Upp och nedvänt om demokratin i Kalmar
När statsminister Magdalena Andersson besökte Kalmar på onsdagen var hon inte bara i självklart centrum för Socialdemokraternas stora arrangemang i Norrliden utan också huvudpersonen som fick äran att inviga en ny mötesplats i Berga. Till Kalmar kom hon med bussen direkt från en S-märkt aktivitet i Nybro.
Så smälte valrörelsen samman med ett kommunalt evenemang präglat av trevliga aktiviteter i sensommarsolen. Kalmar kommun gav Magdalena Andersson och Socialdemokraterna således både draghjälp och fokus. Under slutet av en valrörelse bör brandväggarna mellan vad som är ett partis angelägenheter och kommunens verksamhet vara tjockare än så. Även om självaste regeringschefen är på besök.
Ett liknande exempel var när försvarsminister Peter Hultqvist via länk deltog på Kalmarmajoritetens presskonferens där framställan om ett luftvärnsregemente till regeringen presenterades.
I en fråga där behovet av blocköverskridande uppgörelser är av största betydelse hade majoriteten inte förankrat frågan med oppositionen. Det fanns inte ens ett politiskt beslut om att sända in framställan. Ändå uttalade sig den S-ledda majoriteten i kommunens namn.
Och att en försvarsminister deltog som mottagare av framställan via länk på en presskonferens hör inte till vanligheterna. Det kan tolkas som att en kommun får en särställning i processen. Det är också något obekvämt för myndigheten Försvarsmakten.
Nu sade Hultqvist ingenting som föranleder kritik under presskonferensen. Att en minister på detta sätt deltar i kommunal verksamhet är emellertid anmärkningsvärt i sig.
Ett tredje exempel som inte är lika tydligt, men som förtjänar att nämnas är satsningen på kommunala demokratiambassadörer. Under valrörelsen har Kalmar kommun anställt sju valambassadörer som ska arbeta för att få upp valdeltagandet.
I höstas såg M, L och SD till att i utbildningsnämndens beslut föra in en protokollsanteckning om att arbetet för ökat valdeltagande ska vara ”opolitiskt”.
”Under slutet av en valrörelse bör brandväggarna mellan vad som är ett partis angelägenheter och kommunen vara tjocka.”
Det är fel att anklaga de anställdas arbete för att vara politiskt tendentiöst. En sådan debatt för också tankarna till delar av USA där republikanerna genom olika metoder försöker sänka valdeltagandet genom att försvåra minoriteters röstande.
Det finns dock ett problem när som det är fastlagt att stadsdelarna Norrliden, Berga och Oxhagen är exakt uttryckt ”prioriterade områden”.
Där är valdeltagandet lägre, men inte anmärkningsvärt lågt. I Norrliden uppgår det till 74 procent mot 89 procent i hela kommunen. Samtidigt har Socialdemokraterna 46 respektive 48 procent i de båda valdistrikten. Norrliden är också Vänsterpartiets starkaste område i kommunen.
Antagligen skulle en satsning på att få upp valdeltagandet i Påryd (84 procent) till kommunens nivå inte möta samma demokratientusiasm. Där är Sverigedemokraterna största parti. Eller varför inte arbeta på att få väljarna på Ängö-Varvsholmen att gå man ur huse på valdagen så att 100 procent röstar? Där röstar för övrigt 33,4 procent på Moderaterna. Exemplen visar att offentliga satsningar på ökat valdeltagande inte är så enkla som det ofta görs gällande. Det finns ett politiskt intresse av hur de utformas. Och det kan skada förtroendet för folkstyret.
Det är ju också en något omvänd syn på demokrati.
Projektet är sprunget ur tanken att nya svenskar är integrerade om de röstar. Därför blir valdeltagande ett självändamål medan kunskap och personliga ställningstaganden blir underordnade värden. Det är ett bakvänt resonemang. Istället kan det noteras att den som är integrerad i det svenska samhället röstar. Det är integration som ger högt valdeltagande och högt valdeltagande som ger integration.
Även i Kalmar måste det sägas. Med tillägget att skiljelinjen mellan stat, kommun och parti måste vara tydligare också här.
