Krusen-debuten blev en succé – snart är det över: ”Otroligt härligt sommarjobb”

– Ozzy, sluta vara så jobbig! Jag har sålt in dig som ett bihang, inte som en huvudroll.

När vi möts i Krusenstiernska gården en strålande, behagligt ljummen julidag har Hanna Lindblad och Tobias Persson sällskap av en lurvig liten cavapoo som hälsar glatt på alla och gräver entusiastiskt i rabatterna.

– Han är en påtänd Thorsten Flinck-hund, säger Tobias Persson och gör sitt bästa för att den nyfikna pälsbollen inte ska ta över hela intervjun.

Hanna Lindblad skrattar hjärtligt. De senaste veckorna har Tobias kvickheter blivit ett återkommande inslag i hennes vardag. Som kollegor i farsen ”Bäddat för trubbel” har de träffats fyra dagar i veckan – men nu är det snart slut.

– Det är ett otroligt härligt sommarjobb och det har varit bland det roligaste och lättaste jobbet jag haft, säger Hanna. Det beror ju på att man jobbar med sådana proffs, vi har varit ett väldigt gott gäng. Dessutom är föreställningen så rolig och spelplatsen helt fantastisk.

Tobias instämmer.

– O ja, det är något charmigt med att en moppe åker förbi och tutar, man känner att livet pågår parallellt vilket gör att man njuter mer av sommarkvällen trots att man står på scen i en peruk. Så är det inte inne på en teater.

Jag ber dem berätta mer om sina respektive karaktärer. Hanna spelar en av huvudrollernas älskarinna, som han har bjudit med till ett danskt badhotell för en romantisk semester. Hon kallar sig för Simona men heter egentligen AnnSofi Svensson och kommer från Motala.

– Hon är en inbiten östgöte, som jag själv, och kommer in i andra akten och röjer runt.

– Det är ett sådant lyft när du kommer. Det är svårt att spela en klassisk förförerska som ska vara snygg och ärtig, eftersom publiken lätt känner att de inte gillar henne. Men i och med att du adderat Motala-dialekten blir du mer mänsklig. Det är ett försonande drag, säger Tobias.

– Ja, jag är glad att jag hittade den. Jag ville inte bara vara en ung, snygg tjej som kommer in och förstör ett äktenskap. Hon ska kännas som en riktig person.

Tobias spelar en dansk-svensk hotellportier vid namn Kim. Han dyker upp på scen när man minst anar det.

– Jag spelar nästan alltid den typen av gubben i lådan-karaktärer, vilket är både tacksamt och kul. Att vara den som kommer in när allt är som värst – ”åh nej, där är han igen”.

Hannas karaktär har en liknande, komisk funktion:

– Exakt. Vi behöver ju inte dra föreställningen eller pusha den framåt. Visst, alla håller ett högt tempo men till skillnad från huvudkaraktärerna kan vi bara gå in, röra om och gå ut igen.

Ingen av dem har medverkat i den årliga Krusenstiernskafarsen tidigare – men nu har de fått mersmak. Hanna är i botten musikalartist och ”Bäddat för trubbel” är den första renodlade farsen hon medverkat i.

– Det har varit jätteroligt. Musikal är extremt brett och kan vara allt från superkul till allvarligt. Jag har spelat i alla möjliga sorter, men skillnaden här är ju att man inte sjunger och inte heller dansar så mycket. Det är två ganska tunga bitar som faller bort.

Har du känt dig naken utan sången och dansen?

– Jaa... lite. Innan vi mötte publiken kände jag: kommer det här att hålla? Är jag tillräckligt kul? Men så fort man får bekräftelse i form av ett skratt vet man att det funkar, så nu känner jag mig inte naken. Man får ett gensvar direkt, istället för att vänta på en stor applåd i slutet. Det är otroligt kul.

En familj går förbi tältet där vi sitter, och lilla Ozzy spritter genast till. Han hälsar glatt på de två kvinnorna men morrar skeptiskt mot mannen.

– Men Ozzy! Jag ber om ursäkt. Jag ska söva ner honom strax, säger Tobias skämtsamt och familjen skrattar. Skojigheterna tycks ständigt ligga och lura på hans tunga, och det är inte särskilt konstigt. Dels har han spelat fars i 20 år, dels är han en luttrad ståuppkomiker. Det är två hantverk som på sätt och vis går hand i hand, men ändå skiljer sig mycket åt, berättar han.

– I en fars är jag underordnad handling och manus, jag kan inte bara lägga till saker som jag vill. I standup improviserar man mycket och kan göra allt i stunden. För mig är det växelbruket som är kul, att ibland göra mina egna grejer och ibland jobba tillsammans med andra. Det är två olika sorters skratt.

På tal om skratt – det är just det som är bränslet för både Hanna och Tobias, förklarar de. Att få någon att skratta så att tårarna sprutar är det allra bästa med att spela fars.

– Det är så underbart när man hör hur någon bara ”HAHAHA”, illustrerar Hanna med yviga gester. Skratten blir en sådan härlig injektion, och kan låta på alla möjliga sätt. Någon gång trodde vi att det var ett litet barn i publiken för det lät bara ”hihihi” – men så var det en kvinna i sextioårsåldern.

– Folk börjar hosta för att de garvar så mycket. Det är vårt nöje bakom scenen. Vi står och analyserar vad folk skrattar åt och försöker lista ut hur de kommer reagera härnäst, säger Tobias.

Extra roligt blir det förstås när det händer något oväntat. Under sommaren har de varit med om allt från värmeböljor till blixtoväder – och spontana besök av allehanda djur.

– Under en föreställning kom det plötsligt en hel ankfamilj som gick förbi precis framför scenen, så vi fick pausa lite. Det var som att vi hade hyrt in dem, berättar Hanna, och Tobias tar vid:

– Ja, och en gång hade Peter Grönings och Anki Albertssons hund rymt från båset hon brukar vara i när vi spelar. När vi stod och bockade på scenen i slutet fick vi se hunden stå med två ben på scenkanten, tittandes upp på matte och husse. Hon ville liksom upp, men det var för högt. Det var en vacker syn.

Utöver att jobbet varit så roligt har de också trivts med att tillfälligt bosätta sig i Kalmar.

– Det är en exceptionellt vacker stad oavsett årstid. Jag har varit här i en månad så det känns som att jag bor här nu. Jag vill inte åka härifrån, säger Tobias.

Hanna är imponerad över Kalmar som sommarstad – men också som en stad för barn och unga.

– Jag har haft fyra ungar mellan ett och 14 år med mig – och vilket utbud det finns! Höghöjdsbana, hopptorn, beachvolleyboll... när man har barn med mycket energi så är det fantastiskt. Det har funnits så mycket härligt att utforska att man bara hunnit med en bråkdel.

Nu laddar de för sluttampen med gänget. Både i kväll och i morgon vankas det umgänge med hela ensemblen, innan det bär av mot nya äventyr.

– Vi maxar sista helgen.