Frida Lindström: Krönika: Vi får inte låta parkeringsavgifterna döda Kvarnholmen
I höstas skrev jag en krönika om vikten av att handla på Kvarnholmen om man vill bevara Kalmars unika kulturarv. Mestadels var reaktionerna positiva, men bland kritikerna återupprepades ett och samma argument som ett mantra: det är för dyrt att parkera. Därför kände jag mig tvungen att ta mig an den här frågan, för att liksom gå till botten med hur det egentligen ligger till. Det här är vad jag kom fram till:
Det är ett fasligt gnäll om ingenting. I Kalmar skiftar parkeringsavgiften mellan 5 och 14 kronor i timmen, vilket kan jämföras med exempelvis Växjö. Där kostar det 18 kronor i timmen att parkera centralt, och 5 kronor i timmen i ytterstaden. Karlskrona varierar mellan 5 och 13 kronor, Karlstad mellan 4 och 16 kronor och om vi växlar upp till en liten större stad – säg Malmö – sträcker sig avgiften ända upp till 25 kronor i timmen. För att inte tala om Stockholms innerstad, där den ofta tangerar femtiolappen.
Jag vet inte vad parkeringsaktivisterna i Kalmar förväntar sig, någon slags gräddfil? Att priserna stiger med tiden är bara naturligt, och även om jag inte vet de exakta motiven bakom höjningen kan jag utan svårigheter höfta fram ett antal positiva effekter av att färre parkerar i stadskärnan: bättre luftkvalitet, mindre slitage på kullerstensgatorna, ökad trygghet för fotgängare och inte minst mindre miljöpåverkan. Något som gör missnöjet ännu mer bisarrt är faktumet att det dessutom är gratis att parkera på flera ställen under lördagar. Hallå! Den stora shoppingdagen! Vad är egentligen problemet? Är det verkligen värt att bojkotta Kvarnholmen – hjärtat som håller hela vår vackra stad vid liv – för att visa sitt missnöje med kommunen? Nej, vet ni vad, det där är rena rama dagisfasoner som inte kommer slå tillbaka mot någon annan än oss själva.
Ytterligare en aspekt som nästan helt glömts bort i debatten är att man faktiskt kan ta sig till Kvarnholmen på andra sätt än med bil. Jag har full förståelse för att personer som bor i Alböke eller Fågelsudd inte gärna förlitar sig på bussen, men ärligt talat – de flesta av dem som gnäller bor faktiskt inte där. Och det går alldeles utmärkt att ta sig från Smedby, Tegelviken, Funkabo eller Lindsdal medelst kollektivtrafik, cykel, rullskidor eller skateboard. Med tanke på det överhängande klimathotet är det lika bra att vänja sig vid det.
Något annat som inte heller diskuteras är det gemensamma ansvaret. Visst kan jag stå med armarna i kors och muttra att det är politikernas fel om Kvarnholmen förtvinar – men jag kan också göra aktiva val för att motverka det. Jag kan tänka själv. Om de charmiga butikerna och det sprudlande livet dör ut blir Kalmar inte mycket till turistmagnet. Bara på sistone har Stadium, Indiska och Snitz valt att stänga sina centrala butiker till förmån för de större köpcentrumen – och häromdagen gav Dressmann samma besked. Men sommargästerna kommer överge oss om det enda som erbjuds är trafikinfernot vid Hansa city. Och det drabbar alla.
Så, kära bilist, jag förstår att det känns tråkigt att betala mer för något du tidigare betalat mindre för. Men låt inte din ilska gå ut över de handlare som huserat på Kvarnholmen sedan urminnes tider. Låt det inte gå ut över krögarna, caféägarna, gallerierna och hela den själ som utgör Kalmars unika stadsbild. Ta ett djupt andetag, parkera bilen på Ängö och unna dig en promenad längs Systraströmmen in till stan. Eller för all del – ta bussen.
