Med kort som Thomas Petersson, Sussie Eriksson och Johan Petersson är det väl svårt att inte få till det och Dubbel Trubbel är proffsig fars som bjuder på garanterad skrattfest.

Föreställningen tar publiken tillbaka till 1970-talet och en riktigt skön nostalgikick ges genom kostym, musik och scenografi.

Tonerna till Svenne & Lottas hitlåt Bang en boomerang inleder första akten och vi befinner oss i det gifta paret Sven-Erik och Victorias sommarstuga i Kalmar. Sven-Erik, som spelas av Johan Petersson, ser fram emot en helg tillsammans med sin älskarinna. Som förkläde har han bjudit dit sin bästa vän Jan-Åke (Thomas Petersson).

Victoria, som ska resa till sin mamma över helgen, ändrar sig dock i sista stund då hon inte vill missa makens fest för vännen Jan-Åke som i största hemlighet är hennes älskare. Genom dessa ändrade planer ställs hustrun även öga mot öga med den av maken inhyrda kocken Birgit (Sussie Eriksson), som genom ett av pjäsens hundra missförstånd dessutom fått order om att utge sig för att vara Jan-Åkes flickvän. Och så är den skenande förvecklingskarusellen igång.

Det är inte lätt att hänga med i svängarna, men roligt är det och föreställningen är fiffigt kaotisk.

Det handlar om förvecklingar på klassiskt farsmanér och då måste förstås otrohet vara en av ingredienserna. Men det är, precis som den franska titeln Pyjama pour six berättar, mer pyjamasparty än sängkammarfars.

Mitt i alltihop står Johan Peterssons karaktär Sven-Erik och ska med hjälp av sin vän, Thomas Peterssons rollfigur, försöka trassla sig ur situationen, men får tvärtom hjälp med att rusa snabbare mot en kollaps.

Thomas Petersson har en unik närvaro och visar tydligt att humor kräver en alldeles speciell musikalitet. Hans karaktär Jan-Åke riktig kvider, frustar och slår knut på sig själv i sina försök att ställa allt till rätta.

Ensemblen är proffsig och samspelt och alla gör fint ifrån sig. Förvecklingarna når många gånger en helt absurd nivå och publiken vrider sig av skratt.

Sussie Eriksson är oefterhärmlig och oemotståndlig i rollen som den snabbkäftade kocken. Med liv och lust kastar hon sig in i den ena påhittade rollen efter den andra (älskarinna, modell, kusin, sofistikerad medlem i Stockholms jetset) för att hjälpa till med att styra upp situationen.

Begåvade Anna-Karin Palmgren är utmärkt i rollen som den stränga, nästan småfarliga Victoria som sätter folk på plats till höger och vänster.

Johan Petersson, som debuterar i farssammanhang, har i intervjuer inför premiären sagt att nerverna spökat. Men på premiären visar han sin komiska begåvning.

Anna Rydell är strålande i rollen som älskarinnan Birgitta och bjuder på perfekt tajming. Även Martin Rydell är i högform i rollen som den norrländske kocken Roland som kommer in och skruvar till allt ett varv extra i andra akten.

Allt snurras, som vanligt när det gäller farskonst, till maximalt trassel för att nystas upp i något som man inte hade kunnat förvänta sig från början.

På Krusenstiernska teatern serveras inga djupsinnigheter men däremot sköna insikter som att efter regn kommer solsken.

Årets uppsättning, på numera traditionstyngda Krusenstiernska teatern, är dessutom upplyftande fri från sexistiska skämt. Ett stort plus för tre starka kvinnoroller, inte helt vanligt i den här genren.