Simon Isgren från Smedby utanför Kalmar var snubblande nära att gå hela vägen i i tv-programmet Sveriges mästerkock – en kantarellsoppa satte dock stopp på äventyret.

För en tävlingsmänniska som idrottat hela sitt liv var första känslan besvikelse, men den byttes snabbt ut mot stolthet och glädje.

– Jag är jättenöjd så här i efterhand. Det var ett jäkla äventyr att få vara med om och jag kan rekommendera varenda människa att söka till programmet, för man utvecklas otroligt mycket. Det var kul att få testa sig själv.

Simon Isgren har arbetat som polis i fyra år. Just den här dagen är det dags för första nattpasset på åtta månader, för efter att ha jobbat med inre tjänst går han nu tillbaka till yttre tjänst och treskift.

– Det här är världens bästa jobb. Jag tycker nästan att det är löjligt kul att gå till jobbet, skrattar han.

Ändå fick han en tuff start på sin poliskarriär eftersom det när han var nyutexaminerad inte fanns några lediga tjänster i Kalmar och han istället fick börja med att jobba långt hemifrån; i Karlshamn, Karlskrona och Malmö vilket innebar både dubbelt boende och mycket pendlande. Efter två och ett halvt års flackande hit och dit har han nu landat på polismyndigheten i Kalmar och trivs utmärkt.

Så kockyrket lockar inte?

– När jag var med i Sveriges mästerkock frågade de om jag var villig att ge upp min karriär som polis om jag skulle vinna tävlingen och då svarade jag att jag i så fall får överväga saken, men då bröt de inspelningen och Leif Mannerström ställde frågan igen och jag fick svara ja när de började filma igen. De vill ha folk som går all in.

Hur vågade du söka till programmet?

– Det är ett program som jag följt och många moment som de gör där känner jag att jag klarar så en dag tänkte jag att nu söker jag. Mitt mål var att få laga mat för juryn.

Efter en ingående antagningsprocedur blev tvåbarnspappan från Smedby kallad till en första casting i Malmö där han fick laga en kall rätt för produktionen.

– Det var ovant att stå där och prata om sig själv och laga mat inför andra.

Efter det var han en av 200 som blev inbjudna till Täby för att laga mat i en galleria.

– Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv och på samma gång var det häftigt. Vi fick laga en valfri rätt och det gick ju vägen för jag fick ja av allihop. När Leif gick fram och smakade på min vitvinssås kände jag ”shit, jag kan någonting i alla fall”. Det var helt fantastiskt!

40 amatörkockar gick vidare till kvalet i Gävle och Simon minns dagarna där med stor glädje.

– Det var jättekul att träffa alla andra som kvalat in, alla var matälskare och vi snackade mat hela tiden. Dessutom var det intressant att få se hur en tv-produktion går till.

Simons italienska köttbullar i tomatsås och med rostat vitlöksbröd gick hem hos juryn den första dagen av kvalet där tio andra deltagare fick respass. Under den andra dagen skulle de 30 som var kvar i tävlingen laga en vegetarisk soppa och trots att Simon tyckte att han fick till soppan som han ville tog hans medverkan i Sveriges mästerkock slut där.

– Tanken var att jag skulle göra en skummad kantarellsoppa och det gick bra, men jag fick inte till tillbehöret riktigt, där kände jag mig inte riktigt nöjd och det fick jag också kritik för. Men jag är nöjd i övrigt, jag blev ju topp 25 och var nära att gå hela vägen. Och jag var så nöjd bara med att få laga mat för juryn.

Lärde du dig mycket om matlagning under din medverkan i programmet?

– Inte av juryn, men jag har nog aldrig pratat så mycket mat med andra som då. Jag fick extremt mycket inspiration av att prata med de andra deltagarna. Jag har utvecklats och tagit ett steg framåt, det tycker jag.

Matintresset tog fart när Simon Isgren träffade sin sambo Anja för ett tiotal år sedan.

– Matintresset var inget jag hade med mig hemifrån, jag lagade till exempel aldrig mat som ung, men när jag träffade min sambo var jag tvungen att börja laga mat. Hon hade mycket med sig hemifrån och jag lärde mig jättemycket av henne. Jag utvecklades och nu har det blivit så att jag tagit över lite för mycket i köket och får backa ibland, ha, ha. Men det snurrar mat i huvudet hela tiden, det finns ju oändligt att prova på, det tar aldrig slut!

Som alla heltidsarbetande småbarnsföräldrar brottas Simon och hans sambo med vardagsmaten.

– Det ska gå snabbt och vara gott och det är en utmaning att få det att gå ihop, men planerar man går allt lättare. Vi försöker ha veckomatsedel och planera handlingen. Helgen brukar vi lämna öppen och lagar det vi är sugna på. Helgen är lite helig, då kan man lyxa till det och testa lite nya saker, samtidigt försöker vi få in det i vardagen också. Jag försöker att aldrig laga samma mat till exempel. Spagetti och köttfärssås kan man variera i oändlighet.

Mycket av inspirationen till sin matlagning hittar han på sociala medier och efter Sveriges mästerkock startade Simon även ett eget Instagramkonto, smakgren, där han nu inspirerar andra till matglädje.

– Jag försöker att hålla det rätt enkelt med rolig och trevlig matlagning. Jag vill dela med mig av tips och idéer och visa att man inte behöver ha prestationsångest i köket.

Hur ser det ut när du har farit fram i köket?

– När jag började laga mat var det en katastrof, det stod burkar och grytor överallt, och jag fick lite kritik för det, nu har jag blivit bättre på det. Ordning och reda på arbetsbänken var också något som juryn i mästerkocken tjatade om hela tiden.

Vilken slags mat får dig att må bra?

– När jag och min sambo träffades reste vi en del och då fick jag upp ögonen för det italienska köket. Jag gillar det rustika och att man kan plocka vad man vill ha från stora fat. Det mår jag bra av.

Han gillar all mat och provar gärna nya kök han inte testat tidigare.

– Det kök som jag inte är så bevandrad i är det asiatiska köket, det vill jag utforska mer. Där hade jag ingen riktig kunskap tidigare och där har jag fått öva. Jag har faktiskt gjort en lista på asiatiska rätter jag ska beta av. Dumplings när nästa.

Nu börjar grillsäsongen – vad har du för relationen till grillat?

– Jag är en riktig kolgrillare. Att få stå ute och laga mat är härligt. Det är starkt förankrat i vårt samhälle att få grilla, det ger en positiv känsla. Jag gillar att grilla en massa olika saker och lägga upp på fat och så får man plocka vad man vill ha. Det ska vara mycket att välja mellan.

Vilken är den bästa polismaten?

– Eftersom vi inte vet när vi kan äta så behöver det ibland gå fort och vara mättande vilket gör att det inte allt för sällan kan slinka ner en pizza, kebab eller hamburgare. Däremot så försöker jag som oftast ta med mig mat och då blir det det som lagas hemma. Och för alla som undrar om ”munkmysteriet” så har jag aldrig sett en polis äta en enda munk under mina fyra år!