Hans databashanterare låg bakom Panamaläckan

Det är dags för morgonens standup i Neo4j:s lokaler i Västra hamnen i Malmö. Drygt hälften av utvecklingsteamets medlemmar träffas över kaffe och mackor för att kolla av hur läget är inför dagens jobb. På en stor tv-skärm deltar medarbetare från hela världen via länk. Stämningen är familjär, klädseln ledig och individuellt präglad. Det mesta av samtalen sker på engelska och lokalerna är ljusa med utsikt över Öresund och Danmark.

– Vi ju ett Silicon Valley-företag så en hel del av den kulturen finns här också, säger Emil Eifrem som tar emot med en kopp kaffe i handen.

Det är en lång resa som Emil har gjort från hemstaden Oskarshamn via Silicon Valley till Malmö. Allt började efter gymnasiet när han fick lite tid över innan han skulle börja plugga på högskolan.

– Jag fick jobb på ett lokalt dataföretag i Påskallavik som drevs av Stefan Windh. Jag tror faktiskt att Stefan Windh startade det som var världens första digitala bildbyrå. Jag hade programmerat en hel del själv innan och under min gymnasietid drev jag faktiskt ett av då världens mest spelade dataspel. Det hände faktiskt att över 100 personer var inne och spelade samtidigt, det var en annan tid då, säger Emil Eifrem och skrattar gott år minnet.

Emil jobbade i utvecklingsteamet som växte snabbt och det tog inte lång tid innan han blev teknisk chef, högskolestudierna blev uppskjutna.

Som 20-åring kom han till Lund för att dels jobba vidare inom dataföretaget – som flyttade utvecklingsavdelningen dit – men också för att plugga samtidigt.

– Jag var chef för 20 personer och lärde mig oerhört mycket. Efter ett tag började vi få problem med databaser, databasen höll oss tillbaka . Det funkade men vi fick lägg ner väldigt mycket jobb på just databasen och den bromsade oss i stället för att accelerera vårt arbete, berättar Emil Eifrem.

Det ledde fram till att han, Johan Svensson och Peter Neubauer började fundera på hur en bättre databashanterare skulle kunna se ut.

– Vi kollade på olika databaser, den dominerande typen då var tabelldatabaser som är väldigt bra på vissa sätt men inte när saker och ting hänger i hop och så blir det ju snabbt. Tänk bara på alla våra dataprylar som hänger i hop och som bara blir fler och fler. Vi tänkte på den mänskliga hjärnan som är den bästa data basen av alla och hur neuronerna fungerar.

Men så kom It-kraschen och Emil gick ett år på folkhögskola för att spela klassiskt piano samtidigt som han fortsatte utveckla databasen.

– Just då tänkte jag börja på musikhögskola och jag kom faktiskt in men jag sökte också datateknik och till sist blev det datateknik i Linköping, jag tänkte att jag kan göra mer inom programmering och ha musiken som hobby, säger han.

År 2003 flyttade Emil till Linköping och började läsa till civilingenjör med inriktning data teknik. Samtidigt fortsatte han att jobba 50 procent för Stefan Windh med databasen.

– Egentligen är en databas datamängden som finns lagrad, om man ska vara noga pratar jag om sättet du kan lagra och kan använda dina data, en form av dataprogram. När man säger databas menar man ofta databashanterare, så jag fortsätter att säga databas för enkelhetens skull, säger han.

Under andra året i Linköping läste han också industriell ekonomi och ekonomisk historia.

– Den industriella ekonomin kan jag se pekar lite mot det liv jag lever i dag och ekonomisk historia lästa jag för att det är så roligt och intressant, säger han.

När han hade pluggat i tre år startade han ett separat företag som sysslade med databashanterare tillsammans med Johan Svensson och tiden räckte till allt sämre för studierna. Företaget hette och heter Neo4j.

– Någon gång där ökade min tid i företaget kraftigt och det blev ingen examen. Sedan dess har jag jobbat heltid, ja mer än det med Neo4j.

Runt 2006-2007 började marknaden bli mogen för en ny typ av databashanterare, databaser hade funnits sedan 1990-talet.

– Då började det pratas i branschen om att tabellbaserade databaser kanske inte är det enda rätta och när Google meddelade att man inte längre kunde använda tabellbaserade databaser hängde flera stora företag på och började inse att det fanns något annat som funkade bättre inom vissa områden, säger Emil.

Under ett par år drev man företaget från Lund men 2009 tog man in kapital från ett danskt och finskt riskkapitalbolag och anställde sex personer. Sedan gick utvecklingen snabbt, 2010 var man 12 personer, 2011 flyttade man till Silicon Valley.

Under 2010 kom en frilansjournalist från tidningen Computer Sweden för att intervjua Emil.

– Jag tänkte direkt att henne ska jag ha och så blev det. Ett år senare var vi förlovade, gravida och på väg till Silicon Valley.

När det tredje barnet föddes ville Emil och hans fru tillbaka till Sverige.

– Sverige är ett fantastiskt bra land för barn att växa upp och vi ville ha närmare till släkt och mor-och farföräldrar, säger Emil.

Hur det blir när barnen är äldre får framtiden utvisa.

– Jag trivs fantastiskt bra i Silicon Valley, man kan skämtar om att de som jobbar där är tekniknördar och så är det också men de är människor som vill förändra världen till det bättre och det gillar jag. Jag reser mycket, just nu jobbar jag en vecka i månaden i Silicon Valley och det funkar ganska bra. Jag jobbar mycket men det känns ändå som jag har ändå ett ganska flexibelt liv och hinner vara ganska mycket med mina barn.

Neo4j växer mycket snabbt, i dag har bolaget runt 300 anställda och Emil är fortfarande med på alla anställningsintervjuer.

– Från början var vi mer som en stor familj, jag kände alla men nu går ju inte det så jag har nog blivit mer som en vanlig vd.

När Emil får frågan vad han tänker om företagets framtid funderar han en liten stund.

– Jag har aldrig varit sugen på att sälja men det kan förändras. När man tar in kapital från investerare och vi har tagit in runt en miljard, måste de få return on capital. Det kan egentligen bara ske på två sätt, antingen genom en försäljning av företaget eller genom att det börsnoteras och att investerarna då får aktier. Vi får se vad som händer, jag tar oerhört allvarligt på ansvaret gentemot mina aktieägare, säger han.

Just nu har Emil fullt upp att leda ett företag vars databashanterare används av femton oberoende projekt för att hitta botemedel mot cancer.

– Det är bara två eller tre som betalar och de är stora läkemedelsbolag, de andra använder vår gratisversion som alla kan hämta på nätet, säger Emil Eifrem.

Amerikanska Nasa har dessutom sagt att tack vare Neo4j kommer de att komma till Mars två år snabbare. Det var också företagets databashanterare som användes av journalister vid Panamaläckan.

– Jag var på väg till Disneyland med min dotter och på kvällen fick jag höra av min marknadschef i Euorpa att det skulle komma en stor nyhet där vår databashanterare hade använts. På morgonen vaknade jag och min röstbrevlåda var helt full. På tv såg jag presskonferensen och en av journalisterna hade en Neo4j t-shirt, det kändes häftigt, säger Emil Eifrem som tillägger att företagets databashanterare passar väldigt bra för undersökande journalistik eftersom den gör att man kan se samband man inte annars upptäcker.

Företagets motto är ” Help the world to make sense of data” och det är något som fortfarande driver Emil:

– Jag drivs av ett engagemang, det är otroligt motiverande. När jag var 20 år hade jag ingen tanke på att jag skulle hamna där jag är i dag, jag är ingen försäljare men jag har alltid haft olika projekt.