Brian Cooper beställer in en macka, en kopp te och en chokladmuffins på fiket i de centrala delarna av Oskarshamn. Dagens träning är genomförd i Be-Ge Hockey Center och det är endast två dagar kvar till SHL-premiären mot Timrå.

Den vältalige amerikanen, uppvuxen i Anchorage, Alaska, utstrålar pondus till och med på uteserveringen.

– Nu är vi mestadels i North Dakota eftersom min fru kommer därifrån. Det är väldigt långt till Anchorage och Alaska, efter att jag bott på andra ställen i USA inser man hur långt det faktiskt är. Det är väl ungefär som Sverige, det är långt till södra Europa. Anchorage ligger väl på ungefär samma latitud som Stockholm, säger Brian Cooper och tar en stor tugga av sin macka.

Jag tror att många har en bild av det är grizzlybjörnar och annat runt omkring Alaska. Är det fel bild?

– Ja – och nej. Kommer du utanför stan, typ till Mönsterås, om man ska jämföra det, är du i ”björnstaden”. Där går björnarna och äter soporna. Det är en fin linje mellan den smartaste björnen och den mindre smarta människan om vem som kan öppna en soptunna. Det är en hel del älgar där också.

Cooper fortsätter:

– När jag gick i skolan fick man vara lite uppmärksam på morgnarna. Det var mörkt och man kunde stöta på en älg. Man fick gå lite försiktigt och så länge de inte drog tillbaka öronen var det okej. I Alaska kan du se vad som kan döda dig; lodjur, älgar och björnar. I södra USA är det ormar, alligatorer och giftiga spindlar. Nej, tack. Jag passar på det.

Vet du att det finns folk som åker till Sverige bara för att se älgar?

– Älgarna här är ju små. När jag spelade med Alexander Wiklund i Björklöven fick jag lite älgkött av honom. Sedan visade han bild på älgen och jag tänkte: ”Oj, vad liten den var”. Jag har aldrig hört att man använder hundar när man jagar heller, haha. Men ibland känns Sverige som ett mindre Alaska och det är nog därför vi trivs så bra här.

Hur är det att bo i Sverige?

– Vi gillar det! Det har varit tre riktigt roliga år. Det är avslappnat och folk är tillmötesgående. När svenskar ska prata engelska blir de lite mer nervösa och nästan mer framåt. Ibland säger någon: ”Wow, jag har aldrig hört den personen prata så mycket”. Men vi är tacksamma över att det inte är så stor skillnad att vara här jämfört med USA.

Har du lärt dig prata någon svenska?

– Jag har lärt mig ”fika” och lite menyer på restauranger. Däremot är det svårt med å, ä och ö. Jag har inte strupen som krävs för att göra det. Min fru tog några svenskalektioner förra året, men det var tufft i och med coronan. Hon lärde sig lite grann.

Vad har du för utbildning från college?

– Jag har en bachelor i ”general science”, vilket är biologi, kemi, fysik och matematik ungefär. Men vänstra hjärnhalvan är väl mer kreativ, och jag är definitivt mer åt det hållet. Jag har väl alltid varit hygglig i skolan. Om jag är smart? Ibland. Men efter att inte ha gått i skolan på så länge har jag nog förlorat lite hjärnceller, haha.

Efter fyra års collegehockey med University of Nebraska-Omaha blev det ett hundratal AHL-matcher med San Diego Gulls och Milwaukee Admirals. Därefter väntade spel i först AIK, som IK Oskarshamn då slog ut i den hockeyallsvenska finalen samma år, sedan gjorde Cooper en säsong i Björklöven innan han skrev på för IK Oskarshamn inför förra säsongen. Amerikanen växte per omgående ut till en av lagets bästa spelare och är i dag mångt och mycket ett ankare på backsidan.

I slutet av förra säsongen var det snarare en regel än ett undantag att Cooper spelade runt 25 minuter per match.

– Jag sa till Jeff Jakobs att det inte är några problem så länge man är inne i ”zonen” och gör skillnad. Men vi har ju lite äldre backar som Robin Norell och Philip Samuelsson också samtidigt som vi har bra komplement i Lukas Pilö, David Quenneville, Kreü, Larsen och Lilleberg – unga och talangfulla spelare som kommer att få växa in i det. Det kanske behövs så mycket speltid, men sedan kanske det ligger runt 20 minuter per match. Jag kan spela om det behövs, inga problem, men förhoppningsvis behövs det inte.

Experterna pratar om att backsidan inte är tillräckligt bra. Vad tycker du?

– Det är deras jobb, men de ser inte vad lagledningen har gjort för att få hit de här spelarna. Under försäsongen har vi mött topplag, inga allsvenska lag och vi har väl 16 nya spelare. Vi har gjort det bra och det kommer kanske ta lite tid att växa in i det. Jag tycker att vi har en ung och väldigt utvecklingsbar backsida. Jag tror att vi kommer överraska en hel del lag. Vi är bättre och ligger längre fram nu än förra året. Jag gillar där vi är nu både i och utanför omklädningsrummet.

Vad är skillnaden på laget jämfört med förra året?

– Det är ungefär samma spelsystem och vi har ungefär samma speltyper, men det känns som att vi är ett mer moget lag. Vi har fått in bröderna Zohorna, Bagenda, Karlkvist, Norell och Tim Juel i målet. Det klickar lite bättre och vi förstår varandra på ett lite bättre sätt.

Vem är lagets bäste spelare?

– Det är svårt att svara på det. Joe Cannata är en riktigt bra målvakt och Robin Norell har en fin skridskoåkning, spelar tufft. Sedan har vi bröderna Zohorna som är smarta, tekniska och tunga att möta. De kommer att betyda väldigt mycket för oss. Jag vet inte hur bra tjeckiska ligan är, men om den är lika bra som Zohornas är vill jag inte åka dit, haha. Jag menar tänk att möta typ 18 stycken Zohorna-bröder – de är snabba, starka och tunga. Sedan har vi Bagenda; snabb, skjuter hårt – och är en arbetshäst.

Cooper fortsätter:

– Det är klart att vi säkert kommer att sakna Nolan Zajac, han gjorde väl 25 poäng eller något sådant. Men Quenneville och Pilö kan ta kliv, precis som jag, Norell och Samuelsson.

Du gjorde vä 23 poäng (4+19)?

– Ja, jag hade väl en bonus ifall jag gjorde 25 poäng, haha. Förhoppningsvis kan jag bygga vidare på det. I den här ligan behöver du backar som producerar också, alla lag är skickliga.

Känner du dig som en av SHL:s bästa backar?

– Det är faktiskt en bra fråga. Jag vet inte, jag vill tro att jag är det. Men det är många väldigt bra backar, kanske lite mer offensiva än mig, i den här ligan. Jag tror att vi, i IK Oskarshamn, spelar väldigt tufft. Då tänker jag på Samuelsson och även Nichlas Torp förra säsongen. Jag försöker att inte stirra mig blind på poängen, fokusera på laget och det jag ska uträtta på isen. Jag är glad ifall laget vinner. Men för att svara på din fråga: Jag tror det. Jag känner att jag passar bra in den svenska ishockeyn.

Efter säsongen går kontraktet med IK Oskarshamn ut – och Brian Cooper är öppen för en fortsättning i de östra delarna av Småland även nästa år.

– Jag trivs väldigt bra i Sverige, SHL och i Oskarshamn. Så länge klubben fortsätter i rätt riktning, hur allting funkar och allting kring arenan låter det väldigt intressant. Jag skulle inte ha några problem med att stanna i Oskarshamn, men det beror så klart andra möjligheter och vad klubben vill. Klubben kommer nog aldrig kunna värva de här riktigt stora stjärnorna och det är därför de jobbar med tvåårskontrakt som de gjort på mig och Cannata till exempel.

Hur viktigt är pengarna?

– Jag blir äldre, har fru och kanske barn i framtid. Jag skulle säga att det är fifty/fifty. Jag kommer inte att flytta till Djurgården för mindre pengar bara för att bo i Stockholm till exempel.

Brian Cooper dricker upp det som återstår av den enorma muggen med te innan han svarar på vår sista fråga.

– Hur det går den här säsongen? Jag tycker att realistiskt mål är att gå till slutspel, vara topp tio i tabellen. Nu är det tredje året i SHL, och jag tror att det är ett viktigt steg för klubben att ta sig till slutspel. Det baserar jag på det jag har sett under försäsongen, allt från målvaktsspelet till våra forwards. Vi tog tolv poäng mot Djurgården förra året till exempel och de kom åtta i tabellen. Hur kunde de göra det när vi slogs för ett nytt kontrakt?