Vi återkommer till det.

••••••••

Olle Lycksell nöjer sig med en svart kopp kaffe. Det är för tidigt för fika, flinar han.

De senaste veckorna har han varit ryktenas man i Oskarshamn.

Tillsammans med sin sambo Alice har han nyligen köpt en lägenhet i stan som de håller på att renovera. Lycksell själv är den första att erkänna att han har tummen mitt i handen.

Nu är han tydlig redan från start – och vi river av det plåstret direkt.

– Målet och tanken, först och främst, är att spela vidare i Nordamerika, men ingenting är klart ännu. Jag har siktet inställt på att göra någon säsong till. I och med att man inte behöver vara där i tolv månader, vi är hemma fyra–fem månader, och då behöver man någonstans att bo. Nu har vi något eget, säger Olle Lycksell.

Är det du som renoverar?

– Ja, men jag är så jäkla dålig, haha! Jag är väldigt ohändig – men jag har en duktig flickvän som är bra på det.

Relationen till staden i Oskarshamn är bra, det är liksom hemma för både Olle och Alice. En stor del av hans kompisar bor kvar i stan och de umgås och tränar tillsammans under somrarna.

– Jag kallar ju det här för mitt hem. Att vi skulle bo någon annanstans när vi kommer hem har aldrig funnits på kartan, det är Oskarshamn som gäller. Min familj och vänner bor här eller i Kalmar. I min vänkrets är det mycket spelare som jag spelade med i juniorerna; Alexander Nilsson (Kalmar HC), Joakim Nilsson (Visby/Roma) till exempel.

På gymnasiet gick han natur och tankarna på vad som händer efter karriären finns redan där. Ibland kan det till och med ge honom lite ångest.

– Huvudet hänger med, men jag är inte så händig som sagt. Jag var väldigt seriös med skolan och försökte hänga i. Sedan halkade jag efter när jag kom upp i a-laget i Linköping och de brukar reta mig för att jag inte har någon godkänd gymnasieexamen.

Vad skulle du ha blivit om du inte blev hockeyspelare?

– Jag hade nog inget tydligt mål och hade studerat något brett. Kanske civilekonom, som kan vara ganska brett. Det är något som man kan tänka på ganska mycket, vad man ska göra efter karriären när man inte har någon utbildning. Jag får se vad som händer när jag har passerat 40, haha!

Tror du att du behöver jobba när du är 40?

– Jag får planera för det i alla fall, mycket kan hända. Jag tror att jag behöver göra någonting, jag är rastlös och försöker göra mycket grejer. Något kommer jag definitivt att göra.

•••••••••••

Lycksell fick inleda hösten i AHL, men kallades upp till NHL inför Flyers andra match mot Vancouver Canucks. Då fick han drygt nio minuters istid, och ett par månader senare berättar han om ruset inför sin debut i världens bästa hockeyliga.

– Det var jäkligt häftigt! Jag visste ju ingenting, hade inga förhoppningar och ville bara spela så bra som möjligt. Före säsongen hade jag bara kunnat drömma om att spela i NHL. Det kommer jag aldrig att glömma…

Lycksell fortsätter berätta:

– AHL-tränaren ringde och sa att jag skulle bli uppkallad. Jag blev lite stissig och fick skjuts från Allentown till Philadelphia. Det var raka rör.

Sedan fick IKO-produkten i vanlig ordning åka det klassiska ”solo lapet” på uppvärmningen – ensam på isen med alla puckar.

– Det var speciellt och häftigt. Grabbarna hade ju snott min hjälm också, jag fick köra utan. Det var första gången jag körde en uppvärmning utan hjälm, jag försökte att inte ramla bara. Det var väldigt häftigt att få dra på sig den tröjan. Då hann man tänka många saker.

Vad tänkte du?

– Dels var man ju lite glad för att man ändå lyckats ta sig dit, det är ett mål man haft hela livet. Dels tänker man väl hur man ska göra för att hålla sig kvar. Jag var riktigt nervös, men jag tycker det gick helt okej. Jag har ju inte haft chansen högre upp i laget, men det får man kämpa och bevisa för coacherna att man ska ha.

Efter det var det ett 15-tal matcher i AHL, som följdes upp av två i NHL, följt av 18 nya i farmarligan. I mitten av februari kallade Flyers upp honom igen. Då blev det fem NHL-matcher i rad – en av dem mot världens kanske bäste hockeyspelare just nu, Connor McDavid. Lycksell skrattar och minns tillbaka:

– Jag blev lite grundlurad några gånger. Det går inte att ta pucken av honom. Han tog fart bakom målet och vi ställde upp för en liten forecheck, men han fintade upp mig rätt tidigt. Jag försökte finta honom, och det finns en massor av klipp från den matchen när han gör massa sjuka grejer. Då är man med där i bakgrunden, haha.

••••••••

Philadelphia är den femte folkrikaste staden i USA och har en befolkning på över en och en halv miljon människor. Flyers spelar sina hemmamatcher i Wells Fargo Center, en arena som tar strax över 19 000 åskådare.

Förre IKO-spelaren Fredrik Olofsson berättade i vintras att supportrarna i Sverige, och Oskarshamn, var mer engagerade än i Nordamerika. Lycksell är inne på samma spår:

– Jag har ju spelat lite matcher i SHL, och det skiljer sig lite utifrån det perspektivet. I Nordamerika är det mer att du blir glad ifall du blir filmad på jumbotronen och skriker lite om vi gör mål. Annars är det rätt tyst. Det är bara att anpassa sig till det. Det blir kanske mer drag i Sverige, särskilt här i Oskarshamn, säger Lycksell och fortsätter:

– Det är ett fantastiskt drag och det går inte riktigt att jämföra. Per Sandberg hade haft det tufft att få i gång det i Allentown, det kan jag säga, haha!

På tal om det. Hur är känslan för IKO?

– Jag följer väldigt mycket, så klart. Jag ska inte säga att jag var orolig, men de hade kanske lite svårt att hitta sin identitet i början av säsongen. Sedan hände något och de förlorade inte en match. Jag följde det noga – och om jag följer något lag i SHL är det IK. Jag måste verkligen säga Fröberg lyckades med sina värvningar – igen. Det är hatten av för de värvningarna. Det kändes som att de etablerade sig lite smått sportsligt den här säsongen och Oscar Engsund är en grym värvning.

Blir du själv sugen på att komma hem och spela?

– Det hade varit svinhäftigt! Alltså, just nu, när jag ändå känner att jag kanske är i närheten av att få några NHL-matcher till, vara och känna på det, jag har ingenting klart, men hoppet lever och det är där jag har siktet inställt. Jag är inte riktigt beredd att ge upp det ännu. Skulle jag känna att det inte blir något får man tänka om – och då ligger IK Oskarshamn väldigt nära till hands. Om man är välkommen i det här systemet.

För just nu är läget följande för Olle Lycksell: Kontraktet med Philadelphia Flyers går ut, och fram till någon gång i juni kan de när som helst skriva ett nytt avtal med honom. Det kan vara i morgon eller om två veckor. Har Flyers inte gjort det fram till det datumet är han fri att skriva på ett kontrakt med någon annan NHL-klubb eller återvända till Europa.

– De har ingen megastress för jag kan inte ändå inte gå till något annat lag förrän det datumet, men jag vet inte exakt när det är.

Har du fått några signaler från Flyers?

– Ja, tanken är att försöka stanna där. Sedan är det inget konkret som är klart, men det är vår förhoppning. Det lär förmodligen bli ett tvåvägskontrakt i så fall.

Avslutningsvis: Det finns en spaning, en mindre rolig sådan för Olle Lycksell själv, men som ändå är intressant.

– Haha, jag vet var du kommer att komma nu…

När du lämnade Färjestad tog de guld året efter och när du lämnade Växjö tog de guld. Du har varit nära – men ändå en bit bort?

– Jag kände väl att jag hade en jäkligt bra chans att vinna guld, men jag själv kanske inte utvecklats så bra. Jag vet inte riktigt om jag prioriterade att vinna ett guld när jag var 22 år, jag prioriterade min utveckling och med facit i hand var det nog det rätta. Sedan hade jag så klart gärna vunnit SM-guld – men det kan jag göra med IK någon annan gång.

Lycksell tar sats och avrundar:

– Tankarna går absolut att jag vill spela här någon gång, särskilt när de är så här bra. Det höjer värdet och jag vet inte riktigt hur det är med arenabygget, men det är väldigt häftigt. Det känns som att det händer lite här nu.