Matilda Johansson: ”Vad är det för fel på folk när det kommer till offentliga toaletter?”
Jag har fobi för offentliga toaletter. Det är på den nivån att jag klarade av en hel skolgång utan att uppsöka klosetterna. Faktum är att jag till och med har hållit mig från toalettbesök under en flygning till Australien, inklusive en mellanlandning på sex timmar i Doha.
Häromveckan blev det dock kris på ett X2000, som blev fast lääänge i Tranås. Då hade jag suttit precis intill toaletten i timmar och fascinerats över att den konstant var upptagen, ofta av samma personer. De måste ha fobi för att vara nödiga, tänkte jag i min enfald. Min blåsa sviker mig som sagt sällan, men även en sådan som jag har gränser. Uret började närma sig midnatt, jag var hungrig, törstig och hade en annalkande huvudvärk från helvetet. Det var helt enkelt ett svagt ögonblick.
Jag förstod att det kommer ju se ut som fan där inne, och det gjorde det. Sa-ni-tär härdsmälta. Vad är det för fel på folk när det kommer till offentliga toaletter? Flyger det sunda bondförnuftet ut ur dörröppningen när vissa äntrar eller? De får frispel och slänger papper runt sig som konfetti, missar porslinsskålen, pissar utanför och som final glömmer de att spola. Jag vet inte om det är samma upphovsmän till samtliga av dessa mindre gentila gester, men det är väl troligt.
Det borde finnas en omvänd Michelinguide för offentliga toaletter för att undvika otrevligheter. En överstruken stjärna betyder att den är exceptionellt dålig. Två, att toaletten är värd en omväg bara för att slippa blotta åsyn. Tre, att man bör strunta i att besöka resmålet på grund av toaletten.
Att offentliga toaletter blir orena har väl så klart att göra med att det är många som besöker dem i kombination med att de städas för sällan – plus att folk inte bryr sig om nästa person som kommer in. För företag med mindre attraktiva varumärken, som låt säga SJ och Trafikverket, så kanske det inte skadar så mycket att deras toaletter lämnar mer att önska. Desto värre tycker jag det är med restauranger. Om toalettstädningen är under all kritik – hur fan ser köket ut då?! Det vill man ju veta och samtidigt inte.
Men jag ska inte måla fan på väggen. För det finns sannerligen glädjande undantag. Förra året hade jag ett av mina mest inspirerande ögonblick på en offentlig toalett, faktiskt.
Det var mitt ute i skogen på ett ställe som heter Uranäs Blomsterverkstad i Fagerhult. Vi fikade där och samtliga i mitt sällskap som hade besökt toaletten kom tillbaka med något saligt i blicken. ”Du måste besöka toaletten”, var ett mantra de upprepade. Till slut kapitulerade jag och det jag möttes var en lantlig rojalistisk dröm. Charmiga tapeter, ljuvlig lavendeltvål, doftljus, små engångshanddukar i frotté – och som krona på verket en bild på kungaparet. Det plinkade säkert klassisk musik där inne också. Det är i alla fall så där jag minns det. När jag senare hittade ett porträtt på kungen och Silvia på en loppis slog jag givetvis till!
Apropå det där med en ljudbild på skithuset. En vän berättade att hon hade varit på en offentlig toalett på Mosebacke i Stockholm där det hade spelats upp sketcher från det gamla P3-programmet Hassan. Det var tydligen nästan lite för gemytligt. För alla ville ju lyssna klart, så det blev en herrans lång kö utanför. Men det kanske ändå är ett tips till exempelvis Trafikverket, som inte har möjlighet att städa på rastplatserna stup i kvarten. Humorinslag skulle pigga upp!
