Skönhet döljer mörkret i Markus Åkessons måleri
Sleeping Beauty har fått en egen utställningsbox på Kalmar konstmuseum. En dubbeltydig målning utan uppenbara referenser till Bröderna Grimms klassiska Törnrosasaga. Ingen slända, ingen prins, inga féer. Men en målning som väcker många känslor.
Konsten uppstår i betraktarens öga. Markus Åkessons storslagna målning är ett dramatiskt verk. Det knyter an till konsthistoriens detaljälskande mästare, till dagens nyrealism och väcker tankar kring barns utsatthet. Det är ett stark realistiskt måleri med många underströmmar.
Nyhemsskolan i Ängelholm beställde ett skogsmotiv och fick en mångtydig ungdomsbild med en sovande flicka. Kollegiet omplacerade målningen för att inte oroa skolans unga elever. Nog hade det varit bättre att möta oron med ett samtal kring konst och kring de frågor konst kan väcka?
Nu visas Sleeping Beauty i en bredare presentation av Markus Åkessons måleri. I den retrospektiva utställningen som sträcker sig över sex år, blir bilden en del av ett konsekvent konstnärskap.
Det är lätt att gå vilse i intrikata mattmönster, mångfärgade tapeter och vackra krukor. Lätt att uppfatta Markus Åkessons tilltal som lättillgängligt. Det är begripligt eftersom vi ser vad målningarna föreställer. Den skickliga penselföringen, de vackra interiörerna och naturens dramatik, skapar ett igenkännande. Tilltalet kan tyckas insmickrande men en mörk underton förtar känslan av måleriskt effektsökeri.
Berättaren Markus Åkessons vandrar i dubbla världar. En verklig och en drömsk fylld av symboler och känslor.
Under de fina penseldragen, i mönsterrikedomen och bortom det virtuos handlaget, döljer sig en tryckande oro. Miljöerna är ofta borgerligt överlastade. Markus Åkesson målar fram en bedräglig trygghet som utmanas av ett fågelkranium, naturaliaskåpens vetenskapliga innehåll och av döda djur placerade som offergåvor på orientaliska mattor.
Det mörka är först osynligt i denna skenbart trygga värld. Men oron skaver i tvetydiga detaljer som paras med poesi. I den lyriska The Woods står en liten pojke med utbredda armar mitt i en svärm av nattfjärilar. Målningen utstrålar både fascination, poesi och ett vagt obehag.
Här ligger skärningspunkten. Är dessa unga människor trygga, eller skräckslagna. Eller skrämmer de själva sin omgivning. Är rummen klaustrofobiska, naturen hotfull? Vi balanserar på en tunn linje. På gränsen mellan det verkliga och overkliga.
.
