Hemlös i Kalmar – Lasse sover på en offentlig toalett

Lasse Hansen från Kalmar bodde tidigare i en lägenhet i Torsås. Men efter att han blivit av med jobbet och inte längre kunde betala sin hyra, fick han vända sig till socialtjänsten. De ansåg att hyran på 4 300 kronor var alldeles för mycket.

Gränsen gick vid 3 891 kronor, menar han.

Lasse fick tre månader på sig att skaffa en annan lägenhet. Han lyckades. Han tog sina tillhörigheter och flyttade till Kalmar. Torsås kommun betalade augusti och september månads hyra under tiden som jobbsökandet fortgick. Därefter var det Kalmar kommun han fick vända sig till för fortsatt hjälp. Men ett avslagsbesked från Arbetsförmedlingen ledde till indragen inkomst, och Lasse hamnade efter med ekonomin. Till slut blev han bostadslös.

Nu bor han sedan en längre tid tillbaka utomhus. I bästa fall lyckas han ta sig in på en upplåst toalett om natten för att få tak över huvudet.

Klockan 04.30 öppnar stationens väntsal. Eller ”vardagsrummet” som Lasse skämtsamt kallar det. Här kan man ladda telefonen, gå på toaletten och efter en kall natt – värma sig. Därefter öppnar Stadsmissionen där man kan få en bit frukost, duscha och tvätta sina kläder.

– Så länge det är plusgrader fungerar det någorlunda. Men de nätter när man vaknar av regnet, då är det inte kul. En blöt sovsäck är ett helvete att få torr på en dag. Man kommer tillbaka på kvällen för att krypa ner, och då är den fortfarande lika blöt, säger Lasse.

December närmar sig och kylan tränger på. Lasse har problem med lederna, och kylan gör det inte bättre. För ett par veckor sedan fick han hjälp av personal på Stadsmissionen som körde honom till akuten.

– Jag hade så jävla ont. Jag satt bara och skakade och kunde inte kontrollera det. Det är den där jävla kylan.

I sin ungdom brottades Lasse med missbruk, men sedan 23 år tillbaka har han hållit sig borta från substanser och alkohol, berättar han. Det är inte ett liv han vill tillbaka till, och det är delvis därför han sover utomhus.

– Jag vill inte hamna i den skiten igen, annars hade det varit ett bra sätt att få tak över huvudet. Då fick man hur mycket hjälp som helst med behandlingshem och lägenheter genom socialen. Jag har kompisar som fortfarande håller på med det, och som fått tag på en lägenhet den vägen. Och jag skulle kunna sova på en soffa där någon natt här och där, men jag vet hur lätt det är att trilla dit igen om man befinner sig i sådana miljöer. Då är det bättre att sova ute en natt till.

– Jag har valt ”den rätta vägen” nu, eller vad man ska säga. Jag försöker komma på banan igen. Men så motarbetad jag varit sedan jag blev nykter var jag aldrig förr.

Vart sov du i natt?

– På Kattrumpan, toaletten.

Samtidigt sover vännerna Mia och Anton under ett träd. Anton har ett stort sår i huvudet efter att han en mörk kväll slagit i en gren.

– Det är ingen fara nu, det läker, säger han och skrattar.

En sen inlämning till Försäkringskassan ledde till ett bortfallet aktivitetsstöd. Anton hamnade efter med ekonomin och kunde inte betala hyran. Sedan ett år tillbaka är han bostadslös.

Mia hade ett arbete så sent som i maj tidigare i år. På grund av utmattning tog livet en vändning.

– Jag kunde inte ta tag i saker riktigt, och fick inte in några pengar till hyra. Bodde i andra hand och fick tre dagar på mig att lämna lägenheten, säger Mia.

Hon flyttade in hos en kompis, men blev snart utschasad.

– Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag gick ut och lade mig på en bänk, och nu har jag bott ute i nästan två månader.

Ganska snart hittade de varandra genom stadsmissionen och nu håller de tre varandra om ryggen.

– Man sover på helspänn. Det är en utsatt situation att ligga under ett träd, och man hör ibland folk som går förbi, säger Anton.

Händer det att folk kommer fram?

– Nej det är sällan, tack och lov. Jag hatar att synas. Men nu börjar löven falla, så snart blir det svårt att gömma sig undan folk och regn, säger Mia.

– Det kan ju hända vad som helst när man är ute så här, men det är tur att vi bor i en liten stad. Jag skulle aldrig lägga mig såhär uppe i Stockholm ensam, säger Lasse.

De alla berättar om den bästa dagen hittills sedan de flyttade ut på gatan. 22 september i år. Den 'bilfria dagen', när all kollektivtrafik var gratis i länet.

– Det var verkligen det bästa som hänt hittills. Klockan 00.05 började vi vår resa, sen åkte vi över precis hela länet, säger Anton och skrattar.

´Kalmar – Västervik – Vimmerby, och tillbaka till Kalmar. En cigarett på stationen och sedan direkt på nästa buss upp till Borgholm.

– Jag tog bussen vidare till Byxelkrok och vände, berättar Lasse med ett stort smil.

– Det låter lite larvigt kanske, men man får njuta av det man får. Det är viktigt att skratta också, säger Anton.

Skulle ni vilja ha ett jobb?

– Jag skulle kunna börja jobba nu direkt om det skulle vara så, säger Lasse och Mia i kör.

– Det är klart att man vill ha ett arbete. Alla vi som sitter i hemlöshet är inte bara ute efter bidrag. Vi vill komma igång med våra liv igen. Men vi vill känna oss som människor, framförallt, tillägger Anton.

Anton och Mia heter egentligen någonting annat.