Christian Gustafsson: Christian Gustafsson: Det är inte en kvalmatch – men det känns så
Eftersom det är som det är, eftersom det är tre lag som tvistar om en ynka plats som inte leder till kval mot Kenttä, så är det givetvis så att de inbördes bataljerna mellan IK Oskarshamn, Leksand och Linköping blir krutdurkar.
Till skillnad från människor så är alla poäng inte lika mycket värda, poängen mot bottenkompisarna är dubbelt värda.
När man slängt ett getöga på schemat så har lördagen den 18 januari allt mer utkristalliserat sig till årets match-material.
Läget är raffinerat. I synnerhet efter IKO:s uppnosiga uppryckning med fem segrar de åtta senaste.
Ni vet läget inför fajten. IK Oskarshamn har roffat åt sig ett tvåpoängsförsprång gentemot Leksand och Linköping.
Det är ingenting.
Fem poäng, däremot, det har något.
Det är just vad det blir (för vi får väl utgå från att Linköping, som inte vunnit sedan Folke Filbyters glansdagar, torskar vidare) om IKO spöar Leksand i matchen som vi med vagt fog skulle kunna prata om som ”Slaget om Axel Munthes minne”.
Den gamle drottninglivmedikusen föddes som bekant i Oskarshamn, där han står staty, men är även starkt Leksandskopplad då han gav Leksandsherrgården, numera turistmålet, Hildasholm i morgongåva till frugan Hilda Pennington Mellor (bra hockeynamn!).
Att Munthe dessutom både hade en hund som hette Puck och ofta skrev under pseudonymen Puck stärker ju käppakrigskopplingen. Det vore nästan lite värdigt om någon hugad draperade statyn i Kråkerumsbacken med IKO-tröja och Leksandshaldsuk (eller vice versa) inför kvällens match.
Nåväl, vi släpper Axel här och fokar på vikten av den här dusten.
”Om IKO-spelarna bara lyckades knyta skridskorna, få av sig klamparna och ta ett par rejäla Johann Olav Koss-skär utan att dratta omkull, ja, då hade de gjort det förbannat bra”
Vi har att göra med två lag som gick in i SHL-säsongen med vitt divergerande förväntningar och förhoppningar.
Leksand bombade på. Kassavalvet på vid gavel. Knätofsfest. Nu jävlar skulle det etableras i SHL. Sportchefen Thomas Johansson, han som kallas ”Tjomme”, dök ner i sina statistikprogram och satte sprätt på varenda daladollar han kom över på flotta namn som Johan Fransson, Patrik Zackrisson och Spencer Abbott.
Det snackades inte bara hänga kvar, det snackades slutspel.
Nere i Småland satt å sin sida sportchefsrookien Daniel Stolt, knappt torr bakom öronen och med tunn plånka, och anställde skadade NHL-spelare, Åsedalallare och allmänt skadat gods på magkänsla.
Här var förväntningarna helt andra. Landets samlade hockeyexpertis var enig. Om IKO-spelarna bara lyckades knyta skridskorna, få av sig klamparna och ta ett par rejäla Johann Olav Koss-skär utan att dratta omkull, ja, då hade de gjort det förbannat bra.
Där någonstans har ni ingångsvärdena för den här matchen.
Ett självförtroendestint IK Oskarshamn mot ett råpressat Leksand.
Ni kan ju haja stressen och paniken om Roger Melin och hans dalahästarmé skulle tvingas retirera och skritta norröver med fem poäng upp till Oskars-fucking-hamn, som Leksandssupportern och Aftonbladetprofilen Per Bjurman skrev för några år sedan, när Leksand åter trillat ner i allsvenskan och skulle tvingas möta bonngäng igen.
”Det kommer vara nerverna utanpå, smockan i luften och öppna spjäll i ölkranarna. Det är lite lördagarnas lördag i ladan.”
Med allt detta anfört och dravlat. Vi står inför en av de vitalaste matcherna som spelats i den takhöjda gamla ishallen i the town formerly known as Döderhultsvik.
Den avgör inte vilka som tvingas kvala – men resultatet pekar ut vägen.
Det är inte en kvalmatch om en SHL-plats – men det känns så.
Matchen har varit utsåld i veckor.
Hemmastå kommer vara sillpackad en timme före nedsläpp. Kråkan lär invaderas av dalmasar i Dan Labraaten-replikor.
Det kommer vara nerverna utanpå, smockan i luften och öppna spjäll i ölkranarna.
Det är lite lördagarnas lördag i ladan.
Frågan är om den ens står kvar när krutröken lagt sig?