De vill sätta Kalmar län på den litterära kartan

Vinden viner och vattnet glittrar i solen invid hamnen i Stora Rör. Allt ser ut som vanligt, men det är det inte. Världen befinner sig i total försvarsposition – en slags ”frozen fright” – i väntan på var det nya coronaviruset ska slå till härnäst.

Men av det syns inte ett spår denna onsdagseftermiddag.

Ami Andersson kliver in på caféet med det vindrufsiga håret i släptåg. Vi hälsar med handskbeklädda händer. Tvättar sedan av oss innan vi slår oss ner. Snart anländer även Tove Folkesson med sin åtta månader gamla son på höften. Det är en vacker dag. Bullarna är slut, men det finns gott om annat att tugga på.

– Det går inte en dag utan att man blir påverkad av det här. Vi har en sanning om vår samtid som är att vi är så individualistiska, det upprepas hela tiden, men i och med det här viruset ser vi vilket otroligt starkt kollektiv vi är.

Orden kommer från Tove Folkesson. I slutet av 2019 blev hon och Ami Andersson de första regionförfattarna i Region Kalmar län – en tjänst som sträcker sig fram till sista november i år. De har båda gedigen erfarenhet av att skriva skönlitterärt samt att arbeta pedagogiskt med andras texter, men att kliva in i en roll som aldrig tidigare funnits har inneburit både stor frihet och stora utmaningar.

– Vi började från noll kan man säga, nästan från minus ett. Tove och jag kände inte varandra alls från början, men det var en ren lyckträff. Det känns som att vi går i gång på samma spännande saker, säger Ami Andersson.

Så vad gör egentligen en regionförfattare? Enligt uppdragsbeskrivningen ska de främja läsandet och skrivandet i regionen samt på något sätt samla in berättelser från dess invånare. Hur? Det är helt upp till dem själva. Tillsammans har de arbetat fram ett koncept – eller ett slags projekt – som de valt att kalla ”Vill du låna världen din berättelse?”.

– Fram till den 15 maj samlar vi in texter och försöker ta oss ut till hela länet för att inspirera folk till att skriva – men också ta emot texter från etablerade författare. Tanken är att vi ska skapa ett litterärt körverk, som vi kallar det, som ska bestå av så många olika röster som möjligt. Det blir en slags kollektiv berättelse om vår region, säger Tove Folkesson.

Riktlinjerna för den som vill skicka in en text är få: du ska vara över 18 år samt ha någon koppling till Kalmar län. Du kan bidra med prosa, poesi eller essäer – men inte facktexter, annonser eller pamfletter.

I slutändan kommer de två regionförfattarna att agera konstnärliga ledare och foga samman berättelserna – eller utvalda delar av dem – till en gemensam skildring av livet i vårt lilla hörn av världen.

Den enda egentliga förebilden de har i uppdraget är Magnus Utvik, som är kommunförfattare i Strängnäs. Honom har de träffat för att diskutera hur man kan gå tillväga – trots att det är en viss skillnad mellan att ha hand om ett helt län jämfört med en enda kommun. I övrigt finns det ännu ingen annan som utformat en liknande tjänst i Sverige, och Tove Folkesson menar att Region Kalmar län på många sätt särskiljer sig genom den här satsningen.

– Att faktiskt anställa författare för att inspirera andra att skriva känns ganska radikalt. Annars ser man författaren som en solitär som bara bryr sig om sig själv och sin egen lilla värld. Nu har vi en spännande roll där vi får höra berättelserna som finns i regionen.

Hittills har de fått in någonstans mellan 20 och 30 texter, och de hoppas på ännu fler. Trots att de ännu inte gjort någon omfattande analys av materialet har de redan identifierat ett ämne som verkar ligga länsborna extra varmt om hjärtat.

– Vi har sett väldigt starka naturskildringar – av skogen, sjön och alvaret. Det blir ju en metafor för sådant som händer i ens liv – det karga, det blommande... alla de där stadierna som har motsvarigheter i naturen. Det är spännande att många har en stark relation till det här. Om man hade gjort samma sak på Södermalm i Stockholm hade man kanske fått helt andra spelplatser, säger Tove Folkesson.

Ami Andersson tar vid:

– Ja, tänk om vi fick regionförfattare över hela landet. Vad hade vi fått se komma ut? Hur kan litteraturen beskriva vårt land eller ett område?

– Precis. Litteraturen är fri och rösten och ordet är fritt men det är klart att vi är impregnerade i vår plats och vårt sammanhang. Det hade varit jättehäftigt att få ett liknande verk från Jämtlands län eller Malmö, säger Tove Folkesson.

De beskriver initiativet som ett demokratiprojekt, och ett sätt att lyfta fram röster som vanligtvis inte får höras så mycket i det offentliga. Men att hantera andra människors personliga texter kommer också med ett stort ansvar, menar Ami Andersson.

– Vi har inbjudit till att man ska anta det privata perspektivet, men det är också ett otroligt stort förtroende att ta emot den typen av texter. Allt måste hanteras med omsorg och varlighet, och man förstår hur nära hjärtat det skrivna ordet ligger. Man har värkt fram det, på något sätt. En del i att vara professionell skribent är att kunna lägga ifrån sig texten och se den utifrån, men det förväntar vi oss inte av människor. Den rollen försöker vi ta på oss, och vi kommer lägga mycket stor omsorg när det gäller folks texter, säger hon.

Tanken var från början att möta länets invånare i en serie workshops på olika platser, men coronaviruset ställde den planen på ända. Istället har de ägnat sig åt ingående textsamtal över telefon, och funnits tillgängliga som digitalt stöd och bollplank åt de medverkande skribenterna. Personer som inte har svenska som modersmål får språklig hjälp, och förhoppningen är att även kunna översätta texter skrivna på andra språk om det finns behov av det.

– Språket ska inte vara ett hinder. Vi har många i vårt län som kommer från andra länder och har väldigt speciella erfarenheter. Dem når vi inte om vi inte ställer frågan, säger Ami Andersson.

I slutändan kommer texterna att bli en bok, och om pandemin lugnat ner sig i höst kommer de även att framföra delar av körverket under evenemanget ”Ljus på världen” på Kalmar teater.

– Jag tänker att det här är kollektivets röst. Det känns som något man är intresserad av nu. Vi har haft ett väldigt starkt jag-berättande länge, men nu vill man veta vilka vi blir tillsammans, säger Tove Folkesson, och Ami Andersson fyller i:

– Det blir ett steg ut ur naveln, på något sätt.