Det gick nästan att ta på den dämpade stämningen utanför IK Oskarshamns omklädningsrum efter uttåget mot Luleå. Det var många dystra, besvikna och ledsna miner.

Patrik Karlkvist beskriver det som en tomhet, och sista kvällen med gänget är över.

Många av spelarna kommer aldrig att spela tillsammans igen.

– Jag är inne på samma som Tim Juel, jag vill hem och glömma bort att jag är ishockeyspelare. Bara försvinna ett par timmar. Det är tomt, känns som att der grinat illa de senaste veckorna, säger Patrik Karlkvist och fortsätter:

– Vi missade topp sex, som vi hade som målsättning i sista grundseriematchen mot ett avhängt HV71. Vi åkte upp till Luleå, gjorde en dålig andra halva och släppte fyra, sedan gav vi det chansen. Nu gjorde vi en jättebra match.

Hockey är inte alltid logiskt?

– Nej, det är ju inte det, även om det kändes som det när vi fick in tvåan.

I förlängningen var Karlkvist nära att vifta in avgörandet på volley efter någon minuts spel bara.

– Jag fick träff på den, en ganska bra träff, men det känns som att han sitter bra där. Sedan kommer pucken till Bengtsson som slår en fantastisk passning, och jag har egentligen tid att ta emot den och ha öppen påse. Jag försökte trycka den direkt – men missade. Sedan har Jiri (Smejkal) sitt dunderläge i bytet efter. Det är tufft just nu.

Vad händer nu?

– Nu vill jag hem, hänga med min sambo och grabb. Komma ner hit i morgon eller övermorgon och säga hej då. Sedan ska jag väl ta det lugnt i någon vecka eller två, sedan får man börja förbereda sig för nästa säsong.