Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Han har varit IKO:s bästa spelare under försäsongen
Försäsongen är över. SHL-diton är en dryg vecka bort. IKO förlorade ett jämnt genrep mot Malmö på straffar och kliver därmed ur träningsmatchstragglet med en seger och fem förluster.
Vad tar vi då med oss från träningsmatcherna i allmänhet och genrepet i synnerhet?
Låt oss börja lite positivt:
• Bröderna Zohorna är the real deal. Verkligen. Tidigare har Tomas varit den som glänst mest, mot Malmö var det lillebror Hynek som klev fram. Han köksvägade in 1-0, spelade läckert fram Patrik Karlkvist till 3-3 och var kort sagt bäst på isen.
• Kim Rosdahl. Försäsongens bästa spelare i mina ögon. Kavat i kvadrat. Självförtroendestinn. Kvick och resolut i allt han gör, skapar och står i.
• Äntligen, Patrik Karlkvist! Efter att ha jagat mål hela försäsongen lyckades IKO:s tilltänkta skyttekung till slut göra ett mål. Z-Hynek serverade och "Karla" bombade in pucken. Det såg ut som att hundra kilo surströmming föll från hans axlar i samma stund som pucken passerade mållinjen.
• Spelet. Konsekvent över hela försäsongen har IKO spelat bra, vuxet och moget. Även om det blivit förluster, tycker jag att spelet lovar försiktigt gott.
• Robin Norell. Djurgårdsförvärvet har varit IKO:s bästa back så här långt.
• • •
Frågetecken, då?
Det finns en hel del sådana.
• Fem raka förluster. Alla säger alltid att resultaten på försäsongen inte betyder något, och det gör de ju inte poängmässigt, men det är klart att fem raka förluster åtminstone inte bygger någon vinnarmentalitet.
• Utvisningsbonanzan. IKO har genomgående dragit på sig mycket utvisningar. De flesta har varit korrekt dömda. Mot Färjestad kostade det segern. Mot Malmö fortsatte det. Nykomlingsbackarna Quenneville, Worge Kreü och Pilö drog exempelvis på sig varsin. Det här är något IKO-ledningen är förgrymmade över, men inte kommit tillrätta med.
• Backarna. IKO:s backbesättning var ifrågasatt redan i höjd med midsommarsillen och försäsongen har knappast lugnat belackarna. Det har varit ovårdat (se ovan), segt och framför allt trubbigt. Ingen har än så länge varit ens i närheten av att axla Nolan Zajacs offensiva mantel. Till protokollet; både Emil Martinsen Lilleberg eller Oliver Larsen har missat stora delar av försäsongen. Två spelare som mycket väl kan gå in på sex backar. Lilleberg spelade mot Malmö och gjorde ett gott intryck.
• Dale Weise. Ni minns Arne Hegerfors i VM 1994. Nigeria-Argentina. Bosse Karlsson från Målilla dömde och fick en tuff start på matchen. ”Det här har inte börjat bra, Karlsson", sa Arne. Lite så är känslan här. Det har inte börjat bra, Weise.
Efter en halvblek försäsong började orosklockorna ringa så smått i Mjölby i tisdags. En frustrerad Weise gav sig in i ett rallarslagsmål på slutsignal och var efteråt – i en intervju i OT – vansinnig på domarnivån och fan och hans moster.
Mot Malmö spelade han bara något byte innan han vankade av – skadad. "Underkropp", löd den as usual-luddiga initialdomen. Nu behöver det inte vara allvarligt, men en person med IKO-insyn sa: ”Det såg inget vidare ut”.
Jag pratade även kort med sportchef Thomas Fröberg under matchen och han såg uppriktigt bekymrad ut: "En till tusen dagar", sa han värmländskt innan han lommade i väg, när jag frågade hur länge han trodde Weise skulle bli borta.
Det är klart som destillerad mexikansk spritdryck att det är en potentiell mardröm för IKO att få sin premiumvärvning – som de betalat motsvarande ett mindre lands statsbudget för – potentiellt långtidsskadad en vecka före seriestart.
Hur som helst är det en blessing att försäsongen är över och att nästa gång pucken släpps, ja, då är på riktigt.
