Bristfällig riskanalys fick duga när LNU-placering utreddes

Den fruktansvärda explosionen i Beirut har fått människor, myndigheter och media runtom i världen att vända blicken mot de egna lagren av ammoniumnitrat.

MSB, som är central tillsynsmyndighet enligt Sevesolagstiftningen som reglerar hanteringen av ammoniumnitratet, har således fått fundera på vad olyckan kan betyda för olika industriverksamheter och hamnar i Sverige.

– Ja, vi har fått en hel del frågor om det, säger Patrik Perbeck, t.f. chef för avdelningen för räddningstjänst och olycksförebyggande.

Det finns vissa grundläggande skillnader, påpekar han, på hur det explosiva ämnet hanteras inom EU och i ett land som Libanon.

– Det är ett ganska rigoröst system vi har som bland annat att man inte kan förvara hur mycket ammoniumnitrat som helst eller var som helst, säger Patrik Perbeck och fortsätter:

– Men det är klart att vi följer det som sker i Libanon och vi kommer i takt med att olyckan utreds att bilda oss en uppfattning, men hittills finns det ingenting som tyder på att de regler vi har är otillräckliga på något sätt.

I onsdags rapporterade Barometern-OT att upp till 2 500 ton ammoniumnitrat periodvis förvaras på Tjärhovet i Kalmar. Ett par hundra meter därifrån har man byggt flera hus för Linnéuniversitetets verksamhet.

2013 bedömdes en explosion av 300 ton av ämnet kunna skada personer upp till tusen meter bort, alltså nästintill i hela Kvarnholmen. Risken har hela tiden ansetts vara väldigt liten men olyckan i Beirut har blivit en påminnelse om att den finns.

MSB blev i början av processen tillfrågad av länsstyrelsen i Kalmar län att yttra sig över riskanalysen som tagits fram av en konsultfirma och som hade bilagts planförslaget.

I riskanalysen slår konsulten som gjorde den bland annat fast att en “explosion med ammoniumnitrat kan ge påverkan i form av krossade fönsterrutor inom aktuellt område” och “detta kan medföra skador på personer inomhus”.

Konsulten konstaterar också att det saknas metoder för beräkning av frekvens av denna händelsetyp men han gör ändå antagandet att “frekvenser för dessa explosioner kan dock förutsättas vara mycket låg eftersom det är många delhändelser som måste sammanfalla för att orsaka en explosion”.

Följande delar måste enligt riskanalysen uppfyllas för att ammoniumnitratet på Tjärhovet ska explodera:

1. Värmepåverkan som medför sönderdelning av ämnet i en inneslutning.

2. Blandning med organiskt material som medför ideala förutsättningar för explosion.

Explosionen av 300 ton ammoniumnitrat, som är mängden som maximalt får lagras per stapel, förväntas enligt samma riskanalys ge ett tryck på 34 kilopascal, vilket inte ska kunna få byggnader att rasa men kan få fönsterrutor att gå sönder.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, ansåg att det utifrån riskanalysen var svårt att erhålla en helhetsbild över riskerna i området.

Hur viktigt är det att få en helhetsbild och varför?

– Det var det vi efterlyste. En helhetsbild är viktigt att ha eftersom vissa scenerier kan få följdeffekter också. Det är den totala riskbilden som blir styrande för vilket skyddsavstånd och vilka skyddsåtgärder som behövs.

Men riskanalysen som gjordes i Kalmar levererade ingen helhetsbild?

– Ja, det var också det som var vår kritik, säger Patrik Perbeck.

MSB tyckte också att kommunen på lång sikt måste säkerställa ett lämpligt avstånd mellan Seveso-verksamheterna och övriga verksamheter.

Vad är ett lämpligt riskavstånd och varför är det viktigt?

– Det är oerhört svårt för det finns inga fasta mått. Det är därför man har riskanalyser så att man kan se vilka konsekvenser det kan bli, säger Patrik Perbeck.

Behövs det verkligen, även om sannolikheten för en ammoniumnitratexplosion är liten, att man beaktar ett värsta scenario?

– I sådana här riskanalyser brukar man föra ett resonemang kring ett troligt värsta tänkbara scenariot. Det är oftast inte det som blir avgörande för vilka åtgärder som ska vidtas, men ett sådant scenario är användbart för det sätter saker och ting i perspektiv, säger Patrik Perbeck.

Han påpekar att det är ingen verksamhet eller kommun som är skyldig att fråga MSB om råd, utan det är länsstyrelserna som är part i processerna och initiativet ligger helt på dem.

– I det här fallet ville länsstyrelsen i Kalmar det i början, men sedan har de inte efterfrågat att vi skulle bedöma några nya handlingar, och då har vi inte heller gjort det. Inga dokument med förslag på kompletteringar har sedan skickats till oss.

Så det stannade där? Länsstyrelsen tog emot ert första yttrande och det var allt?

– Ja, precis, vi vet inte hur de hanterade våra synpunkter.

Ni fick inte någon återkoppling från länsstyrelsen?

– Ofta får vi det, men det var inte så i det här fallet, säger Patrik Perbeck.

Länsstyrelsen valde alltså att inte blanda in MSB mer, utan det var kommunen som själv tog direkt kontakt med myndigheten. Det var ett drag som fick konsekvensen att samhällsbyggnadsnämnden i granskningsutlåtande som presenterades i mitten av december 2013 kunde ha ett yttrande från MSB där myndigheten säger att de avstår från att yttra sig i ärendet.

– Vi har en beslutad policy att vi yttrar oss inte till enskilda kommuner i den här typen av ärenden, eftersom de då skulle bli alltför många, utan enbart när länsstyrelsen begär vår hjälp. Länsstyrelsen hörde aldrig av sig efter att vi skickade vårt yttrande. När kommunen då vänder sig direkt till oss så tillämpar vi vår policy att avstå från att yttra oss, förklarar Patrik Perbeck.

I det ovannämnda granskningsutlåtandet konstaterade kommunen återigen att det enligt den framtagna riskanalysen är det “en mycket liten sannolikhet för att en explosion ska ske på Tjärhovet med sådan omfattning att det direkt berör byggnaderna inom planområdet”.

Kommunen hävdade också att det i händelse av en explosion är “bättre att befinna sig i ett nybyggt hus närmare olyckan än i ett äldre med klenare fönster”.

I granskningsyttrandet påpekade länsstyrelsen att man i samrådsskedet anmärkt på riskanalysens osäkerhet och ville också “understryka vikten av att riskfrågor beaktas under kommande skeden”.

Historiskt sett har hamnarna legat mer avskilt och längre från bebyggelse, men utvecklingen går mot att man bygger närmare dem eftersom det är attraktiva lägen med vattenutsikt, konstaterar Patrik Perbeck.

I takt med att industrier försvinner så gör man industrimark till bostadsändamål. På många ställen runtom i Sverige kommer bebyggelse närmare olika typer av industriell hantering.

Hur vanligt är det att man har just den kombinationen av farliga verksamheter så nära varandra som på Tjärhovet i Kalmar?

– Det är inte ovanligt att man lägger industrier som hanterar olika typer av farliga produkter så att de är grannar med varandra, men man måste tänka till så att det finns tillräckliga skyddsavstånd de emellan.

Hur stor är risken med en dominoeffekt på Tjärhovet?

– Jag har inte sett en sådan riskanalys, men det borde framgå av respektive verksamhets riskanalys, att de tar hänsyn till sin omgivning. Det ställs krav i Sevesolagstiftningen på att sådant utreds och är således något som måste vägas in, säger Patrik Perbeck.