vara pinsamt för killarna. Det är meningslöst, vi skulle till sist inte ha en spelare kvar, sa Kalmar HC:s dåvarande ordförande Mats Olander till Barometern då.

Salomatin och de finländska succéspelarna Mikko Manner, André Smulter och Ari-Pekka Pajuluoma försvann.

Alexei Salomatin? Han fortsatte karriären Tvåstad Cobras, som var en sammanslagning mellan Trollhättan och Vänersborg. 2003 avslutade han karriären i Stockholmslaget Haninge.

Därefter var han tränare för lag i Stockholmsområdet – däribland SDHL-laget Ormsta HC.

Dottern Alexandra Salomatin, 19, berättar att ishockey var Alexei Salomatins liv.

– Han andades hockey. Varje sekund handlade om hockey för honom. Jag känner till att han spelade i Kalmar, men jag minns inte så mycket vad han sa, berättar hon.

Den 6 december 2016 vaknade Alexandra Salomatin som vanligt på morgonen. När hon kom till skolan beklagade folk sorgen.

Alexandra förstod först ingenting.

Men fick sedan beskedet. Alexei Salomatin, som under hösten flyttat tillbaka till Moskva, hade avlidit i sitt hem, 51 år gammal.

Men vad som hände är än i dag inte klarlagt.

– Jag har pratat med tidningar om det förut och ärligt talat vet jag inte. Min föräldrar skildes när jag var sex år, men vi bodde kvar på samma gata i Stockholm. En dag kom han med bagage och sa hej då.

Dottern Alexandra och Alexei kramades. Han berättade att han skulle komma tillbaka.

– Vi kramades en sista gång… Det jag fått höra från min kusin var att han bodde med min farmor i Moskva. Hans dåvarande fru hade varit där och sett att han inte mådde bra. Sedan skulle hon ut och göra några ärenden och när hon kom tillbaka var han död…

Alexandra, som i dag bor i Paris, berättar att hon fortfarande har svårt att förstå det.

– Jag tänker på honom varje dag. Ibland vill jag fortfarande ringa pappa och berätta vad som har hänt i skolan. Det känns konstigt. Men samtidigt känns det som att han är med mig hela tiden. Jag brukar beskriva honom som en slags livscoach. Han gav alltid tips och råd om livet, säger Alexandra Salomatin.