En stor dag i Malmöidrottens historia. Zlatan Ibrahimovic säljs från Malmö FF till Ajax för 82 miljoner kronor. I skymundan av storaffären har Johan Svensson som vanligt inte dykt upp på livsmedelslinjen på Jörgen Kocksgymnasiet.

Han gjorde sällan det. Vissa av klasskompisarna hade inte sett honom sedan uppropet.

I stället satt han på en minibuss från hemstaden Malmö med destination Karlstad. Det var dags för den fjärde SM-kvartsfinalen mellan Färjestad BK och Malmö.

Medpassagerarna på supporterbussen pratade om att de hade tagit ledigt från skola och jobb. Johan Svensson hade inte gjort någonting. Han skolkade som vanligt.

Han bad om att få låna en telefon, ringde upp skolan och sa: – Jag kan inte komma i dag.

Rösten i andra änden frågade:

– Är du sjuk?

Johan Svensson svarade:

– Ja, jag har slutspelsfeber.

Johan Svensson föddes 1984 och växte upp i de klassiska Carolikvarteren i Gamla staden i Malmö. Pappa Miguel är spanjor, men har aldrig funnits i Johans liv.

– Han försvann tidigt. Mamma och han skilde sig när jag var 2-3 år, så jag har aldrig levt med honom och vi har aldrig haft kontakt. Jag vet inget annat.

I stället växte Johan upp som ensamt barn med mamma Lena.

– Det var en väldigt enkel Svensson-uppväxt. Jag var ensambarn med en ensamstående mamma. Jag spelade fotboll i LM74 och pingis i Malmö FF och var en snudd på exemplarisk skolelev. Jag gjorde vad jag skulle, var aldrig sjuk, stack inte ut och var vän med alla.

Några journalistdrömmar fanns inte. Däremot ett kolossalt sportintresse.

– Jag drömde om att jobba med något inom sport. Jag var grymt sportintresserad och gick tidigt på fotboll och hockey. Jag insåg rätt snabbt att jag inte skulle bli fotbollsproffs, jag var för lat och för begränsad både fysiskt och mentalt. Jag var mer fascinerad av stämningen och publiken än av att utöva själv.

Johan Svensson har också ett exceptionellt sifferminne, vi ska komma tillbaka till det, och minns utan problem sina första matcher på läktaren.

– Första gången jag såg livesport var den 20 maj 1991. Malmö FF–Örebro på sunkiga Malmö stadion. 5 000 på läktarna och 0–0. Ändå blev jag biten.

Första hockeymatchen gick han på två år senare. Malmö vann derbyt mot Rögle med 6–4. Där och då hade han inte den blekaste susning det var just detta han skulle viga en stor del av sitt liv åt.

• • •

Framför allt var det hockeyn som bet tag i unge Svensson.

1996 fick han börja gå själv på matcherna. Sittplats fanns inte på kartan. i stället var det klacken och isstadions billigaste biljetter som gällde.

– Jag missade gulden, jag var för ung, men hockeyn var jättehet i Malmö vid den här tiden. Under finalerna 1992 och 1994 kunde de ha sålt ut isstadion fyra gånger om.

Hockeyn blev snabbt som ett gift.

Han gick konsekvent på hemmamatcherna.

– Min första supporterresa var HV71 i januari 1998. Det var ju sånt jag hade sett fram emot i två månader. Det kändes overkligt.

Prioriteringarna svängde. Den exemplariske skoleleven var snart en ständig skolkare.

– Betygen började i åttan på den här tiden och det var exakt då som jag började strunta i skolan. Jag sket i den, prioriterade bort. Så det var ju rena idiotin att vara exemplarisk fram till att man skulle få betyg och sedan strunta i det, säger Johan Svensson och skrattar.

Det första riktigt "dåliga samvetet" kom en söndag 1999.

– Jag hade på nåder fått åka till Karlstad för mamma. Förutsättningen var att jag gick upp och gick till skolan dagen efter. "Absolut", sa jag. Morgonen efter följde jag med mamma när hon gick till jobbet, men när hon hoppade in i bilen vände jag, gick jag raka vägen hem och sov hela dagen. Det eskalerade i nian. Jag kunde åka till Linköping en vardag och så där. På gymnasiet var det helt kört. Jag struntade i allt.

Han visade sig knappt på livsmedelsprogrammet på Jörgen Kocksgymnasiet och den initiala "slutspelsfeberhistorien" från bussen till Karlstad var talande.

Hockeyn var inte längre ett intresse.

Johan Svensson var manisk.

Var det på grund av hockeyn du hoppade av gymnasiet?

– Absolut. Gymnasiet var frivilligt och hela mitt umgänge fanns inom hockeyn.

Vad var det som drog dig till ishockeyn och supporterkulturen?

– Allt. Både det sportsliga och gemenskapen. Jag var frälst och övergav alla mina kompisar på grund av hockeyn. Det blev hela min sociala tillvaro.

Sommaren 2000 drog han, som 16-åring, tillsammans med kompisen Johan Cedervall i gång den fristående sajten Madhawks.com. Vid den här tiden var hockeysajter sannerligen ingen vardagsmat.

– Vi var några få som höll på. Johan Nilsson var i gång med Eliteprospects och Robert Pettersson körde Hockeymagasinet. Vi tampades på nåt som hette "Hockey topp 50" om vem som kunde få flest klick. Vi spred länkarna på Lunarstorm och ICQ och vad det kan ha varit. Vi la upp bilder, skrev supporterberättelser och lite sportsliga grejer. Det var det första skrivandet för min del.

Madhawks.com uppmärksammades av Aftonbladet när de rankade hockeysajter.

– Vi utvecklade sajten rätt bra. Mottot var: "Minst en nyhet om dagen" och fokus låg på Malmö. Det skulle hända något varje dag. Det var inte vanligt på den här tiden.

Johan Svensson livnärde sig på sommar- och ströjobb. Han jobbade på kafé, på Coop och Icas lager, med telefonförsäljning och sedermera som emballerare på en plåtfabrik i Anderslöv.

Med tiden lades Madhawks.com ner och ersattes av bloggen Mrmadhawk.blogg.se. Johan Svensson transformerades mer och mer till "MrMadhawk" i hockeyfolkmun.

2006 fick han sitt första lilla genombrott i silly season-branschen.

– Jag hade börjat fiska fram lite smågrejer tidigare. Det var en kick att kunna dra fram egna nyheter i liten omfattning. När Malmö gick upp i SHL 2006 var jag på Redhawks kontor en dag och fick syn på ett kuvert där det stod "Lasse Pirjetä" och en finsk adress. Det var antagligen ett kontrakt som skulle skickas postvägen. Jag tänkte: "Lasse Pirjetä är ändå en spelare som spelat VM och varit i NHL". Jag kollade upp hans kontraktssituation och gick ut med det på bloggen. Ett par dagar senare blev det officiellt, det var min första riktiga nyhet.

Du har aldrig jobbat för Malmö som klubb, men du har gått som barn i huset i klubben – har det funnits konflikter?

– Jadå. De lackade 2007, det var första dusten. Bobo Simensen och "Toggan" (Torgny Bendelin) var tränare och jag blev nedkallad till tränarrummet. Då hade jag lagt ut att de skulle värva en back från Mora som hette Antti Bruun mitt under säsongen. Det var nån klurig jävel som hade lyckats lista ut det till mig och jag radade upp grej efter grej som var på gång i klubben. De undrade hur fan det kunde komma ut. "Nu får du välja sida, är du journalist eller fan till oss?", sa de. När det där kom ut, att de nästan hotade mig, fick jag ett jävla stöd. "Ingen ska sätta sig på dig, du gör vad du vill med din info", tyckte folk. Det blev ett uppsving, många upptäckte mig där.

Johan Svensson flyttade hemifrån 2005 och rattade bloggen parallellt med ströjobben.

– Det var hajpat med bloggar på den här tiden. Många yngre tjejer kunde leva på det, det var väl lite förspelet till influencers med Kenza, Blondinbella och alla de där. Killar som höll på var betydligt färre, men det fanns en marknad. Jag märkte snart att jag kunde dra in lite pengar på bloggen och fick snurr på det. 2008 blev jag uppsagd från jobbet som emballerare på grund av att det inte fanns arbete och började stämpla, men jag fick avsluta direkt för att jag drog in pengar på bloggen och ville inte bli återbetalningsskyldig, jag fick välja sida där.

Vi är framme vid 2009. Mrmadhawk.blogg.se har blivit Mrmadhawk.se. Johan Svensson har startat eget bolag och lever – vilket han gjort sedan dess – på att skriva om hockey.

Hobbyn har blivit ett yrke.

Var det fortfarande mest Malmönyheter?

– Ja, jag skrev mest om Malmö då. Det var grunden. Från augusti till de spelat klart var det fokus på Malmö, sedan blev det bredare på sommaren med silly season.

Har din tydliga Malmökoppling och supporterskapet någonsin varit ett problem?

– Det är klart att jag fått lite pikar genom åren och det förekommer fortfarande i sociala medier att folk försöker trycka till mig. "Jag förstår att du mår dåligt nu när det går dåligt för Malmö". Det kan de få göra. Jag påverkas ingenting av resultat numera.

Du är ändå uppvuxen på ståplatsläktarna i Malmö – är du fortfarande Malmösupporter, skulle du säga?

– Nej, jag har släppt supporterskapet helt. Jag tycker det är svinkul om det går bra, men det är jobbet som gäller all in. Förra säsongen var jobbig för många fans, men för mig var det en av de roligaste säsongerna på länge jobbmässigt. Det hände saker hela tiden med krismöten och spelare som drog mitt i natten.

Mer och mer gled verksamheten över mot det som blivit Johan Svenssons signum: avslöjanden.

– Det var inriktningen, kan man säga. Jag hade skapat mig mycket kontakter under alla år ute på matcher, jag hade lärt känna folk i andra supporterföreningar och föräldrar till spelare i juniorlag och jag var väldigt tidig på sociala medier. Jag var öppen med hur man kunde tipsa, jag la ut mitt telefonnummer och var tillgänglig dygnet runt. Jag fick in mycket tips och jag tror folk tyckte det var spännande. "Honom kan vi skicka sms till". Men det fanns även sportchefer som kunde ringa upp och säga: "Vill du ha en nyhet?". Jag fick en del serverat.

Själv har han aldrig spelat hockey. Han ser sig inte ens som speciellt hockeykunnig.

Däremot har Johan Svensson en egenskap som han är övertygad har hjälpt till mycket yrkesmässigt.

– Jag är lite som "Rain man". Jag kommer ihåg grejer. Siffror, händelser, allt. Det där minnet har hjälpt mig mycket. Redan i skolan kunde jag allas födelsedagar. Jag vet inte varför det sätter sig, men det gör det. Om du testar mig på tio grejer, så sätter jag säkert sju. Jag kan exempelvis säga vad det blev mellan Oskarshamn och Malmö i omgång två av allsvenskan den 2 oktober 2005. Oskarshamn vann med 2–1. Johan Ryno gjorde Oskarshamns andra mål. Jag är mycket för det där nördiga.

På vilket sätt hjälper det dig i jobbet?

– Jag slipper research och har direkt ett hum om när saker har hänt eller spelare jag får tips om. Då är det lätt att kolla upp. Det har blivit en jättetillgång eftersom det sparar så mycket tid.

Att Johan Svensson så småningom skulle hamna på Expressen var, så här med facit i hand, utstakat ganska tidigt.

– Jag var tidigt ganska insyltad i Kvällsposten som tipsare, jag hjälpte dem med en hel del nyheter. Jag fick tipspengar varannan månad och cheferna såg det där. Det var så jag fick in foten. Det var till exempel jag som gav dem nyheten att "Osten" (Lars Bergström) skulle blir tränare i Malmö 2006. Jag fick ingen byline, men det syntes på mitt bankkonto.

2009 gick, som Johan Svensson uttrycker det, "ekonomin åt helvete" i Malmö.

– Jag hade tidigare den säsongen kommit över ett dokument med alla löner, pensionsspar i detalj, allt. Det nämnde jag tidigt för Alf Karlsson, som var reporter på Kvällsposten. ”Bara så du vet så sitter jag på den här informationen, men det kommer inte vara gratis för er".

Den 29 januari 2009 kom nyheten ut. Föreningen kickade folk, spelarna var fria att lämna och det blev rekonstruktion.

– Alf är en person som inte går upp en sekund före klockan två på eftermiddagen. Cheferna på Expressen hade tokringt till honom, utan svar. När han väl vaknade och ringde dem, sa han: "Lugn, jag tror jag har en grej". Vid tre, halv fyra ringde han mig: "Du, de där dokumenten du pratade om, hur löser vi det...?".

Johan Svensson åkte in till Kvällspostens redaktion – för förhandling.

– Sedan förhandlade jag med de höga cheferna på Expressen. Vi kom överens. "Ni får köpa", sa jag. Dagen efter smällde Expressen upp: "Så här mycket tjänar de – spelare för spelare". Allt. På kronan. Klubbledarna var helt chockade. "Hur i helvete har de kommit över det här?".

Hur mycket fick du betalt?

– Många tusenlappar. Men med facit i hand borde jag ha tagit mer. Fan vet om inte det är ett av mina bästa scoop någonsin.

Existerar tipspengar i kvällstidningsbranschen i dag?

– Förr kunde du få en tusenlapp. Det fanns nåt som hette "Tusentipset" och sånt. Numera vågar man inte köpa på sig grejer, allt kommer ut så snabbt. Jag har aldrig betalat en krona för ett nyhetstips.

Det var också 2009 som Johan Svensson avslöjade sin första riktigt tunga wow-nyhet om en spelarövergång.

– Det var mitt i sommaren. Helt från ingenstans brejkade jag att Färjestad skulle tappa Rickard Wallin till Toronto i NHL. Lagkaptenen. Det satte superavtryck. Ingen trodde detta och kvällstidningarna gick i gång som tusan. Efter det rullade det på. Jag var tvungen att hävda mig ganska hårt för att synas i bruset.

Fram till 2012 drev Johan Svensson MrMadhawk-bloggen i egen regi.

– Jag var en naturlig del av hockeyfolks vardag och ett av de första besöken de gjorde på morgonen. Man gick till kvällstidningarna, Hockeysverige, Hockeymagasinet och så kollade man min sajt. Det var bra att ha en blogg, du behövde inte gå in och leta på en nyhetssajt, allt kom kronologiskt.

Det var också i den här vevan som Expressen och Kvällsposten på allvar fick upp ögonen för den udda nyhetsjägaren från Skåne.

– Martin Kroon var chefredaktör på Kvällsposten då. Han var sportintresserad och var ibland i pressrummet i Malmö Arena. Han följde bloggen och började efter en tid plocka in mig i printupplagan efter matcherna. Första säsongen var på test, då hade jag en fot inne. Sedan 2013 har jag kört helt under deras flagg.

Var det klicken de ville åt?

– Det är jag övertygad om. De la helt enkelt min blogg på sin sajt och jag jobbade på som jag alltid hade gjort. De ville åt trafiken.

Hur många klick kunde du ha?

– Nån månad hade jag 3,5 miljoner klick på bloggen. Då gick det bra.

Först var han tämligen sydsvenskt inriktad, men sedan 2015 har hela landet blivit spelplanen.

– Jag är fortfarande frilans, jag har aldrig haft ett fast jobb i hela mitt liv. Men numera har jag ingen tidsram på kontrakten, så det är så nära en fast anställning man kan komma.

Han ingår i Expressens profilerade hockeyredaktion med namn som Sanny Lindström, Johanna Dahlén och Adam Johansson.

Hur ser arbetsbeskrivningen ut numera?

– Matchbevakningar, nyhetsuppdateringar, mycket premiummaterial, poddar. Hålla hockeybevakningen flytande. Att hela tiden vara uppdaterad. Hade något stort hänt under den här intervjun hade jag fått bryta och så hade vi fått fortsätta senare. Sedan håller jag fast en del vid Malmö. Jag bor nära Malmö Arena och inför matcher går jag alltid på träningarna. Jag går och småsnackar med folk, det tycker jag är roligt.

Han berättar att han i dag drivs mer av premiumförsäljning än av antal klick.

– Jag drivs av att se hur mina premiumgrejer går hos läsarna. Där har jag märkt att jag har bra tryck i grejerna, jag ligger bra till på vår sportredaktion. Jag kan se i realtid hur mycket som säljs och det är en jäkla kick när en läsare väljer att betala för mina grejer. Då har du gjort ett aktivt val på ett helt annat sätt än om du bara klickat på en lockande rubrik.

Med över 84 000 följare på Twitter, sittandes en av landets största plattformar och med ett rykte som en av landets vassaste avslöjarjournalister har Johan Svensson blivit något av en maktfaktor i hockey-Sverige.

– Det är klart att jag märker att jag har inflytande, men jag vet inte om jag känt att jag är en maktfaktor. Sedan är det så klart en fördel att ha den följarskalan, jämfört med kollegor som inte har det. Jag har varit konsekvent och var tidig på Twitter. Jag håller en ständig dialog med följarna och är alltid tillgänglig. Det är på gott och ont, det slukar energi att debattera med "idioter" och man får passa sig för att inte bli för kaxig, men jag tror ändå man tjänar på tillgänglighet.

Hur är det att jaga hockeynyheter i dag jämfört med för fem, tio år sedan?

– Svårare. Konkurrensen är mycket större och det finns massor av små nyhetsjägare ute i sociala medier som får nys om saker hela tiden. Nån har börjat följa nån klubb på Instagram och sånt där. Det är så lätt att bara slänga ur sig saker på chans om du inte jobbar med det, utan att behöva stå för det. "Jag har hört det här och det här", och så kan du slå dig för bröstet om du har rätt. Men det är ingen som märker om du har fel.

Vilka är dina värsta konkurrenter?

– Lokaltidningarna jobbar på bra. Alla tidningar som har ett SHL-lag i stan jobbar nära klubbarna och drar loss grejer. Jag är själv ganska lokal på Malmö, det ska mycket till att någon slår mig där. Men självklart är Aftonbladet den stora konkurrenten för oss. De har drivet folk där som gör det bra.

Finns det någon tung nyhet du bommat som grämer dig?

– Det finns ett par. När "Foppa" var på väg tillbaka till Modo fick jag tips om det, men vågade inte riktigt gå med grejen. Det var så svårt att värdera. En annan grej var när jag vaskade när Rögles André Deveaux högg ner Per Helmersson i Västerås på uppvärmningen. Yxhugget, du vet. Det fanns inte tv-bilder på det där, men det var en person som hade filmat från läktaren och lyckats få med allt. Han hade mejlat klippet till mig, men det hade hamnat i skräpposten. Och innan jag kollade där dök det upp på annat håll. Det där klippet hade kunnat ge mig intäkter på 100 000 kronor.

Förutom redan nämnda, vilka skulle du klassa som dina bästa scoop genom åren?

– Mitt bästa någonsin är när jag avslöjade att Anders Forsberg skulle till Modo. Det drog igång en jäkla cirkus där i Skellefteå. De sparkade honom, då det kom fram att han redan hade försökt värva spelare till Modo och så vidare. Det måste definitivt ha satt mest avtryck. Det tog sådana gigantiska proportioner. Även när Björn Hellkvist gick från Rögle till Malmö. Och jag smällde ut den två timmar före Malmö skulle hålla presskonferens. Helt utan att någon hade koll på det. Då brann det jäklar i mig i Skåne. Sedan var det så klart kul att kunna avslöja att Sam Hallam ska bli förbundskapten för bara några veckor sedan. Det är bara vara fjärde, femte år man få chansen att avslöja vem som ska bli förbundskapten.

Just det här med att aldrig slappna av, att alltid vara redo, aldrig vara ledig, alltid sova med ett halvt öga öppet har blivit en livsstil för Johan Svensson.

– Jag har suttit på väldigt udda ställen och skrivit nyheter. I flygplan har det hänt flera gånger att planet rullat ut på gaten och jag har suttit och skrivit när flygvärdinnan sagt till mig att: "Nu ska vi lyfta, du måste slå igen datorn". Jag satt på gaten i Krakow och var absolut sista person in på planet, jag var tvungen att få ut nyheten om att Matt Carey skulle till Leksand. En gång jag minns är när jag var i Abisko och fick tips om att Luleå hade värvat en kanadensare som hette Kael Mouillierat. Jag skulle just sätta mig i skidliften, men den nyheten ville jag inte missa, även om det var mitt i semestern. Så jag skrev den på telefonen i liften på vägen upp och skickade in till redaktionen när jag kom upp. Jag var först med nyheten.

Vi är ju i samma bransch, jag vet hur påfrestande och vilket dygnet runt-jobb det är att jaga nyheter – hur pallar du att ständigt vara på tå?

– Jag mår bäst av att ha det så, jag kopplar aldrig bort jobbet. Jag vill ha koll. Jag är alltid beredd att ta upp datorn, var jag än är. När som helst. Jag har stört mig mer än en gång på 4G-täckningen på E4:an. Det är så klart ett konstant stresspåslag. Från mars till midsommar, när det är som mest övergångar, då jobbar jag på nätterna, sover med ett öga öppet och ställer klockan 8.30, för att se om någon annan haft någon nyhet. Med dagens klimat kan det komma nyheter när som helst på dygnet.

Många undrar nog hur det går till när du får fatt i en nyhet?

– Det är genom tipsare. Jag håller kontakt med källor jag jobbat med länge, det är mycket pusselarbete skulle jag säga. Man får reda på nånting här, nånting där. Det är sällan jag får konkreta saker, utan det kanske är: "Luleå ska värva en forward". Sedan får jag börja därifrån. Det blir många samtal. Nån hint här, nån där. Jag har kontakter i och runt alla klubbar.

Varför tipsar folk, tror du?

– Man får nog en kick av det. "Titta, det där är min grej som står i tidningen nu!". Sedan kan det vara att de tycker jag gör ett bra jobb och då vill de vara med och bidra.

• • •

Att avslöja nyheter är ett otacksamt jobb så tillvida att nästa bulletin alltid lurar runt hörnet.

Det som var en nyhet i går är skåpmat i dag.

Johan Svensson lägger ingen större vikt vid tidigare avslöjanden.

– Du är aldrig bättre än din senaste vecka. Jag känner lika stor glädje av att avslöja att Carl Söderberg kommer hem från NHL som att Växjö värvar Hardy Häman Aktell från Björklöven. Det är lika roligt.

Har tv-kanaler eller andra tidningar försökt värva dig nån gång?

– Andra medier har förhört sig om när mitt kontrakt går ut och så vidare, ja. Men jag har ändå svårt att se att jag skulle gå över till Aftonbladet i det här läget. Jag har nånstans valt sida.

Många profiler hamnar i tv-rutan – lockar tv?

– Nä, du blir väldigt offentlig på tv, som skrivande journalist kan du smyga lite mer under radarn, vilket jag trivs med. Sedan är det klart att folk känner igen mig i ishallar och hockeysammanhang och det är väl okej. Ofta är det bara någon som ropar "Bra podd" eller "Vad tyckte du om matchen senast?". Men jag kan tycka det är lite jobbigt när man glider in på Åhléns City i Stockholm och expediten säger: "Det är ju du, ju...".

Hur länge kommer du jobba med det här, tror du?

– Just nu ser jag att jag kommer jobba med det här till jag fyller 50. Det är 13 år till. Sedan vet jag inte. Jag har en ambition att någon gång i livet få ha titeln "senior advisor"...haha. Jag får väl bli nån form av rådgivare.

• • •

Hans journalistiska resa är som ni förstår minst sagt speciell. Där kvällstidningsprofiler normalt sett är sprungna ur lokaltidningsvärlden och flådiga journalisthögskolor, kommer den här i det närmaste helt outbildade 37-åringen från två tomma händer på ståplats.

– Om jag reflekterar kan jag absolut vara lite stolt över resan jag gjort. Men jag är för dålig på att stanna upp och reflektera. Jag är inte sån. Jag bara gnuggar på, alltid på jakt efter nästa grej.

Vad är det, tror du, som har gjort dig framgångsrik, att du kunnat göra den här "omöjliga" resan?

– Det är just det – mitt driv. Definitivt. Jag har ett extremt driv. Jag vill sätta avtryck, jag vill ha den där första kommentaren, jag vill alltid vara först. Så har det alltid varit. Drivet är det viktigaste av allt. Jag kan störa ihjäl mig på om jag bränner en grej jag fått tips om. Då smäller jag till döda ting.

Vad är det dyraste du slagit sönder efter en bommad nyhet?

– Kanske en dörr i min förra lägenhet. Jag satte foten i den.

Vilken nyhet var det du hade missat?

– Inget speciellt, jag minns inte ens. Säkert nån väldigt simpel grej, nån jänkare till Örebro eller nånting.