Frida Lindström: Frida Lindström: Överlåt skådespeleriet åt de riktiga skådisarna
Jag har funderat på det ett tag. Mönstret. Att det i nästan varje stor produktion tycks obligatoriskt att casta någon som varken har en skådespelarutbildning eller ett CV i ryggen. Vissa har aldrig ens stått framför en kamera annat än selfielinsen på den egna telefonen. Influencers, komiker, musiker och allehanda kändisar har plötsligt fått fri passage in i det svenska dramats finrum, och precis som man kan förvänta sig; med varierat resultat.
Utan att bedöma de individuella prestationerna tänkte jag ge några exempel. Felix Sandman och Omar Rudberg från pojkbandet The Fooo har båda innehaft centrala roller i Netflixsuccéerna “Störst av allt” respektive “Young Royals”. Youtube-fenomenen Joel Adolphson (från tramskollektivet I Just Want To Be Cool) och Therese Lindgren spelade båda i 2020 års julkalender “Mirakel”. Artisten och P3-profilen Oscar Zia syns just nu i Nour el Refais regidebut “Skitsamma” och framöver i filmatiseringen av Sandra Beijers bok “Allt som blir kvar”. På juldagen är det premiär för nyinspelningen av klassiska “Utvandrarna”, och döm om min förvåning när jag läste att Monica Zetterlunds karaktär Ulrika i Västergöhl spelas av popsensationen Tove Lo.
”Det vi just nu bevittnar är en deprofessionalisering av skådespelaryrket. Att på detta systematiska sätt slänga in gemene influencer i rollistorna är att förringa en av våra äldsta och mest komplicerade uttrycksformer.”Frida Lindström.
Ännu tydligare framträder mönstret inom humorgenren. Att komiker per automatik gör sig bra framför kameran är en missuppfattning som sträcker sig bak till Juraperioden. På SVT går skrattbudgeten närmast uteslutande till personer som är kul på Instagram, till exempel Daniel Hallberg som fått sin helt egna serie “Hallberg”. Där spelar han mot Johanna Nordström, som också setts i “Trevlig helg”. Hennes poddkollega Edvin Törnblom har flimrat förbi i allt från dramaserien “Amningsrummet” till “Eagles” och “Charlotta x 8” – och på tal om “Charlotta x 8” så görs den av Instagramprofilen Charlotta Björck.
Exemplen är många och tar inte slut där. Roll efter roll ges till kreti och pleti av ingen annan anledning än att de redan gjort sig ett namn – som något helt annat. Deras medverkan innebär förstås en massa fördelar, inte minst att de kommer med hundratusentals följare som alla är potentiella tittare. Det blir en del klirr i kassan.
Samtidigt är det en riskabel strategi. Vi har nämligen inte sådan tur att alla våra svenska kändisar – som av en händelse – råkar vara naturbegåvningar framför kameran. Så funkar inte livet. Skådespeleri är ett hantverk. Det kräver övning och dedikation, det fodrar blod, svett och tårar. I likhet med glasblåsaren och konsertpianisten måste skådespelaren lägga ner tusentals timmar innan hon bemästrar sin konstform. Det gäller såväl drama som lättsamma humorsketcher.
Det vi just nu bevittnar är en deprofessionalisering av skådespelaryrket. Att på detta systematiska sätt slänga in gemene influencer i rollistorna är att förringa en av våra äldsta och mest komplicerade uttrycksformer. Det är att skratta Shakespeare och Ibsen rakt i ansiktet. Om de visste att de få skådisjobb som finns går till oskolade entreprenörer på elsparkcykel skulle de hemsöka oss in i döden.
Men inget ont som inte för något gott med sig. Det finns förstås kändisar som bevisat sig värdiga sin nya skådespelartitel. En av dem är artisten Amy Deasismont som gått från barnstjärna till att producera och skådespela i en av årets bästa serier, ”Thunder in my heart”. En annan är William Spetz, som inledde sin karriär som 15-årig Youtuber men som på senare år levererat starka prestationer i serier som ”Filip och Mona” och inte minst ”Störst av allt”.
Jag säger inte att man måste vara utbildad vid dramatiska högskolan för att vara en bra skådespelare. Jag säger inte att alla måste gå samma väg.
Däremot vore det klädsamt om rollbesättningen baserades på prestation.
Då hade många av de senaste årens produktioner aldrig sett dagens ljus.
