Gunnar Aldestam – en mångsysslare i folkbildning
Försommarsolen flödar över den lilla trädgården i Västra Sörby.
”Slå er ner vid bordet där, jag ska hämta kaffekorgen som är fixad till oss.” Gunnar Aldestam pekar med handen mot en liten grupp med vita utemöbler.
Trädgården ligger bara ett tiotal meter från Kackelstugan som Gunnar och hans familj startat och byggt upp.
– I dag tror alla att Kackelstugan handlar om musik och konserter. För mig är det fortfarande ett boktyckeri och ett galeri. (Gunnars egna ord för tryckeri och galleri.)
Men innan fikat serveras visas vi runt i byggnaderna på den gamla Ölandsgården. Det är med stolthet Gunnar Aldestam berättar om allt, bildningscentrum, ett förlag, gal(l)eri, restaurang, musikscen och bryggeri, som nu finns i Västra Sörby.
Gunnar Aldestam pekar under rundvandringen upp mot en vit vägg med tre ord i galeriet.
– Där uppe har jag målat det som varit mina ledord under livet kan man säga. Där står nu "Bildning – Kultur – Demokrati” ”Människan blir människa genom andra människor.”
Gunnar Aldestam
Ålder: 70 nu i sommar
Gör: Oj, det var svårt. Jag brukar säga krögare men mångsysslare stämmer också bra in på mig.
Familj: Fru Agneta, vi gifte oss 1976, samt sönerna Jonas, Robban och Pelle.
Bor: I Västra Sörby mestadels, men vi har en liten lägenhet på Liljeholmen, den brukar vi kalla vårt sommarställe. Men dit har det ju inte varit aktuellt att åka i år.
På fritiden: Jag promenerar mycket i naturen numera, läser böcker, gärna öländsk historia sedan försöker få tid till att skriva, jag har en spännande bokplan i huvudet.
Favoritresan: Sydafrika, jag har sammanlagt bott där i några år, det är mitt andra hemland. Dit vill jag åka igen.
Hobby: Jag har inte tid med att ha någon hobby. Men jag har faktiskt blivit mer och mer intresserad av naturen och tro det eller ej av fåglar. På något sätt kanske det ändå är en hobby.
Oväntad talang: Jag vet vare sig om den är okänd eller om det är en talang. Men jag älskar att prata med människor och tycker jag är ganska bra på det.
Medievanor: Jag har bara en papperstidning kvar, Ölandsbladet. Men jag läser också Barometern och DN dagligen. TV är jag inte speciellt intresserad av, det kan bli lite nyhetsprogram men aldrig Melodifestivalen eller något av alla tramsiga lekprogram.
Favoritaktivitet: Numera måste jag säga naturpromenader, det hade jag aldrig trott för bara några år sedan, men det är rogivande och härligt.
Om vi för en stund glömmer Kackelstugan. Vem är Gunnar Aldestam, vad har han gjort i livet?
– Hur lång tid kan ni stanna? Jag kan berätta anekdoter och berättelser i timmar, i dagar. Jag fyller ju snart 70 år, jag har varit med om väldigt mycket, säger Gunnar Aldestam och skrattar.
Gunnar Aldestams livsresa är också för lång och för innehållsrik för att kunna beskrivas i detalj i ett Sommarsamtal. Men det finns delar som måste lyftas fram.
– Jag växte upp i Gubbängen, jag egentligen i Hässelby. Jag och min bror växte upp i Hässelby familjehotell, en form av kollektivboende. Tiden i kollektivet formade mig mycket. Där var väldigt mycket uppbyggt så att även en ensamstående kvinna, som min mamma, kunde arbeta. Vi fick mat, där fanns alltid någon att vara med och vi hjälpte varandra. Ett experimentboende jag har många positiva barndomsminnen ifrån, berättar Gunnar Aldestam.
Efter en skolgång som avslutades med en fil kand i bland annan statskunskap började Gunnar sin väldigt blandade yrkeskarriär.
– Haha, ja det har varit en blandning, en riktigt krokig men härlig karriär. Jag har arbetat som lärare, skolledare, socialarbetare kurator, politiker och förläggare. Men det var när jag arbetade som kurator på Ölands folkhögskola som jag bestämde mig.
– Jag hade länge velat bli folkhögskolelärare, nu såg jag till att förverkliga den drömmen och utbildade mig i Linköping. Att jag sedan aldrig arbeta speciellt mycket som just folkhögskolelärare, det är en annan historia. Jag får ju hela tiden nya idéer jag vill förverkliga, säger Gunnar Aldestam och skrattar.
Om du nu länge drömt om att bli folkhögskolelärare, var arbetade du inte som det när du var utbildad?
– Ja du, hur ska jag säga. Det kom annat emellan helt enkelt. Jag är en person som hela tiden bollar idéer och projekt. Mitt liv kom att handla om att försöka genomföra en hel del av de här idéerna. Jag har arbetat mycket utomlands, med folkhögskoleprojekt i Kaliningrad och Sydafrika, med folkbildning i en rad andra länder, exempelvis Polen, Ryssland och Ungern.
– Sedan arbetade jag under några år väldigt mycket med B-7-samarbetet. Ett arbete där sju öar i Östersjön, Öland, Bornholm, Gotland, Åland, Saremaa (Ösel), Hiiumaa (Dagö) och Rügen knöts samman. Ja jag var till och med president för B 7 en period.
– Det är så min yrkeskarriär har sett ut, fylld med olika, större och mindre uppdrag och projekt. Allt gick inte alltid som jag hoppades, det är inte lätt att handskas med byråkraterna i Östeuropa, men väldigt mycket blev riktigt bra och jag har haft jävligt kul, det är nästan det viktigaste, säger Gunnar Aldestam och sörplar i sig den sista skvätten nu kallt kaffe.
När vi nu sitter i trädgården intill Kackelstugan går den ju inte att hoppa över helt. Hur hamnade du och din familj här?
– Det var på en avstyckad gård min pappa köpte 1962, här har jag tillbringat alla min barndoms sommarlov. När vi köpte en granngård närde jag en dröm om att skapa ett bildningscentrum en plats där människor och tankar möts. Tro mig, jag kunde inte i min fantasi drömma om den verksamhet våra barn driver här i dag.
– Men jag har min del av Kackelstugan kvar, mitt galeri, mitt tyckeri, mitt förlag och det har blivit en spännande mötesplats. För mig är detta verkligen en plats där ”Bildning – Kultur – Demokrati” står i centrum, precis det jag hoppades på, säger Gunnar Aldestam och släntrar över gräsmattan bort mot boningshuset.
