Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Så ska IKO hänga kvar i SHL

Nye sportchefen, Daniel Stolt, har på några veckor bytt ett hyggligt division 1-kneg mot att vara högste högsta hönset i ett SHL-lag.

Nu ska han bygga ett lag som kan undvika de två sista platserna i SHL – för det är vad allt handlar om, ha inga andra förhoppningar – med SHL:s tunnaste plånka.

Hur ska det då gå till?

Vi får utgå från att Håkan Åhlund och Fredrik Hallberg blir kvar som tränare. De har kontrakt och en USP i sitt avancerade, smått unika spelsystem. Det sägs att IKO även vill ha in en tredje tränare. Ryktet säger att Daniel Stolt såg sista hemmamatchen för säsongen tillsammans med Phil Horsky, Vimmerbys mycket uppskattade, österrikiske tränare.

Varför inte?

Om jag vore Stolt skulle jag leta upp Christoffer Rifalks kontrakt med Rögle och bränna det till oigenkännlighet. Det är nämligen det viktigaste. Att behålla målvakten som varit en av Sveriges bästa – SHL included – den här säsongen. Rifalk är i det närmaste en garant för att IKO åtminstone inte blir en total strykpojke.

Jag vet att det finns tveksamheter kring Rögle BK-kontraktet. Är han klar för bandyklubben? Bröts Röglekontraktet när IKO gick upp? Bestämmer han själv var han vill spela?

Som jag fattat är det så raffinerat att SHL-jurister får avgöra.

Bredvid Rifalk? Christian Engstrand, senast i Mora, kanske. Känner IKO, kan dela grundserien med Rifalk.

I mina ögon: Behåll Oscar Nilsson till varje pris. Han är SHL-material från nyhetsmorgon på måndagen till Agenda på söndagskvällen, året om.

Jag tycker även man ska satsa på Jesper Dahlroth och Nolan Zajac. Lägg till Isak Pantzare som har kontrakt. Där har ni en fin fyramannabob att bilda stomme av. Pilö och Björkman har SHL-kontrakt med andra klubbar och lämnar. Christian Lindberg och Jaeden Martin får vara – ish – åtta och nia.

Tre backar av dokumenterad SHL-klass in, alltså. Det finns massor av tänkbara namn.

Personligen skulle jag tycka att Johannes Kinnvall, senast hos kvalkombattanten Timrå, skulle vara en skön rekrytering. Bra person, SHL-van, kontraktslös, poängglad och utrustad med ett kontraksmördarpricksäkert skott.

Drömbacken? Tja, det är väl lika givet som att Döderhultarn tyckte det var kul att tälja i trä.

Nu har ju Oscar Engsund förvisso kontrakt med Luleå. Det lär finnas penningstint KHL-intresse och han har Tre Kronor-debuterat under året.

Men om vi bortser från allt detta – fatta hur fränt det vore att värva hem 0491-idrottens stora omslagspojke och låta honom open ice-lira i SHL med moderklubben och tvillingsbrorsan.

Jag ger det ändå en osannolik procents chans.

Här är det mycket att ta hänsyn till.

Vi börjar med den blåvita elefanten i rummet. Eleganten från Jyväskylä. Arsi Piispanen är Oskarshamns största folkhjälte sedan Jätten Edman böjde ut hästskor på torgen i början av 1900-talet.

Alla älskar Arsi. Han har präglat den här klubben det senaste halvdecenniet med sina passningar, sitt behagliga sätt och sin kärlek till staden. Men det går undan i SHL. Det gör det inte för Piispanen, som blir ett huvudbry för sportchef Stolt. Folk kommer ha åsikter hur han än gör.

Kanske läge att lämna på topp?

Det lär bli en del tuffa beslut även i övrigt. Någon/några måste lånas ut, några måste nobbas (Hutchings och Sointu), något kontrakt (Janne Kivilahtis) lär brytas.

IK Oskarshamn kommer inte kunna värva tillstymmelse till storstjärnor. Det vankas SHL:s lägsta budget och skadat gods-rekrytering.

Jag skulle tippa att vi får se ett lagbygge i ekonomisk lågbudgetparitet med det Timrå hade den gångna säsongen.

Det gäller alltså att vara fiffig, väga allt på guldvåg.

SHL-van breddkvalitet måste hämtas in. Eftersom truppen inte kommer vara så spetsig, så är det viktigt att ha kvalitet över hela linjen.

IKO-produkterna Olle Lycksell (under kontrakt i Linköping) och Manuel Ågren (under kontrakt i Djurgården) är givetvis drömnamn i någon mening, även om de inte är SHL-spets.

Unge Isac Brännström, lysande i slutspelet för HV71, och Johan Porsberger, som inte fick följa med Leksand upp, är andra tänkbara namn, om jag tänker högt.

Av de befintliga måste Heinerö och Hillding förlängas. Måste, alltså. Tussa ihop dem med kvalhjälten Thelin och en andralina som kan producera i SHL är i hamn.

Sedan har vi Jonas Engström. Kaptenen. Härföraren. Blir dyr som snus nu. Men det är inget att tveka på. Det är spelaren att lägga krut på. Loket i en tredjekedja.

Där bakom finns Dahlström, Modigs, Engsund, Sveningsson och Söderqvist, alla under kontrakt, som får pusslas in – eller ut – beroende på hur bygget fortlöper.

Då återstår, i princip, en förstalina. Spetsen.

Expressen föreslog Sebastian Wännström (HV71) och Christopher Bengtsson (Färjestad) när de tog ut ett IKO-drömlag och det är kanske inte så dumt.

Trevor Mingoia är ett annat namn som kittlar. Bytte Västervik mot Rögle och visade sig vara SHL-material. Snittade 0,5 poäng/match. Nu är framtiden oklar för 27-åringen.

Timrås poängkung Henrik Törnqvist, från Motala, är en annan spelare jag gillar. Kontraktslös, han också.

Men här är det nål i höstack-igt att sitta och droppa namn. Det finns så många hockeyspelare i världen och Daniel Stolt är nog inte främmande att plocka in en eller ett par internationella chansningar till en topplina.

Till sist. På tal om Daniel Stolt. Jag tror faktiskt att han – paradoxalt nog – drog en lättnadens suck när SHL-platsen säkrades.

I allsvenskan hade kraven varit snudd på orimlig. Toppspelarna hade dragit, ändå hade förväntningen från förening och folk varit att vinna serien. Allt annat hade varit underkänt.

Nu har han i stället allt att vinna.

För i SHL är allt annat än en sistaplats en framgång.