Eva Bergquist Andersson: Eva Bergquist Andersson: ”Mellan mina livsfarliga hundpromenader måste jag återhämta mig ordentligt”

Isen vid en SHL-final med IKO på Be-Ge Hockey Center i Oskarshamn är skrovlig jämfört med marken och gatorna i mina kvarter härom dagen. Synen när jag, på tå eftersom broddarna satt på hälarna, försökte ta mig ner i trapphuset utan att repa trappan verkade tagen ur Monty Pythons sketcher om bisarra gångstilar. Med nerver och benmuskler på helspänn rastade jag hunden samtidigt som jag önskade att jag tagit på en hjälm eftersom risken att ramla och slå i skallen föreföll högre än chansen att Linda Bengtzing ska bestämma sig för att aldrig mer tävla i Mello.

Mellan mina livsfarliga hundpromenader måste jag återhämta mig ordentligt, vilket bland annat innebär en hel del tid i soffan framför tv:n. Där upptäckte jag häromdagen en helt ny kanal med program om matlagning och till min förtjusning pågick ett avsnitt med den numera närmast helgonförklarade Tareq Taylor.

Denne blivande julvärd befann sig vid ett vattendrag i Mellansverige, där han förväntansfullt informerade tittarna om att han skulle försöka få syn på en bäver, vilket enligt honom är ett mycket gulligt djur. Samtidigt som han prisade vår svenska natur paddlade han omkring på något slags bräda i vattnet. Snart fick han syn på ett exemplar av denna simmande sötnos och tindrade med sina ögon som bara Tareq Taylor kan samtidigt som han viskade lyckliga tillrop mot kameran och tittarna.

Djuret simmade in i sitt bo och Tareq var i extas över att ha fått se en bäver för första gången i sitt liv samt hoppade i land.

Tyvärr fick jag en smärre chock när nästa klipp i programmet startade. Det visade nämligen den gode Tareq som skivade upp köttet av en – jo, det är sant – bäver för att glatt lägga det i en stekpanna med puttrande smör. Jag kanske är överkänslig men kontrasten mellan upptäckten av bävern i bäcken och den brutala styckningen av en bit bäverkött förvirrade mig. Var det samma bäver som han såg i bäcken? Hur gick jakten till? Kollade han så att bäver inte var fridlyst i just det landskap som man filmade från? Hade jag blivit lika upprörd om det varit en älg han först såg och sedan stekte upp? Svaren på dessa frågor lär jag aldrig få, och lika bra det.

Jag stängde av och letade i stället fram Youtube för att “starta” en brasa i teverutan, ett smidigt sätt att få in lite mysfaktor trots att man inte orkar gå ut och hämta ved till den riktiga öppna spisen. Här fanns en lång rad brasor att välja på. Jag valde en och lade mig tillrätta i soffan. Det enda problemet var att tv-rutan tyvärr pryddes av texten “Julmusik med öppen spis” i övre högra hörnet. Detta tog bort en väsentlig del av mysfaktorn, så jag klickade på en annan brasa. Den var fin – men efter tre minuter försvann brasan. I stället dök det upp en reklamfilm för whisky. Visserligen bara någon halvminut lång, men vid det laget hade jag gett upp trots att brasan kom tillbaka.

Det kändes mycket lugnare att gå ut i hallen, klä på sig och leta rätt på broddarna. Under promenaden räknade jag dagarna tills döttrarna kommer hem för att fira jul, och bestämde mig för att skriva ett tydligt arbetsschema för de tre unga damerna.

Där framgår tydligt vems tur det är att gå ut med hunden och hämta ved. Mitt eget namn på schemat råkade falla bort.