Han har donerat stamceller: ”Inget otäckt och inte svårt”

Precis innan han blev för gammal anmälde sig Olah Davidsson till Tobiasregistret. Tre år senare fick han ett samtal med frågan om han kunde tänka sig att lämna blodprov – han var en bra matchning för att kunna hjälpa någon och vården ville veta om han till och med var en perfekt matchning.

Blodproverna, som han fick lämna på hälsocentralen, såg lovande ut och han kallades till Linköping.

– Där fick jag en helkroppsgenomgång med bland annat lungröntgen, en gedigen medicinsk genomgång. Det var kanon!

Det skulle visa sig att hans stamceller matchade perfekt för den person som vården hade i åtanke. Vem det var visste han inte, inte ens om det var någon i Sverige. Men när det var klart att allt stämde gick det fort, som han minns det.

– Jag hade en egen läkare som min representant gentemot Tobiasregistret, som informerade om vilka risker som fanns för mig och så. I dag minns jag inte ens vad det var för risker, det var i alla fall verkligen inte något som jag såg som ett hinder, säger Olah Davidsson.

När det stod helt klart att han skulle genomföra donationen fick han en spruta för att hans kropp skulle producera fler stamceller. Sedan fick han komma till sjukhuset i Linköping igen. Han beskriver det som att han fick en slang i vardera arm och att blodet pumpades ut genom den ena armen och tillbaka in genom den andra.

– Bakom mig stod ett slags centrifug där stamcellerna sorterades ut. Jag fick vara stilla där i sex timmar och det var en läkare och två sköterskor där bara för att jag var där. Det var som all inclusive och det fanns en hel filmkatalog att välja från. Jag såg ”Farväl Las Vegas” med Nicholas Cage, minns jag.

Totalt lämnade allt blod Olah Davidssons kropp fyra gånger under de där timmarna. Efteråt kände han sig trött.

– Jag vet att det var 900 meter till stationen i Linköping och jag tänkte att jag skulle gå, men jag fick sätta mig och vila längs vägen.

Var det värt det?

– Ja, definitivt. Det är inte så vanligt att man kan hjälpa någon på det sättet och för mig kändes det inte så stort eller märkvärdigt.

Han fick veta att han kunde kontakta Tobiasregistret i efterhand för att höra hur det gått för den person han hade donerat till. Efter något år fick han veta att det var en kvinna i Sverige som fått hans stamceller och att det hela hade gått bra. Som Olah Davidsson beskriver det står han fortfarande med i Tobiasregistret, men han kommer troligen inte att kontaktas om att någon ny donator behöver honom. Däremot har han rekommenderats att inte bli blodgivare eller liknande.

– Jag är som standby för henne. Skulle hon behöva en donation igen så hör de av sig till mig. Och då gör jag det igen.

För den som funderar på att anmäla sig till Tobiasregistret säger Olah Davidsson:

– Det är inget otäckt och det är inte svårt. Det är ett väldigt enkelt sätt att rädda liv.