Ölandsrevyn firar tio år med extra allt

Sedan Ölandsrevyn drog i gång år 2011 har de skrivit och spelat mer än 280 sketcher. När de nu firar sitt tioårsjubileum vill de bjuda publiken på någonting särskilt, och har därför döpt årets uppsättning till ”X-tra allt”, där X:et står för den romerska siffran tio.

– Det blir extra mycket musiknummer, extra trångt på scenen – och extra bra, säger Jonas Rydeberg, som är den som författar merparten av revyns sketcher.

När Barometern-OT ber ensemblen välja ut några favoritögonblick från decenniet som gått är det som att öppna en ventil. Ut forsar en kavalkad av härliga minnen, och så fort någon kommer att tänka på en särskilt rolig sketch associerar någon annan till ytterligare en.

– Jag har ett nummer som jag minns var fantastiskt roligt både att göra och att se på. Det var när vi gjorde ”På spåret” för sex, sju år sedan, säger Anita Dehlin. Jonas Rydeberg fyller i:

– Ja, det var ett riktigt bra nummer. Jag tog min videokamera, satte den på bilen och körde från slottet i Kalmar upp till Borgholm. Sedan lade vi till samma ljudeffekt som de har i programmet och speedade upp det. Det var lokala politiker som ställde upp och då var det ett lag som satt ”i buren”. Då använde vi helt enkelt en stålkorg från en garderob.

Andra sketcher som nämns är en parodi på ”Vi i femman”, ett nummer med bandet Army of lovers samt när ensemblemedlemmen Caroline Johansson gestaltade Pippi Långstrump med en rullator. Det finns även flera karaktärer som återkommer år efter år, och en av dem är Birger Wadstens pensionerade, äldre herre Egon. I sketcherna som handlar om honom är ensemblen inte sena med att smyga in lite samhällskritik. Det har bland annat handlat om hemtjänsten, och det faktum att många äldre får möta en ny medarbetare varje gång det knackar på dörren.

– Det finns mycket sådant inom revyn, och Egon är ett bra tillfälle att tala om vad man tycker. Att nämna saker som känns lite jobbiga, säger Birger Wadsten.

De senaste åren har revyn som format fått ett uppsving i länet. Flera lokala ensembler har återuppstått efter att ha legat på is ett tag, och den stora Kalmarsundsrevyn på Kalmar teater slog biljettrekord under hösten. Men vad är det som gör det så roligt att spela just revy?

– Det är ju det här att du får vara flera olika roller. Om du spelar fars, till exempel, så är du en person rakt igenom, men här kan du ena stunden vara ett barn som sitter i en sandlåda för att i nästa stund komma ut och vara snygg och dansa och sjunga. Det är de här olikheterna, känner jag, att det ändrar sig så, säger Anita Dehlin.

Märit Brandel fyller i:

– Det är det som är utmaningen, jag tycker egentligen att det är svårare med revy eftersom du inte bara har en karaktär att förhålla dig till. Det går ju inte att bygga upp någonting på samma sätt som när man spelar en pjäs. Här är det direkt – bu eller bä. Och det är ofta väldigt tighta scen- och klädbyten.

Nu för tiden håller Ölandsrevyn inte till på ett och samma ställe, utan turnerar istället runt i olika bygdegårdar. Förutsättningarna och storleken på scenen varierar, vilket innebär att showen måste vara så pass flexibel att den går att anpassa efter lokalen. Trots att det innebär en extra utmaning är det också en del av tjusningen.

– När vi åker ut kommer ofta hela socknen. Som till exempel i Föra, det är inte många hus där men det ligger många byar runtomkring så folk går man ur huse. Människor ses som kanske inte setts på hela året, det blir en gemenskap där de bakar bullar och gör smörgåsar och så, säger Jonas Rydeberg.

Birger Wadsten håller med:

– Och den där glädjen spiller över på oss, det är det som är så fräckt. Man känner sig välkommen och de blir så glada att vi kommer dit. Det är döhäftigt.

I årets uppsättning kommer fokus i vanlig ordning att ligga på det lokala – det vill säga större händelser och skeenden som ägt rum på Öland det senaste året. Exakt vad det kommer att handla om vill de inte avslöja i förväg, men Jonas Rydeberg väljer ändå att avslöja några ledtrådar:

– Vi ska göra en djuplodande analys av varför det blev som det blev med det här öländska valet, om att göra Öland till en kommun. Sedan nämner vi också lite på Kalmarsidan, simhopparen och landshövdingen som fick gå. Så det är lite blandat.

Se bilder från årens revyer: