Var nära att lägga av – nu får Patrik Karlkvist SHL-chansen: ”Var en liten knubbis”

IK Oskarshamn har precis avslutat sitt första fyspass för säsongen. Patrik Karlkvist står utanför Be-Ge Hockey Center och pratar tillsammans med sportchefen Thomas Fröberg och ikonen Arsi Piispanen. Det har gått några veckor sedan det blev officiellt att Karlkvist kommande säsong kommer att spela för IK Oskarshamn.

Det kommer att bli hans första framträdande i SHL – trots att han vräkt in poäng i Hockeyallsvenskan under fem säsonger. Ryktet som gått har varit att Patrik Karlkvist inte varit i fysiskt skick att spela hockey på högsta nivå i Sverige.

Något som enligt honom själv också delvis stämmer.

– Det ligger nog någonting i det – och det vet jag själv också. Jag har väl varit blivit bättre och bättre för varje år egentligen, men tycker att min fysiska status har varit ganska bra sista tre åren, säger Patrik Karlkvist.

Hur var den innan dess då?

– Sämre. Det var väl efter att jag spelat i ettan med Västervik. Man brydde sig inte så mycket om sådant. Det var bara hockey. Jag tänkte väl kanske inte att det skulle bli något sådant här.

Du trodde inte på det riktigt?

– Nej, och efter andra året i Västervik, där det hade gått förbannat bra, fick jag kontrakt med Mora. Det var väl då resan började, men det gick lite upp och ner till en början. Jag fattade väl inte att man måste hålla i det under säsong på samma sätt. Men sedan jag kom upp till Örnsköldsvik har jag tagit steg för varje sommar som har gått, och verkligen fattat.

Var du rentav överviktig?

– När jag var yngre var jag det. I Västervik hade jag lite väl många kilon på mig. Jag minns inte exakt vad vågen stod på, men det var säkert runt 108 kilo. Nu är jag nere på under 100 kilo i alla fall. Jag har försökt bygga på styrkan också, för den hade jag egentligen inte heller. Jag var egentligen bara en liten knubbis som gillade att spela hockey.

Karlkvist är uppvuxen i Trosa och har Södertälje SK som moderklubb. Men trots en stor talang redan som ung kom han inte in på hockeygymnasiet på hemmaplan och tvingades söka sig till Nyköping i stället.

– Det var lite i samband med att jag var dåligt tränad. De ville väl satsa på mer färdigtränade spelare eller hur man ska uttrycka det. Jag drog till Nyköping, men tänkte väl lägga ner helt och hållet. Det var tufft. Inte bara för att Södertälje inte ville ha mig, utan hur kul var det egentligen? Jag vet inte om jag till och med hann sluta ett par veckor, sedan ringde tränaren där och sa att jag skulle komma. Sedan kom jag tillbaka till Södertälje efter något år, det blev ingenting och man kände lite: ”Vad ska jag göra nu då?”, säger Karlkvist och fortsätter:

– Jag tränade lite med Mälarhöjden/Bredäng i division 2, sedan var jag på en showcase i Ritorp. Då såg Mattias Karlin mig. Vi klickade ganska bra och har stött på varandra i Övik under somrarna.

Efter en misslyckad sejour i finska Vaasaklubben Sport, där Karlkvist faktiskt fick sparken, vände han tillbaka till Modo i november förra året. Han medger att tiden i Finland var tuff, och inte alls var som han hade tänkt sig.

– Jag åkte dit med förhoppningar om att få spela mitt spel, vara en poänggörare, men de var mer inne på att jag skulle vara en powerforward som stod och sköt direktskott på allting. Det var kanske lite dålig research från mig också, hade inte pratat så mycket med tränarna, och jag tog ett lite förhastat beslut.

Sedan startade Modo en insamling för att få hem dig?

– Det var helt sjukt. Jag tror att de fick in 640 000 kronor, verkligen sjukt, för man fattar inte att det handlar om en själv. Det var oerhört stort och det visar att man är omtyckt däruppe.

I mars hörde Martin Filander av sig till Patrik Karlkvist. IKO-tränaren tyckte det var dags att han håller i SHL också.

Sagt och gjort. 29-åringen skrev på ett tvåårskontrakt med IK Oskarshamn – och ser fram emot tiden i sin nya klubb.

– Det var inte så mycket att tveka på egentligen. Det har funnits lite intresse tidigare men jag har sagt nej till två kontrakt under åren.

Varför?

– Magkänslan. Ekonomiska skäl, skulle fått gå ner nästan 50 procent i lön för att spela i SHL, och det kändes lite tveksamt ifall man inte skulle ta en plats. Sedan har vi trivts väldigt bra i Örnsköldsvik också. Vi var ute och kollade på hus, vad som fanns. Ska inte säga att jag hade gett upp, men jag är 29 år. Det blir inte enklare att få ett kontrakt i SHL.

Trodde du att chansen var förbi?

– Nästan så. Också för att jag hade varit i Finland och det kan bli snack. Sedan hörde Filander av sig, och det kom lite oväntat. Jag hade inget SHL-intresse efter förra säsongen och då gjorde jag min bästa säsong någonsin i allsvenskan. Vi hade en sjuk line med mig Jonathan Johnson och Adam Tambellini och ett väldigt bra lag med Modo.

Kom du till slut till ett läge där du tvingades gå ner i lön för att få chansen i SHL?

– Så bra har jag inte haft det i Övik, men det ligger väl på en liknande nivå. Jag kände att det var lite nu eller aldrig. Skulle det inte fungera här kommer jag förmodligen aldrig få chansen igen. Jag är fast besluten om att ta den här chansen och vill vara en produktiv spelare även i SHL. Jag ska göra en riktigt bra sommarträning och ska jobba arslet av mig.