Dahlström, som kom till IKO på lån från Almtuna våren 2018, har blivit kvar i stan. Nu är han inne på sin sjätte säsong i IKO-tröjan – och har spelat 189 raka SHL-matcher, 199 om man räknar in vårens slutspelsmatcher.

Faktum är att John Dahlström spelat alla IK Oskarshamns matcher i landets högsta liga.

– Vi har alltid varit ett gäng som har kört hårt i gymmet, varit förberedd och allt sådant. Även om vi har bytt fystränare, nu har vi fått lite kontinuitet med Janne Hammar, har vi alltid varit ett gäng som varit drivande. Sedan har man väl haft tur med skador också, säger John Dahlström.

Har du haft någon skada under de här åren?

– Jag fick något skott på foten för något år sedan, men då hade jag tur. Det var landslagsuppehåll precis efter. Då hann jag ta det lite lugnt. Ont har man väl ibland – men man spelar ändå.

Engström hade som tidigare nämnt en 13 matcher lång visit i Växjö innan han kom tillbaka till IKO. Efter återkomsten har han kommit till spel i 170 raka SHL-matcher, 180 med slutspelet inräknat. Han tror, precis som Dahlström, att det handlar om förberedelser.

– Det är också en bakomliggande träning i det. John var inne på det, vi pushar väldigt hårt och sätter fysen i fokus. Det har varit en del i att vi har kunnat hålla ihop våra kroppar, och ju längre vi ska spela kommer vi behöva pusha det ännu längre. Sedan är det nog ganska unikt att inte ha missat någon match.

Engström fortsätter:

– Vi har en spelstil som ska vara ganska fysisk, vi ska täcka skott och så där.

Har någonting stört dig?

– Man har väl haft ont i fötterna, knän, ben och allt möjligt – men då är det bara att bita ihop. Sedan kan man inte spela om man har en trasig baksida, men har du fått ett skott på insida lår är det kanske bara att bita ihop och köra på.

Det är bara gummi som Niklas Wikegård säger?

– Haha, men det är ett hårt gummi också! Jag skulle vilja se honom täcka skott, skrattar Engström.

Efter en liten efterforskning runt omkring visar det sig att duon, som ju även bildar kedja tillsammans med Johan Johnsson, tillhör det övre skiktet när det kommer till fystester och dylikt.

– Sedan har väl alla vad man är bättre och sämre på i fysen. Jag har fortfarande inte sett vad ”Enga” är dålig på. Nu när vi fått mer kontinuitet med Janne under ett par år har man haft en dialog, att kunna snacka fram och tillbaka, säger Dahlström.

Hur mycket har Janne Hammar betytt?

– Det är klart att han har betytt en hel del. Sedan har vi Philip Wärmegård också, som både jag och John hängt med under ganska många år. Att få en så pass grundläggande fys har verkligen en stor betydelse för att vi ska orka prestera, säger Engström och fortsätter:

– Jag tror att man måste gilla det också. Där är vi båda två starka. Gillar du att lyfta och köra på i gymmet, samtidigt som du vet att du mår bra av det, är det en stor nyckel.

Vilka fysbitar sticker ut hos er?

– Det där är en svår fråga. Jag vet inte vad ska jag säga om mig själv, jag är nog allround, säger Engström.

– Jag vill först bara intyga att ”Enga”, han är allround, skrattar Dahlström och fortsätter:

– Jag har nog alltid varit bättre i gymmet och på kortare grejer än de här långa sakerna. Löpning har nog inte varit min starka sida.

Det känns som att det var mer löpning förr. Har det ändrats under åren?

– Jag tror att det är olika i lagen. Nu vet jag inte, men jag hörde att Frölunda höll på med Coopertest (springa så långt som möjligt på tolv minuter) för något år sedan. Vi har inte sprungit ett Cooper på många år nu. Här är det mycket grenspecifika övningar för hockeyn; sprinter, start och stopp, kon-jakt och sedan försöka sätta det i perspektiv till vad man gör på isen. Sedan är alltid som natt och dag jämfört med isen.

Förutom att de sällan – eller aldrig – missar en match har Dahlström och Engström en annan grej gemensamt. De är de enda som är kvar i laget sedan IKO gick upp i SHL.

– Det är kul att jag och John är kvar i laget, sedan har Lukas Pilö och Johannes Salmonsson också som varit med ett tag. Sedan är det tråkigt att Joakim Thelin bytte klubb, säger Engström innan Dahlström fyller i:

– Jag försöker nog se det som vilka jäkla minnen man har med gruppen som varit här. För varje år som går byter spelare klubbar, och det är en naturlig grej som sker. Nu är det fokus på vilka som är här nu och det har vi varit jäkligt bra på. Man kommer så nära varandra varje år.

Tar ni emot de nya som kommer lite extra?

– Självklart. Sedan sitter alla som kommit hit oftast lite i samma båt. Det är ingen som kommer härifrån, men snart börjar det väl kännas som att någon av oss gör det, haha. Alla har flyttat hit av samma anledning, och då kanske man håller ihop lite extra. Jag tycker det är lätt för tjejerna också.

Jag antar att det är en ganska viktig bit. Har klubben vuxit där?

– Verkligen! De har tagit stora steg där och det är en jätteviktig bit. Det ska vara bra runt omkring, sedan finns det fortfarande steg att ta. De är iväg på lite träffar och gör saker, de åker iväg innan säsongen som en liten egen teambuildning till exempel. Under säsongen försöker klubben styra upp lite aktiviteter och på matcherna är det middagar och jippon. Det är suveränt!

Hur mycket betyder IKO för er?

– Jättemycket, verkligen jättemycket. För mig personligen har jag spelat här större delen av min seniorkarriär och fått var lagkapten. Jag är fantastiskt stolt över det, och tänker på det hela tiden, att man spelar i SHL och få göra de här matcherna, match efter matcher, säger Engström.

– Det är samma för mig. Ibland kan jag tänka att jag var utlånad till Hockeyettan när jag kom hit och hade knappt någon koll på Oskarshamn alls. Ser man tillbaka på det nu har jag vuxit upp här min tidiga vuxenår. Vi vill alltid framåt och för varje år vi har varit här har vi slutat högre upp i seriesystemet. Det är som ”Enga” säger – jag är jättestolt över att fått vara med på den här resan.

Inför intervju skickade vi med två frågor till Jonas Engström och John Dahlström:

1. Ett mål du minns i IKO-tröjan.

2. En match du minns i IKO.

Kapten Engström börjar:

– Jag minns framför allt i Leksand i våras, när jag gick ifrån hörnet och satte en backhand. Det var en fantastisk känsla och det blev ganska matchavgörande. Det har satt sig hos mig.

– Sedan är det 8–5-matchen mot Skellefteå förra säsongen. Det var High Chaparral! En helt galen match fram och tillbaka. Det var något speciellt och full fart!

Dahlström berättar om sina minnen:

– Just målet tänker jag på första året i SHL. Vi hade torskat sju, åtta, nio, tio matcher i rad kanske. Vi åkte upp till Skellefteå och jag gjorde 4–3 med någon minut kvar. Det var sådan jäkla glädje! Allting bara släppte. Jag kom direkt från båset, pucken kom och jag dammade på ett slagskott – och den gick rätt in.

Engström bryter in:

– Jag kommer ihåg. Fy fan vad jag glad jag var på bänken, extra glad att det var du också.

Matchen då?

– Det är nog när vi slog ut Leksand där uppe. Glädjen efteråt, att sitta upp i Moskogen efteråt… det var ingen som var less på någonting eller att åka buss över halva Sverige till Ängelholm. Det vara bara: ”Jajamän – nu kör vi”.

På torsdagskvällen väntar Luleå i Be-Ge Hockey Center. Ett lag som IKO haft klurigt för, i synnerhet på hemmaplan i SHL.

– Jag tycker att vi är i en annan del av säsongen, och hela laget känns på en annan plats. Jag gick redan i helgen och tänkte på matchen. Jag tror inte det är roligt för Luleå att komma hit; tabelläge, hur de spelar. Det är fullt fokus.

Vad säger du, John?

– Jag instämmer helt med ”Enga” där.